Återkommen från den sista misslyckade expedi-
tionen natten mellan den 29 och 30 Augusti, be
gaf han sig redan den 4 dennes på eftermiddager
åstad, endast åtföljd af stadsbudet Hansson, stads-
väktmästarne Malmberg och Olsson, samt en. kar
som haadräckning. Denna gång togs, försigtigt nog,
norra vägen om Hensbacka åt Dahlsland, då det
lyckades honom händelsevis få reda på en för stöld
straffad torpare, hvilken, efter mycket öfvertalande,
något penningar på band samt löfte om hederlig
vedergällning, åtog sig bestyret som spejare. Denne
utsändes tidigt på morgonen den 2 dennes på re-
kognoscering efter meddelad instruktion, och först
kl. 4 eftermiddagen ankom från honom ett bud till
hr Mellqvist, som emedlertid med sällskap uppe-
hållit sig på ett hemman, Ottersbyn, i Torps :soc-
ken, hvarest han med välvilja och gästfrihet emot
tagits, omkring en half mil från fjellbygden, der
bofva ne-uppehöllo sig, att den beryktade Andreas
Olsson ) skulle finnas, liggande ute på marken, sö-
derut från ett visst angifvet torpställe.
Ehuru ofullständig denna underrättelse var, be-
gaf sig dock hr Mellqvist med biträde genasti väg
och anträffade vid ankomsten till torpet, helt opå-
räknadt, för andra resan stöld straffade korrektio
nisten Olof Andersson Spring, hvilken :sedan om-
kring tre veckor tillbaka sället sig till. Olsson.
Denne fängslades nu och ställdes under bevakning
af stadsvaktmästaren Malmberg, under det hr Mell-
qvist med de öfriga trenne biträdena begaf sig ut
i skogen, för att på måfå uppsöka Olsson, då kun-
skaparen var försvunnen och ingenstädes stod att
finna. Hr Mel!qvist stötte likväl, efter en stunds
kringvandrande, på denne, hvilken då var, som
man säger, på treqvart. Vägledd af honom, .på-
träffades snart Ölsson, liggande utsträckt på mer-
ken, till utseendet sofvande, då hr Mellqvist, med
dubbelbössan i venstra handen, fattade rånaren vid
kragen med den högra, hvarvid denne rusade upp
och fattade br Mellqvist vid halsen, då de båda
omkullföllo på marken och en kort stuuds brott-
ning på lif och död uppstod, hvilken dock snart
upphörde, sedan det lyckats hr Mellqvist att fatta
bofven så kraftigt vid strupen, att han släppte sit
tag och endzst bemödade sig att komma lös. Då
hr Mellvqist märkte hans afsigt, släppte äfyen han
och kastade sig åt sidan, faitande bössan, hvilken
han vid konfliktens början laggt ifrån sig så lång
han kunde räcka. Skurken var nu ej sen att taga
till flykten och hr Mellqvist, som imedlertid. stoc
färdig med bössan, skickade efter bonom ur högre
pipan en hagelsvärm af J4 49: på 45 å 20 stegsaf.
stånd, men utan annan verkan för ögonblicket, än
att d-t tycktes ännu mer påskynda hans fart. Då
låset till venstra pipan kommit i o!ag under resan
var nu ej annat att göra, än förfölja honom, och
han blef äfven upphbunnen efter ett par hundre
stegs löpande, som dock mot slutet blef allt trö-
gare. Hr Mellqvist, som icke annat kunde förmo-
da, än att han skjutit bom. sedan Olsson åter sökte
sätta sig till motvärn, gaf honom nu ett par slag
med bosskolfven i bufvudet, så att denne sprang
af, och fortsatte derefter med tjockändan af pipor:
na, tilldess han neddignade och bad om förskoning,
med tillkännagifvande, att ban vore träffad afskot-
tet, hvilket ditkallade de öfriga, hvilka dock ej förr
än nu hunno fram.
Man må med skäl förvånas öfver den grad affy-
sisk styrka eller förakt för all smärta, som denne
hof i tillfället ågagslade, då man tager i betrak-
tande, att ej mindre än 27 (säger tjugo ju) stycken
hagel, stora som ordinära ärter, inträngt i hans bak-
del och hvaraf några nedåt låren. Detta, jemte
sex stycken kross-sår i hufvudet, oaktadt, hvilka
förorsakat ej obetydlig blodförlust, samt en temli-
gen skyndsam transport, under jemn skakning på
en långkärra, fyra mils väg hit till staden i den ky-
liga natuluften, befinner han sig dock efier omstän-
digheterna temligen väl, och är allt Lopp för han-
den om hans snara fullkomliga återsällande.
Större delen af haglen lära dock för lifstiden
blifva qvarsittande och ständigt uppfriska hans min-
- så att han aldrig glömmer den 2 September
848.
) Äldste sonen till f. d. riksdagsmannen samt o-
stronhandlaren Olof Mattsson i Stora Gerum af
Tanums socken, 34 år gammal. Dömd för om-
king halftånnat år sedan i Norge, för inbrotts-
stöld, till fyra års tukihus, rymde han under
transporten till tuktbuset i Christiania, och be-
gaf sig först till hemorten och bivistade höst-
marknaden härstädes förlidet år i sällskap med
en uti stölden i Norge med honom delaktig norr-
man. Sedan den fsistnämnde under marknaden
blef gripen, vandrade Olsson uppåt Åmålstrak-
ten, hvarest han blef häktad och dömd för
stö!d af tvenne hästar; men beredde sig tillfälle
att rymma, innan nämnde utslag blifvit laga kraft-
vunnet; hvarpå han åter begaf sig åt Bohuslän
och föröfvade vid jultiden sistlidet år rån i en
vadmalsstamp, vid hvilket tilltälle han af stam-
paren erhöll ett svårt yxhugg i högra handen,
och ertappades morgonen derpå ej långt från
stället nära förblödd, då han invnebade en klocka
m. m. af det rånade godset. Ransakning härom
bar, hvad honom beträffar, hvilat alltsedan Maj
månad innevarande år, då ban tillika med tven-
ne andra bofvar, medelst fångvak:arens öfverfal-
lände vid öppningen af dörren, rymde från Qvi-
ströms häradshäkte och har alltsedan baft sitt
tillhåll i den bärintill gränsande. delen af Wablbo
härad samt en del af N. Ryrs socken, hvarifrån
han nattetid gjort utfarter såsom chef och ledare
för de- stölder och rån, som undar sommaren
begåtts i orten. Såtillvida är hans meritförteck-
ning med säkerhet känd.
ömmnerkensnnrsteru— LL
BLANDADE ÄMNEN:
mt
BLADET VANDER SIG.
En bok är lifvet: ödets vindar vända