utöfver de då varande ständiga bördor på jorden,
kunde tarfva, skulle genom . bevillningar. fyllas :
det vill säga icke genom de gamla pålagornas för-
ökning, som lågo på endast vissa klasser och vissa
jordnaturer; och alldeles i samma anda beslutade
de sedan, att den då oroterade jorden icke skulle
åläggas ständig, utan blott extra rotering.
Oaktadt denna försäkran; som inverkat på hem-
mansvärdet i arf, köp och byten, har man emot
bondeståndets protester utfört det nya roterings-
verket, och vill nu slutligen sätta kronan på det-
samma, genom roterandet af utsocknefrälset, som
redan i 1736 års riksdagsbeslut och kongl. brefvet
den 7 Sept. samma år, förklarats vara från ständig
rotering för alltid befriadt, och således enligt 1810
års riksdagsbeslut aldrig kan eller bör annat än
extra rotering utgöra.
Under sådane förbållanden, mine bröder, synes
det vara bondeståndets pligt, att med kraft och be-
slutsamhet skydda halländske utsockne frälseegares
rätt — och sedan de tre ständen nu — på falska
grunder vilja tillintetgöra den, återstår såsom mig
synes, intet annat, än att återremittera det nu fö-
redragna betänkandet och yrka, att bondeståndets
beslut i denna fråga må, lika väl som ridderska-
pet och adelns, komma under omröstning i förstärkt
utskott; hvarföre utskotten uppmanas att med för-
slag till förnyade voteringspropositioner inkomma.
Jag anhåller att detta milt anförande måtte med
de andra riksstånden kommuniceras.,
—
(Insändt.)
Att alla, eller åtminstone de flesta, embetsverk
i vårt kära fädernesland med nästan exempellös
långsamhet handlägga då ärenden, som deras för-
valtningsgrenar tillhöra, detta är allom kunnigt och
har nästan öfvergått till ordspråk. Ofta ser man
i tidningarne införda profstycken häraf; och man
skulle kunna få en rätt artig samling endast af
dem, som på detta sätt komma till allmänhetens
kunskap. Att litet koraplettera denna samling
kan ej skada; se derföre här ett exemplar ur krigs-
förvaltningens, på dylika kuriosa så rikhaltiga, ka-
binett. .
I slutet af April, eller början af Maj månad in-
nevarande år, Ins. minnes icke så noga hvilket,
utkom en generalordre, som befallde alla office-
rare, hvilka ej genom föregående generalordres voro
någonstädes kommenderade, att ofördröjligen vid
sina regementen och corpser sig inställa, med un-
dantag dock af dem, som sin riksdagsmannarättig-
het vid pågående riksdag önskade utöfva. Till
följe af denna ordre, upplöstes i början af Maj
månad artilleriläroverket å Marieberg och lärare,
repetitörer och elever kommenderades oförtöfvadt
till sina regementen, såsom ej varande på general-
ordres vid läroverket kommenderade. HLärarne,
hvilkas regementen och corpser, med ett eller an-
nat undantag, finnas stationerade i Stockholm, qvar-
stannade således der, under det att med repetitö-
rer och elever, med undantag dock af eleverna vid
Svea artilleri, ett alldeles motsatt förhålande ägde
rum. Allesammans voro de vid läroverket kom-
menderade och hade således, när dei och för tjenst-
göriog till annor ort kommenderades, enligt rese-
reglernentet obestridlig rättighet att, såsom för re-
sor utom regement:ts stånd, få sina resekostnader
sig ersatta, så snart de derå till Krigskollegium
inlemnade behörige räkningar. Här torde äfven
vara på sitt ställe att nämna, det elever af artille-
riet och ingeniörcorpsen, hvilka allesammans kom-
menderas till Marieberg, de förre af generalfälttyg-
mästaren och de sednare af chefen för ingeniör
corpsen, äfven allesammans erhälla resepenningar
dit, men denna gång ur läroverkets kassa, emedan
de ej äro på generalordre dit kommenderade.
Eleverne af de begge öfriga vapnen deremot njuta
icke samma förmån, emedan det står i deras fria
val, att genomgå läroverket eller ej, och således
icke kunna kommenderas dit. Först sedan de här
vunnit inträde, kommenderas de att qvarstanna.
När sedetmera en generalordres befaler alla ele-
ver inställa sig vid sina regementen, så tyckes äf-
ven vara klart att alla skola erhälla resepenningar.
Men det är icke om rättigheten att erhålla sådana
hvarom trågan är, ty denna rattighet har icke en.
gång af Krigskollegium varit bestridd, det är blott
fråga om dröjsmålet med utbetalningen. Billigt
bade äfven varit, att de i förskott erbållit åtmin-
stone en del af dessa penningar, enär man ej gerna
kunde vänta, att bland omkring 40 subalternoffice-
rare, af hvilka många dessutom voro lönlösa, hvar
och en skulle hafva så mycket penningar inne, att
han ofördröjligen kunde företaga en resa till sitt, un-
derstundom öfver 50- mil från Srockholm statione-
rade, regemente. Denna billighet hade äfven ele-
verna väntat sig, hyarföre de äfven genast, enligt
gällande formulärer, uppgjorde sina reseräkningar
och inlemnade dem till Krigskollegiem genom tjenst-
görande majoren å stället. Men detta hade veder-
börande alldeles icke tänkt på, utan ivbillat sig,
att sedan ordres om läroverkets upplösning väl
voro utfärdade, de äfven uppfyllt allan rättfärdig-
het, och att, till följe af dessa magiska ordres, offi-
cerarne äfven ögonblickligen skulle vid regemen-
tena vara att påräkna. Hade man kunnat flyga,
eller likt Lunkentus taga sju mil i steget, så hade
detta visserligen varit en möjlighet; men enär så-
väl det ena som det andra för vanliga menniskor.
faller sig litet svårt och ännu blott kan betraktas
säsom hörande till pia desideria, så återstod intet
annat än att helt beskedligt traska till fots, såsom
den enda mö liga fortskaffningsmetod, då egna eki-
pager och kontanter fattas. Sina effekter skulle
man naturligtvis i denna händelse sjelf burit, så
att man likt en af forntidens vise fått yttra: om-
nia mea mecum porto; men. huru skulle det väl
då gått med fullgörandet af befallningen: att sig
ofördröjligen vid regementena inställav? Jo, be-
vars! ingenting är enklare i verlden; härtill kunde
ju alltid vederbörande med Nilla på berget i en af
Hollbergs komedier svara: Hvem siger du skal
gaae? du skal Igbe!ln
Inlemnandet af reseräkningarue hade, som man
lätt kan tänka, ipgen annan påföljd än att de la-
des ad acta. Eleverna måste således så godt de
kunde i största hast skaffa sig penningar; ty de
visste nogsamt, hvad dem förestod, om de ej reste
ofördröjligen och således gjorde sig skyldige till
ordresbrott. Att de ej kunnat fara innan de utfått
Är —REE— EEE