TYSKLAND. Berlin den 44 Sept. 1 nationalförsamlingens session för i dag tillkännagaf ministerpresidenten vor Ånuverswald, att samtlige ministrarne, till följe af förhandlingarne inationalförsamlingen den 7 Sept., redan den 9 till konungen ingifvit ansökning om entledigande. Grunden härför att de ansigo den konstitutionella ark jeg inna upprätthållas, derest nationalförsamlingen skall ega att fastställa förvaltningsåtgärder (d. v. s. ej endast vara kon-stitutiv, utan äfven administrativ); hvarföre ministrarne opponerat emot församlingen, som för sig yrkat denna rätt. Men då tillika det beslut, som fattades den 7, tillkännagaf ett bevis på misstroende mot ministrarnes personer, hvilket måste för dem göra embetspligternas uppfyllande ytterst svårt, så begärde de att få afgå. Konungen har förbehållit sig några dagars anstånd med bildande af den nya ministeren, och kallat v. Beckerath twll sig för denna stora angelägenhets uppgörande. I följe häraf kringlöpa många rykten, och flerfaldiga ministerlistor äro i gång. På en af dem läser a herr Pinder, Mevissen och v.; d. Heyd! såsom blifvande ministrar; (hr Grabow skall, till följe af sin svaga belsa, hafva undanbedt siz den tillbjudna portföljen). Berliner-Nachrichtem för den 42 tala deremot om en helt an ministerkombination, hvari, jemie. v. Beckeratlh och Mevissen, förekommer general v. Trolha, samt vidare: v. Bonin, v. Seckendorf och ZHätzke, — Ministern Hansemann har på några dagar afrest till Sachsen. Den 12 spridde sig i Berlin här och der, alt v. Becksroth skulle bafva afböjt uppdraget om det ya kabinettets bildande. Konungen hade, jemte bifallet till den förra mioisterens -entledigande, hkväl yttrat sig godkänna den grundsats, hvarefter de afgående handlat i den Steinska frågav, då de ansett monarkien ej kunna upprätthållas, om nationalförsamlingen skall bestämma öfver förvaltningsåtgärder. Dessa ord hafva väckt mycken spänning. Utan tvifvel är: hr v. Beckeraths uppdrag högligen försvåradt genom denna konungens förklaring. ) Held har, sedan sitt förhållande den 7, kommit i stark spänning med det demokratiska partiet i Berlin; man påstår till och med att brytningen skall vara fullkomlig. Hans charlataneri och begär att göra sig vigtig, jemte det tvetydiga och hemlighetsfalla i hans förbindelse med det reaktionära partiet — allt detta ger de demokratiska bladen rikt ämne och tillfälle att varna folket för honom. Held har häremot den tillfredsställelsen, att Vossiscbe Zeitung, som förut varit hans ovän, nu talar gynnsamt om honom. Den hittills varande justitieministern Märker skall vara utsedd till president i Oberlandsdomstolen, Från Mecklenburg-Strelitz inlöpa mångfaldiga underrättelser om medelklassens rörelser mot adelov. På den petition, som den 7 Sept. blifvit inlemnad till storhertigen, bade han d. 9 aflåtit ett undvikande svar, hvari ban beklagar sig öfver folksamlingar. Likväl bade mi-nvistern v. Dewitz erhållit bifall på sin ansökan om entledigande; och en borgerlig deputerad, Buchka, blifvit utsedd i hans ställe. ,Weser Zeitung innehåller följande från Berlin den 9 Sept. ,För att säga allt med ett ord: i förrgår (den 7) har det republikanska partiet i vår nationalförsamling för första gången segrat i den parlamentariska kampen. Följderna komma att bekräfta detta påstående Skal! konungadömet alltså förklara sig vara besegradt? Deita utgör nu den enda frågan, på hvars afgörande vår närmaste framtid beror. Vi belinna oss i samma läge som Frankrike den 46 Juni 4789, då i folkrepresentationens session de orden föllo: när folket talat, är den kungliga sanktionen öfverflödig., Frågan är nu om konungen i Preussen skall göra bruk af sitt veto i förevarande fall, då ännu ingen konstitutionell bestämning finnes deröfver, och om han i följe af sin, suveränetet skall förbjuda sina ministrår att till hären utfärda den af nationalförsamlingen beslutna skrifvelsen? Detta är icke osannolikt. Man påstår till och med att konungen redan beslutit detta steg, eller med första gör det. Nationalförsamlingens majoritet skall äfven vara beredd på denna ut-. gång af saken; men man vill då, heter det, uppföra en scen, liknande den i Bollbuset den 20 Juni 4789; och det kommer sedan derpå an, om konungadömet, utan vidare, fogar sig i ett dylikt församlingens beslut. Weimar den 40 Sept. Här herrskar en stor rörelse. Weimars invånare voro bland dem, som under Marsdagarne endast fredligt demonstrerade. I följe häraf lofvades dem mycket; men af alla löftena har intet enda gålt i fullbordan. Denna politiska oärlighet synes nu framkalla ett så mycket våldsammare utbrott af den länge återhållna rörelsen — och det i den mest extrema form, republikanism. Sedan nåra veckor är hela trakten liksom omvänd. Folkförsamlingar hållas ölverallt i landet, och ganska talrika (ända till 410,000 menniskor), och öfverallt förklarar man sig för republik. Heckersånger afsjungas och Heckers porträtt prålar på de svart-röd-gyllne fanorna. Med allt detta har dock ännu ej republik blifvit proklamerad i Weimar. Detta, säger ett Stettinerblad, skulle ofelbart redan hafva skett, om icke ett annat motiv verkade uppskof; det är nemligen frågan om en gemensam republik för alla Thäringerstaterna tillsammans. Riksförsamlingen i Frankfurt. tr älg da 0 I Danmark har försatl