sina respenningar, hade naturligtvis varit en tom
utsäkt. De väntäde dock; att respenningarne skulle
utfalla åtminstone sedan hvar och en kommit till
sin station och-således icke längre kunde vara fråga
om att erhålla dem i förskott; men detta har hit-
tills ej varit händelsen, utan är det bu redan på
fjerde måsaden som staten står i skuld hos be-
mälde officerare, och huru länge detta ömsesidiga,
hittills temligen ovanliga, förhållande kommer att
fortfara, det vet allenast Gud och Krigskollegium.
Mariebergs läroverk har härvid kommit i en
ledsam mellanhand; det förskjöt nemiigen till nå
gra officerare respenningar ur sin egen kassa, med
öfverenskommelse, att få sitt förskott godtgjordt
genom Krigskollegit liqvid af de inlemnade räknin-
garne, hvilka medel man förmodade fö:st skulle
blifva läroverket tillställde, för att sedermera utde-
las; man tviflade naturligtvis aldrig ett ögonblick
på, att ju ej penningarne så fort som möjligt skulle
erhållas, utan trodde blott att det var någon for-
malitet, hvilken hos Krigskollegium fördröjde des-
sas utanordning. Men om detta varit händelsen,
så får man medge, att det varit formaliteter ar ett
alldeles eget, hittills okändt slag, som fyra måna-
der kunnat uppskjuta denna så simpla sak, Huru
skall nu läroverket återbekomma sina penningar?
torde någon fråga; härpå kan man ej lemna annat
svar, än den från tyska kriget hemkomne svenska
soldaten lemnade på förfrågan, huru de tyska bien
kunde inkomma i kuporna, då, enligt hans historia,
bien voro stora som gäss, men det oaktadt kuporna
alldeles sådana! som i Sverige, det nemligen: Ja,
det få de se sig om
Det är säledes icke nog med att lönerna för
officerare äro alldeles otillräckliga och pretentio-
nerna deremot på dessa, i förhållande till lönerna,
omåttliga, utan det ser äfven ut som de, tvärtemot
gällande författningar, skulle nödgas på egen be-
kostnad göra resor, som de i och för tjensten på
generalordres äro kommenderade att utom rege-
mentets stånd företaga. När, liksom nu, officerare
kommenderas att sig ofördröjltgen någonsädes in-
stäla, så vore det icke mer än rätt och billigt, att
de dem för detta ändamål tillkommande penningar
äfven ofördröjligen utbetaltes.
Att uteblifvandet af dessa penningar ej är för
bemälde officerare någon sak af så ringa vigt, som
kanske en och annan torde inbilla sig, kan inses
deraf, att denna summa för många af dem uppgår
till 400 rdr rgs och deröfver, då deremot lönerna
för underlöjtnamter vid artilleriet koappast stiga
till fyra gånger denna summa, och för underlöjt
nanter vid indeka infanteriet till: föga mer än
dubbla detta belopp. Bland eleverne på Marie-
berg hafva således de förre tillsatt fjerdedelen och
flera af de sednare nära hälften af den åt dem re-
dan förut temligen sparsamt tilldelta lönen på en
resa, som var ingenting mindre än abgelägen, och
till hvilkens bekostande, när den nu en gång så
nödvändigt miste ske, de likväl enligt lag varit
berättigade alt, åtminstone efter framkomsten, ut-
bekomma medel. Förunderligt, ja högst underbart
är visserligen detta, men efter bvyad som på sista
halfåret passerat i verlden, äger man numera knappt
rättighet att förundra sig öfver någonting.
——n22