TYSKLAND.
Berlin den 44 Sept. 1 nationalförsamlingens
session för i dag tillkännagaf ministerpresiden-
ten vor Ånuverswald, att samtlige ministrarne,
till följe af förhandlingarne inationalförsamlin-
gen den 7 Sept., redan den 9 till konungen
ingifvit ansökning om entledigande. Grunden
härför att de ansigo den konstitutionella
ark jeg inna upprätthållas, derest na-
tionalförsamlingen skall ega att fastställa för-
valtningsåtgärder (d. v. s. ej endast vara kon-
-stitutiv, utan äfven administrativ); hvarföre mi-
nistrarne opponerat emot församlingen, som
för sig yrkat denna rätt. Men då tillika det
beslut, som fattades den 7, tillkännagaf ett be-
vis på misstroende mot ministrarnes personer,
hvilket måste för dem göra embetspligternas
uppfyllande ytterst svårt, så begärde de att få
afgå. Konungen har förbehållit sig några da-
gars anstånd med bildande af den nya mini-
steren, och kallat v. Beckerath twll sig för
denna stora angelägenhets uppgörande.
I följe häraf kringlöpa många rykten, och
flerfaldiga ministerlistor äro i gång. På en af
dem läser a herr Pinder, Mevissen och v.;
d. Heyd! såsom blifvande ministrar; (hr Gra-
bow skall, till följe af sin svaga belsa, hafva
undanbedt siz den tillbjudna portföljen). Ber-
liner-Nachrichtem för den 42 tala deremot om
en helt an ministerkombination, hvari, jemie.
v. Beckeratlh och Mevissen, förekommer general
v. Trolha, samt vidare: v. Bonin, v. Secken-
dorf och ZHätzke, — Ministern Hansemann har
på några dagar afrest till Sachsen.
Den 12 spridde sig i Berlin här och der,
alt v. Becksroth skulle bafva afböjt uppdraget
om det ya kabinettets bildande. Konungen
hade, jemte bifallet till den förra mioisterens
-entledigande, hkväl yttrat sig godkänna den
grundsats, hvarefter de afgående handlat i den
Steinska frågav, då de ansett monarkien ej kunna
upprätthållas, om nationalförsamlingen skall be-
stämma öfver förvaltningsåtgärder. Dessa ord
hafva väckt mycken spänning. Utan tvifvel är:
hr v. Beckeraths uppdrag högligen försvåradt ge-
nom denna konungens förklaring. )
Held har, sedan sitt förhållande den 7, kom-
mit i stark spänning med det demokratiska
partiet i Berlin; man påstår till och med att
brytningen skall vara fullkomlig. Hans char-
lataneri och begär att göra sig vigtig, jemte
det tvetydiga och hemlighetsfalla i hans för-
bindelse med det reaktionära partiet — allt
detta ger de demokratiska bladen rikt ämne
och tillfälle att varna folket för honom. Held
har häremot den tillfredsställelsen, att Vossi-
scbe Zeitung, som förut varit hans ovän, nu
talar gynnsamt om honom.
Den hittills varande justitieministern Mär-
ker skall vara utsedd till president i Oberlands-
domstolen,
Från Mecklenburg-Strelitz inlöpa mångfal-
diga underrättelser om medelklassens rörelser
mot adelov. På den petition, som den 7 Sept.
blifvit inlemnad till storhertigen, bade han d.
9 aflåtit ett undvikande svar, hvari ban bekla-
gar sig öfver folksamlingar. Likväl bade mi--
nvistern v. Dewitz erhållit bifall på sin ansö-
kan om entledigande; och en borgerlig depu-
terad, Buchka, blifvit utsedd i hans ställe.
,Weser Zeitung innehåller följande från
Berlin den 9 Sept. ,För att säga allt med ett
ord: i förrgår (den 7) har det republikanska
partiet i vår nationalförsamling för första gån-
gen segrat i den parlamentariska kampen. Följ-
derna komma att bekräfta detta påstående
Skal! konungadömet alltså förklara sig vara be-
segradt? Deita utgör nu den enda frågan, på
hvars afgörande vår närmaste framtid beror.
Vi belinna oss i samma läge som Frankrike
den 46 Juni 4789, då i folkrepresentationens
session de orden föllo: när folket talat, är den
kungliga sanktionen öfverflödig., Frågan är nu
om konungen i Preussen skall göra bruk af
sitt veto i förevarande fall, då ännu ingen kon-
stitutionell bestämning finnes deröfver, och om
han i följe af sin, suveränetet skall förbjuda
sina ministrår att till hären utfärda den af
nationalförsamlingen beslutna skrifvelsen? Detta
är icke osannolikt. Man påstår till och med
att konungen redan beslutit detta steg, eller
med första gör det. Nationalförsamlingens ma-
joritet skall äfven vara beredd på denna ut-.
gång af saken; men man vill då, heter det,
uppföra en scen, liknande den i Bollbuset den
20 Juni 4789; och det kommer sedan derpå
an, om konungadömet, utan vidare, fogar sig i
ett dylikt församlingens beslut.
Weimar den 40 Sept. Här herrskar en stor
rörelse. Weimars invånare voro bland dem,
som under Marsdagarne endast fredligt demon-
strerade. I följe häraf lofvades dem mycket;
men af alla löftena har intet enda gålt i full-
bordan. Denna politiska oärlighet synes nu
framkalla ett så mycket våldsammare utbrott af
den länge återhållna rörelsen — och det i den
mest extrema form, republikanism. Sedan nå-
ra veckor är hela trakten liksom omvänd.
Folkförsamlingar hållas ölverallt i landet, och
ganska talrika (ända till 410,000 menniskor),
och öfverallt förklarar man sig för republik.
Heckersånger afsjungas och Heckers porträtt
prålar på de svart-röd-gyllne fanorna. Med
allt detta har dock ännu ej republik blifvit
proklamerad i Weimar. Detta, säger ett Stet-
tinerblad, skulle ofelbart redan hafva skett, om
icke ett annat motiv verkade uppskof; det är
nemligen frågan om en gemensam republik för
alla Thäringerstaterna tillsammans.
Riksförsamlingen i Frankfurt.
tr älg da 0 I Danmark har försatl