RIESDAGEN, I Bondeståndets plenum den 2 Septembe då statsoch ekonomiutskottens memorial N: 77 angående fråga om Halländska utsockne hemmanens roteringsskyldighet och förslag til voleringspropositioner i förstärkt utskott on ståndens olika beslut förevar, yttrade Bengt Gudmundsson: Det har då lyckats de tr stånden att äfven denna gång undertrycka den jord brukande klassens rätt och pålägga den nya bör dor, hvarifrån den icke endast af ålder varit frita gen, utan äfven genom riksdagsbeslut och kongl stadfästelser frikallad. . Det är besynnerligt att se, huru lätt det går, de stånden, att bortvränga begreppen om Sannin; och Rätt, och huru man synes nästan med ett slag skadeglädje omfatta hvarje tillfälle, att öfverända kasta de beslut, som bondeståndet fattade, till be redande af jordbrukets skydd och förkofran. Di den fattige arbetaren vågar bedja om de adlige ber rarnes, prelaternes och penningaristokraternas nå diga erkännande af hans nedtryckta ställning oc uppmana dem, stt icke af honom fordra obselönad arbete och öfverdrifna utskylder — då, för förbät tring i hars vilkor, menniskoälskande grundsattse sökas alt göras gällande af upplyste och vältänkan. de män — då ropas på, att proletärerna hotc äganderätten, att de vilja plundra de rike, och då nära nog jagas och straffas såsom missdådare. Mer då de höge och rike herrsarne i adels-, presteock borgarestånden, tvärt emot gällande lagar och för säkringar, pålögga den stackars hemmansegaren, som på sin lilla hemmansdel, i sin anletes svett måste förskaffa staten mera, än hvad af honom såsom hälftenbrukare rimligen kunde fordras, och dertill i större proportion än några andra kl:sser, alöns presterskapet, samt genom stadsprivilegiers och nä ringsmonopolers band nödgas betala stadsbon dyr sina nödvändighetsbehof, nya ytterliga skatter, onerö och tjensteskyldigheter, då är detta icke något in. grepp i egendomen, icke någon orättvisa emot der föraktade folkklassen; utan, tvärtom, tror man sig kunna med heder och framgång använda lögnen oct sofismerna till att förvilla tänkesätten och genom drifva väldet. Så ser man här en riddersman, inom de sam mansatta utskotten uppstå, för att pålägga jordbrukaren i provinsen Halland en oy börda genom åberopande af en bop gamla stadganden, som numera, efter våra grundlagsstiftande ständers år 1810 fattade och af Kongl. Maj:t stadfästade beslut, icke derefter bordt ega ringaste kraft: ständerna beslutade nemligen då, att all oroterad jord i riket, med undantag af boställen som af i tjenst varande militär innehades, borde med extra rotering belägga ; hvarigenom all fråga om ny ordinarie rote. ring för all framtid var undanröjd; och dessa ordalag, återfinnas, af Kongl. Maj:t stadfästade, i 4811 års instruktion för extra roteringskommissionerna. Hr von Troil framdrager icke endast ensidigt förutnämnde gamla obestämda författningar, hvaraf en och annan till och med ej angå provinsen Halland, och söker lika ensidigt betaga andra, tydliga stadganden och riksdagsbeslut, som befria utsockne frälset från ständig rotering, sin kraft; utan han drager icke en gång i betänkande, att med bördsaristokratiskt sjelfförtroende göra gällande den, för vår grundlagsenliga statsförfattning numera orimliga satts, att svenska frälsejorden skulle i ofrälse händer hafya annan skattenatur än den hade, då adeln allena ägde att den besitta. Han har nemligen j sin reservation sagt: Att hemmanen ej indelades till ordinarie knektehäll -vid nämnde tid, (nemligen 1726 då knektekoptrakt med Halland upprättades och 1739 då detta kontrakt fastställdes) synes härrö.a derifrån, att då år 1685 på Hallands län indelades riksenkedrottningens lifregemente till häst, och till dess underhåll vissa af kronans ordinarie räntor anslogos, de utsockne fiälsehemmanen ej kunde ifrågakomma vid denna indelning, enär icke kronan utan ridderskapet och adeln ägde större delen (således ej all) af de utaf -hemmanen utgående räntorna etc. Och det är-sådane bevis, och andra likartade, som öfvertygat högvördiga presteståndet och vällofliga borgarståndet, att de borde ansluta sig till den stolte riddersmannen, som icke en gång visar sig känna hvad våra grundlagsstiftande ständer 1840 beslutade, eller kanske ej vill veta af, hvad revolutionsriksdagen lofvat svenska folket och den då nedtryckta och utarmade jordbrukande klassen. De lofvade likväl, i sjelfva grundlagen, att hvad staten, oam—— tl SS