I lyckans öfvermod du sjelfviskt fråssar;
Betänk att bladet snart kan vänds sig!
Har du ej sett hur viggen eken krossar?
Tror du att ödet ej kan träffa dig?
Du arme, som på smärtans hårda läger
.. Dig vrider, tof för tusen dödars qval!
Ar det inom dig ej en röst som Säger:
Allt har ett slut i sorgens jemmerdat!
O fåll ej modet! Stormen snart sig s:btar,
De digra åskmoln hastigt skingra sig.
Se bladet väåder sig — och du betraktar
En nejd, der sol och lugn förtjusa dig.
Förtvifla ej om stiltje länge råder
På lifvets haf, du kommer tids nog fram;
Sig bladet vänder: seglet nu förråder
Att vinden friskar kring din farkosts stam..
Och när du tröttnat vid den kända skriften
I lifvets bok och ögat blifver skumt;
Sig vänder bladet än en gång, och griften
Dig visar sista sidan, hemskt och stumt.
I dödens natt, hur tyst, hur kallt, hur stilla!
En vind ej susar, — allt är liflöst här.
O se! Hvad skymtar fram? Är det en villa?
Ett sken som af en morgonsol syns der!
Sig bladet vändt: Din frälsta ande skådar
Den ljusning evighetens morgon bådar.
J. L. H—r.
FE
JENNY LIND OCH MUSIKFESTEN I WORCESTER.
Jenny Lind har äter blifvit utsatt för engeismän-
nens envishet att aflocka löften och att sedan vilja -
på sitt eget vis bestämma öfver sättet och vi korerm
för deras uppfyllande. Det är väl denna gången
icke fråga om någon process, men man her börjat
en skriftvexlivg i tidningarne, påtagligen ämnad att
kasta skugga på imamsell Lind. Förhållandet är
helt enkelt, att biskopen af Worcester skref hit tilk
mamsell Lind i sistlidne December och anböll, på
musikaliska kommitteens i Worsester vägnar, att
hon måtte biträda vid nästa fest, hvilken skulle
gifvas till förmån för enkor och barn etter: fattiga
prester inom Worcesters stift. Menisell Lind sva-
rade genast och biföll, med vilkor, att hon finge
tillräcklig tid att hvila ut efter ansträngningarne
vid operasäsongen i London; det var nemligen efter
den tiden, som musikfesten skulle hällas. Omedel-
bart efter hennes ankomst till London infann sig
ledaren af Worcesterfesten, m:r Done, derstädes,
för att afsluta vilkoren för hennes uppträdande vid
festen. Mamsell Lind hänvisade honom då till m:r
Lumley, för att få veta tiden när operasäsongen
skulle slutas.
M:r Done lärer icke funnit sig. tillfredsställd af
m:r Lumleys förklaringar, och efter någon öfver-
läggning härom inom festkommittcen, beslöts- att
dess sekreterare Rev. Robert Sargeant skulle skrifva
till mamsell Lind, åberopa hennes svar till bisko-
pen af Worcester och upplysa, att kommitteen hade
uppskjutit festen till den 5 September, i bopp att
härigenom försäkra sig om hennes biträde. På
detta bref fick m:r Sargeant ett svar ifrån m:r Lum-
ley, med förklaring, att hennes engagementer icke
tilläto henne att äfven vid den nu utsatta tiden in-
finna sig. Annu ett bref och ett samtal med m:r
Lum!ey slutades med samma resultat, och derefter
följde ett bref ifrån m:r Lumley, med en vexek
ifrån mamsell Lind på 50 pund St., såsom en gåfva
till kommittcens välgörande ändamål. Kommitteen
mott.g denna gåfva: men då man sedan af vidnings-
annonser fann, att m:ll Lind ärnade sjunga i Bir-
mingham den 3 September, samma dag som Wors
cesterfesten började, har sekreteraren Rey. Robert
Sargeant skrifvit ett nytt bref till henne, som blif-
vit infördt i tidningarne, och hvari kommitteen på
det högsta beklagar sig öfver hennes uppträdandei
Birmingh:m samma dag, som festen skulle hållas i
Worcester. Kommitteen menar, att detta måste
skada den vid festen påräknade inkomster, emedan
man blott har en timmas resa emellan Birmingham
och Worcester, och deröre kunde taga för gifvet,
att en stor del af allmänheten, som annars skulle
infunnit sig i Worcester, äfven från Birmingham,
nu i stället skulle besöka konserten i Birmingham,
dit äfven en del af invånarne i sjelfva Worcester
sannolikt skulle resa, för att böra mamsell Lind;
hvarigenom Worcesterfesten i dubbelt hänseende
skulle blifva vanlottad. -
Meningen med hela skriftvexlingen tyckes icke
vara någon annan, än att med publicitetens till-
bjelp tilltvinga sig mamsell Linds biträde vid mu-
sikfesten i Worcester. Huruvida detta tyckas eler
icke får man väl se i de sednare engelska bladen.
— ENGELSKA STATSUTGIFTERNAS TILLVEXT.
Enligt ryligen anställda undersökningar, grundade
på officiella uppgifter hafva Englands statskostnader,
oberäknadt intressena på den oerhörda statsskul-
den, och äfven under fredstillstånd, tilväxt i nästan
samma förhållande som Frankrikes under samma
tid, och oaktadt den sistnämnda statens många krig
och revolutioner. Under Georg I stego dessa freds-
utgifter, med afdrag af statsskuldsräntorna, till
2,585,000 f. Under Georg II ökades de obetydligt;
eller endast till 2,776,000 . Men i de följande
regenternas tid steg tillväxten så mycket merå.
Under Georg III hade belöppet uppgått till 7,670,109
, och under Georg IV, till 21,407,670 . Wil-
helm IV var jemförelsevis en hushållare, utgifterna
nedgingo under hans tid till 45,884,649 om året,
men i drottning Victorias tid hafva de åter ökats,
och mer än någonsin; de uppgå i år till 24,280,804 .
—— 2
POSTSORIPTUM
DD. MM. Konungen och Drottningen samt
den kongl. Familjen, som hitväntades kl. 4 e