I N. oFängels straff är: a) eekelt :änge:s, eller
b) fange!s2 vid vatten och bröd.
9 Enkelt fångelse ådömes på minst sexton
och högst et:-hundraåttatio dagar, och fängelse vid
vatten och bröd på minst fyra och högst trettio da-
gar. Dag varde till tjugufgra timmar räknad.
10 S. Der, som till enkelt fänge!se dömd är,
pjute derunder vanlig fåogkost. Ej skall han till
arbete tvingas. Vill han arbeta, hafve der lof till,
om tillgång tili arbete inom häkte finnes, eller han
sjelf tjenligt arbete sig förskaffar. Och skall med
honom i öfrigt förfaras såsom särskildt finnes stad-
gadt om varkställighet af fänglsestraff,
41 S. År någon dömd till fängelse vid vatten
och bröd på längre tid än fem dagar; skall han
undergå straffet med en dags afbrott efter den femte
och tionde; två dagars efter den femtonde och tju-
gonde, och tre dagars efter den tjugofemte dagen.
12 . De dagar, då straffet afbrytes, må ej den
äådömda fingelsetiden beräknas. Fången njute de
dagar vanlig fångkost.
43 S. Då fängelsestraff ådömes, bestämme dom-
stolen å hvilket af de i 8 S nämnda sätt straffet
skall användas; och göre dervid afseende å förbry-
tarens ålder, yrke och kroppsbeskaffenhet, så ock
öfriga omständigheter.
14 S. För qvinna, som hafvande är eller barn
ammar, eller för den, som yngre är än aderton
är, äge fängelse vid vatten och bröd ej rum.
45 S. Böter skola i penningar ådömas. Minsta
bot vare en riksdaler i silfver efter 4830 års mynt-
fot, ändå att beloppet, efter särskild i lagen utsatt
beräkningsgrund, kunde ringare blifva. Högsta bot
vare etthundra riksdaler i sådant mynt, der ej an-
norledes i lagen uttryckligen bestämdt är, eller ock
ett högre belopp, efter särskild, för vissa fall stad-
sad beräksiogsgrund, kan äga rum. Hrem böter,
som efter denna lag ådömas, tillfalla skola, derom
är särskildt stadgadt.
16 . Saknas hos den, som blifvit till böter
fälld, tillgång till deras gäldande; då skall hvad han
af böterna ej gälda kan, efter 48 förvandlas till
fängelse; dock bör, der en del af böterna erlägges,
vid förvandling af återstoden, fängelsestraffet icke
sättas till längre tid, än att det står i samma för-
bållande till det fängelse, hvilket motsvarar hela
bötesbeloppet, som återstoden af böterna till ådömda
summan; men ej må straffet understiga fyra dagars
fängelse vid vatten och bröd eller sexton dagars
enkelt fängelse. Går talet af fängelsedagar ej jemnot
upp emot böterna, då hela det ådömda beloppet!
förvandlas skall; vare det öfverskott af böterna för-
fallet, som-ej mot hel dag svarar. Skall endast en
del af -böterna till fängelse öfvergå, förfalle den
del af fängelsestraffet, som öfverskjuter hel dag.
47 S. Ej må böter utsökas af den, som icke
förmår dem betala, utan att deraf blifva urstånd-
satt att sin näriog bedrifva; ej heller af den, hvars
husfolk derigezom kommer att lida brist på föda
och uppehälle.
48 S. Vid böters förvandling svare:
böter till och med 8 rdr mot 4 dagars fängelse vid vat-
ten och bröd
och 46 dagars
enkelt fängelse.
deröfver 10 5 20
D 14 6 24
D 18 7 D 28
D 22 8 32
? Dp 26 p 9 36
D 30 b 410 40 v
36 41 46 on
42 42 32
48 43 58 D
54 144 64 o I
D 60 45 70
D ? 68 416 76
76 47 82
84 418 D 88
92 419 9 p
400 20 100
110 AU 4108 o
420 22 116 V
? 130 23 124 p
140 bvU Då 132
450 p25 140
162 26 148 o
174 b 27 4356
486 28 164 V
498 29 172 pp dh
-2100.mer30 — 480 b I
19 S. Om förvandling af böter efter 46 och 148
SS förordne den underrätt, som sist i målet dömt.
Lag samma vare, då böter skola öfvergå till fän-
gelse, eller böter eller fängelse till straffarbete, ef-
ter hvad i 6 kap. sägs. -
20 S. Finnes någon, vid verkställighet af fän-
gelse vid vatten och bröd, ehvad det såsom urbota l
eller förvandlingsstraff ådömdt blifvit, ej kunna utan
våda för helsan detsamma undergå; låte då konun-.
gens befallningshafvande honom i stället undergå
enkelt fängelse under så lång tid, som efter 48
svarar emot hvad af förra straffet icke blifvit verk-
stäldt.
21 S. Särskilda straff för embetsmän äro:
4. Afsättning.
2, Mistoing af embete
a) för alltid, eller
b) på viss tid.
22 S. Genom afsättning förlorar den dömde det
eller de embeten, han innehafver, samt de rättighe-
ter och förmåner. dermed följa; vare ock förfallen
till den påföljd, som i 25 sägs.
Den, som dömes till mistning af embete, hafve
förlorat det embete, hvari han sig förbrutit, med
åtföljande rättigheter och förmåner, antingen för
alltid eller på viss tid. Om rättighet till pension
gälle hvad särskildt stadgadt är. .
23 3. År den, som till afsättning eller mistning
af embete gjort sig skyldig, ej i besittning af em-
bete; då skall, i stället för förlust af embetet, dö-:i
mas til fångelse, om han till afsättning, och tilll
böter, efter ty i 28 kap. 24 8 sägs, om han tilll
mistning af embete skyldig var. Han vare ock för-4
fallen till hvad i öfrigt af 22 S i detta kapitel emot li
honom tillämpas kan.
24 g. Hvad om embete i 22 och 23 SS sagdtl
är, gälle ock om tjenst eller annen allmän befatt-
ning, ehvad den af förordnande eller medborgares
val beror.
SEE AMA TEK ARTER TEESE TE ST SKDER ST AKRETS
Det skulle visst bli oändligt behagligt för mig,,v
upprepade herr Thomson tyst för sig sjelf, ty han g
lade mycket — ganska mycket i dessa ord, när man
AL mom os dåe dag wan fp sa Arm att fälla mad hav It