I N. oFängels straff är: a) eekelt :änge:s, eller b) fange!s2 vid vatten och bröd. 9 Enkelt fångelse ådömes på minst sexton och högst et:-hundraåttatio dagar, och fängelse vid vatten och bröd på minst fyra och högst trettio dagar. Dag varde till tjugufgra timmar räknad. 10 S. Der, som till enkelt fänge!se dömd är, pjute derunder vanlig fåogkost. Ej skall han till arbete tvingas. Vill han arbeta, hafve der lof till, om tillgång tili arbete inom häkte finnes, eller han sjelf tjenligt arbete sig förskaffar. Och skall med honom i öfrigt förfaras såsom särskildt finnes stadgadt om varkställighet af fänglsestraff, 41 S. År någon dömd till fängelse vid vatten och bröd på längre tid än fem dagar; skall han undergå straffet med en dags afbrott efter den femte och tionde; två dagars efter den femtonde och tjugonde, och tre dagars efter den tjugofemte dagen. 12 . De dagar, då straffet afbrytes, må ej den äådömda fingelsetiden beräknas. Fången njute de dagar vanlig fångkost. 43 S. Då fängelsestraff ådömes, bestämme domstolen å hvilket af de i 8 S nämnda sätt straffet skall användas; och göre dervid afseende å förbrytarens ålder, yrke och kroppsbeskaffenhet, så ock öfriga omständigheter. 14 S. För qvinna, som hafvande är eller barn ammar, eller för den, som yngre är än aderton är, äge fängelse vid vatten och bröd ej rum. 45 S. Böter skola i penningar ådömas. Minsta bot vare en riksdaler i silfver efter 4830 års myntfot, ändå att beloppet, efter särskild i lagen utsatt beräkningsgrund, kunde ringare blifva. Högsta bot vare etthundra riksdaler i sådant mynt, der ej annorledes i lagen uttryckligen bestämdt är, eller ock ett högre belopp, efter särskild, för vissa fall stadsad beräksiogsgrund, kan äga rum. Hrem böter, som efter denna lag ådömas, tillfalla skola, derom är särskildt stadgadt. 16 . Saknas hos den, som blifvit till böter fälld, tillgång till deras gäldande; då skall hvad han af böterna ej gälda kan, efter 48 förvandlas till fängelse; dock bör, der en del af böterna erlägges, vid förvandling af återstoden, fängelsestraffet icke sättas till längre tid, än att det står i samma förbållande till det fängelse, hvilket motsvarar hela bötesbeloppet, som återstoden af böterna till ådömda summan; men ej må straffet understiga fyra dagars fängelse vid vatten och bröd eller sexton dagars enkelt fängelse. Går talet af fängelsedagar ej jemnot upp emot böterna, då hela det ådömda beloppet! förvandlas skall; vare det öfverskott af böterna förfallet, som-ej mot hel dag svarar. Skall endast en del af -böterna till fängelse öfvergå, förfalle den del af fängelsestraffet, som öfverskjuter hel dag. 47 S. Ej må böter utsökas af den, som icke förmår dem betala, utan att deraf blifva urståndsatt att sin näriog bedrifva; ej heller af den, hvars husfolk derigezom kommer att lida brist på föda och uppehälle. 48 S. Vid böters förvandling svare: böter till och med 8 rdr mot 4 dagars fängelse vid vatten och bröd och 46 dagars enkelt fängelse. deröfver 10 5 20 D 14 6 24 D 18 7 D 28 D 22 8 32 ? Dp 26 p 9 36 D 30 b 410 40 v 36 41 46 on 42 42 32 48 43 58 D 54 144 64 o I D 60 45 70 D ? 68 416 76 76 47 82 84 418 D 88 92 419 9 p 400 20 100 110 AU 4108 o 420 22 116 V ? 130 23 124 p 140 bvU Då 132 450 p25 140 162 26 148 o 174 b 27 4356 486 28 164 V 498 29 172 pp dh -2100.mer30 — 480 b I 19 S. Om förvandling af böter efter 46 och 148 SS förordne den underrätt, som sist i målet dömt. Lag samma vare, då böter skola öfvergå till fängelse, eller böter eller fängelse till straffarbete, efter hvad i 6 kap. sägs. 20 S. Finnes någon, vid verkställighet af fängelse vid vatten och bröd, ehvad det såsom urbota l eller förvandlingsstraff ådömdt blifvit, ej kunna utan våda för helsan detsamma undergå; låte då konun-. gens befallningshafvande honom i stället undergå enkelt fängelse under så lång tid, som efter 48 svarar emot hvad af förra straffet icke blifvit verkstäldt. 21 S. Särskilda straff för embetsmän äro: 4. Afsättning. 2, Mistoing af embete a) för alltid, eller b) på viss tid. 22 S. Genom afsättning förlorar den dömde det eller de embeten, han innehafver, samt de rättigheter och förmåner. dermed följa; vare ock förfallen till den påföljd, som i 25 sägs. Den, som dömes till mistning af embete, hafve förlorat det embete, hvari han sig förbrutit, med åtföljande rättigheter och förmåner, antingen för alltid eller på viss tid. Om rättighet till pension gälle hvad särskildt stadgadt är. . 23 3. År den, som till afsättning eller mistning af embete gjort sig skyldig, ej i besittning af embete; då skall, i stället för förlust af embetet, dö-:i mas til fångelse, om han till afsättning, och tilll böter, efter ty i 28 kap. 24 8 sägs, om han tilll mistning af embete skyldig var. Han vare ock för-4 fallen till hvad i öfrigt af 22 S i detta kapitel emot li honom tillämpas kan. 24 g. Hvad om embete i 22 och 23 SS sagdtl är, gälle ock om tjenst eller annen allmän befattning, ehvad den af förordnande eller medborgares val beror. SEE AMA TEK ARTER TEESE TE ST SKDER ST AKRETS Det skulle visst bli oändligt behagligt för mig,,v upprepade herr Thomson tyst för sig sjelf, ty han g lade mycket — ganska mycket i dessa ord, när man AL mom os dåe dag wan fp sa Arm att fälla mad hav It