SS JV Dahlmann, som, genom sin varma sympathi för Slesvig-Holstein, låtit hänföra sig till ett!! votum, hvars omätliga följder numera måstel! för honom klart framstå, befinner sig, i anledning af detta uppdrag, i en högst brydsam belägenhet. Ty med hänseende dertill att, förl bildande af en ministåer i hans anda, endast vensterns särskilda fraktioner, jemte några slesvig-le holsteinare och agitatorer, som röstat emot ministeriet, i hopp att, genom dess fall, kunnal2 träda i densammas ställe, kunde komma i fråga, 9 qvarstår alltid i sådant fall den oerhörda svårigheten: att förkasta vapenhvilan och upprätthålla denna åtgärd emot Preussen. Men skullel! tyvärr! genom de båda mot hvarandra stri dande vota, sjelf fällt en dom öfver sig, soml! svårligsn kuonat utfalla mera ofördelaktigt. Om riksförsamlingen. åter antager vapenhyvilan, då är en Dablmannsk minister icke mera möj-l? lig. Det första Dahlmann bar att göra, såsom! ministerpresident, är att tillsända general Wrand gel order att inställa truppernas återtåg; frågan lemna de af preussiska regeringen honom meddelade förhållningsorder utan afseende? Uti en korrespondens af den 7, heter det, att de särskilda fraktionerna inom nationalförsina privat-reunioner. Detta gäller i synnerhet n om venstern och venstra centern. Att den allranärmaste tiden skulle ställa män ur deras fraktioner vid riksrodret, föreställa de sig icke, De se derföre gerna en Dahlmannsk ministår, såsom en öfvergångsfas. Det försäkrades i gårlY (d. 6) i en af dessa privatreunioner, att Dahl-ja mann, då han den 35:te första gången kallades h ull riksföreståndaren, som uppdrog honom bilq dandet af en ny minister, skall bafva afböjt!! detta uppdrag, Först vid en ny rådplägning, den 6:te, skall han hafva antagit detsamma, dåln riksföreståndaren framställt uppdraget såsom en IS hederspligt, hvilken han så mycket ofördröjli-t gare måste underkasta sig, som den afgångnalk ministeren vägrat all medverkan till den afld riksförsamlingen beslutade stilleståndsinhiberin-g gen. Såsom det förljudes, skall Dahlmanu redan hafva uppgjort sin ministerkombination, som följer: 4:o riksförsamlingens andra vice-lr president Hermann från Mänchen, som denlt sednare tiden allt mera bestämdt närmat sigll till venstern; 2:o Römer från Stuttgart, oml; hvilken detsamma gäller, emedan han hör tilll. hufvudmännen för Westendhall-partiet afli venstra centern; 3:o v. Wiidenbrugk från Wei-lt mar; 4:o Duckwitz skall vara beredvillig atthi inträda i det nya ministeriet. — Det moderatali: venstra partiet, med Blum och Vogt i spetsen, skall derefter offentliggöra sitt program och afgifva berättelse öfver sin verksamhet. Utomdess hafva de sistnämnde öfverenskommit med den radikal-demokratiska venstern (Zitz, Ruge m. fl.) och med venstra centerns båda fraktioner (Westendhall och WirtembergerhofI partiet), att om möjligt verka derhän, att inIskaffa män ur sina leder uti de snart samImanträdande partikularkamrarne (Wirtemberg, Baden, Bayern o. s. v.). Uti en annan skrifvelse af samma datum heter det, att professor Dahlmann försökt mini: sterkombinationer af hvarjebanda färg, utan att likväl kanna komma till något resultat. Utom lofvannämde kandidater uppgifvas Heinrich SiImon från Breslau, Wenedey, Ravesux, Wurm från Hamburg och v. Mayern från Wien. Frågan hvarpå allt ånkommer är: förkastande af vapenstilleståndet i öfverensstämmelse med nationalförsamlingens beslut af den 5:e; blott. en minister, som förbinder sig till lösningen af denna fråga, äv möjlig, men denna lösning inInefattar ingenting annat än inbördeskrig. Ty emedan Preussen skall och måste upprätthålla vapeustilleståndet, så blefve ingenting annat ölrigt, än inbördeskrig, för att kunna fortsätta danska kriget. Detta problem kunde blott ytltersta venslern — den röda republiken — tilltro sig att lösa. Nationalförsamlingen skall lefter den största sannolikhet, uti de i morIIgon förekommande rådplägningarne öfver sjelf :va vapenstilleståndet, ratificera detsamma och -dermed återkalla sitt den 5 fattade beslut. Nästan alla korrespondenter från Frankfurt till de tyska tidningarne yura sig i den anda: att nalionalförsamlingens beslut den ö varit förhastadt och att vapenstilleståndet kommer att ratificeras af riksförsamlingen, samt den afgångne ministeren, med några modifikatioråner i sammansättningen, åter komma till riks,rodret. Camphausen har uti en skrifvelse till -Iriksministeriet upplyst: att ehuru dess fullmakt ; måst i vissa punkter öfverskridas, hade deremot, -luti andra punkter, en motsvarande större fr me Ao om för Tyskland blifvit inrymd, så att de ömsesidiga koncessionerna kunde balancera hvarandra. SCHWEIZ. Hecker, anföraren för de tyska kommuni.Isterna, hvilken, som bekant är, tagit sin tillv Aykt till Muttenz i Schweiz, har småningom ,sett sina jemte honom till Schweiz fördrifna .lanhängare förstärkta med en mängd andra tytiska kommunister, såväl från det inre Tyskland, I lsom från Frankrike och Flandern; och då denna i Milla armå dagligen ser sig i allt större förlä-Igenhet om lifsuppehälle, bar den slutligen ansatt Hecker med anspråket att anföra den på ett kommunistiskt härtåg i Tyskland, för att der tillämpa de kommunistiska lärorna handgripligen. För att slippa ifrån det äfventyrliga anförareskapet, skall Hecker icke sett när tlgon annan ulväs än att resa till Amerika, unww -m -.m HH