RIESDAGEN,
I Bondeståndets plenum den 2 Septembe
då stats- och ekonomiutskottens memorial N:
77 angående fråga om Halländska utsockne
hemmanens roteringsskyldighet och förslag til
voleringspropositioner i förstärkt utskott on
ståndens olika beslut förevar, yttrade
Bengt Gudmundsson: Det har då lyckats de tr
stånden att äfven denna gång undertrycka den jord
brukande klassens rätt och pålägga den nya bör
dor, hvarifrån den icke endast af ålder varit frita
gen, utan äfven genom riksdagsbeslut och kongl
stadfästelser frikallad. .
Det är besynnerligt att se, huru lätt det går,
de stånden, att bortvränga begreppen om Sannin;
och Rätt, och huru man synes nästan med ett slag
skadeglädje omfatta hvarje tillfälle, att öfverända
kasta de beslut, som bondeståndet fattade, till be
redande af jordbrukets skydd och förkofran. Di
den fattige arbetaren vågar bedja om de adlige ber
rarnes, prelaternes och penningaristokraternas nå
diga erkännande af hans nedtryckta ställning oc
uppmana dem, stt icke af honom fordra obselönad
arbete och öfverdrifna utskylder — då, för förbät
tring i hars vilkor, menniskoälskande grundsattse
sökas alt göras gällande af upplyste och vältänkan.
de män — då ropas på, att proletärerna hotc
äganderätten, att de vilja plundra de rike, och då
nära nog jagas och straffas såsom missdådare. Mer
då de höge och rike herrsarne i adels-, preste- ock
borgarestånden, tvärt emot gällande lagar och för
säkringar, pålögga den stackars hemmansegaren, som
på sin lilla hemmansdel, i sin anletes svett måste
förskaffa staten mera, än hvad af honom såsom
hälftenbrukare rimligen kunde fordras, och dertill
i större proportion än några andra kl:sser, alöns
presterskapet, samt genom stadsprivilegiers och nä
ringsmonopolers band nödgas betala stadsbon dyr
sina nödvändighetsbehof, nya ytterliga skatter, onerö
och tjensteskyldigheter, då är detta icke något in.
grepp i egendomen, icke någon orättvisa emot der
föraktade folkklassen; utan, tvärtom, tror man sig
kunna med heder och framgång använda lögnen oct
sofismerna till att förvilla tänkesätten och genom
drifva väldet.
Så ser man här en riddersman, inom de sam
mansatta utskotten uppstå, för att pålägga jord-
brukaren i provinsen Halland en oy börda genom
åberopande af en bop gamla stadganden, som nu-
mera, efter våra grundlagsstiftande ständers år 1810
fattade och af Kongl. Maj:t stadfästade beslut, icke
derefter bordt ega ringaste kraft: ständerna beslu-
tade nemligen då, att all oroterad jord i riket,
med undantag af boställen som af i tjenst varande
militär innehades, borde med extra rotering be-
lägga ; hvarigenom all fråga om ny ordinarie rote.
ring för all framtid var undanröjd; och dessa orda-
lag, återfinnas, af Kongl. Maj:t stadfästade, i 4811
års instruktion för extra roteringskommissionerna.
Hr von Troil framdrager icke endast ensidigt för-
utnämnde gamla obestämda författningar, hvaraf
en och annan till och med ej angå provinsen Hal-
land, och söker lika ensidigt betaga andra, tydliga
stadganden och riksdagsbeslut, som befria utsockne
frälset från ständig rotering, sin kraft; utan han
drager icke en gång i betänkande, att med börds-
aristokratiskt sjelfförtroende göra gällande den, för
vår grundlagsenliga statsförfattning numera orimliga
satts, att svenska frälsejorden skulle i ofrälse hän-
der hafya annan skattenatur än den hade, då adeln
allena ägde att den besitta. Han har nemligen j
sin reservation sagt:
Att hemmanen ej indelades till ordinarie knek-
tehäll -vid nämnde tid, (nemligen 1726 då knekte-
koptrakt med Halland upprättades och 1739 då
detta kontrakt fastställdes) synes härrö.a derifrån,
att då år 1685 på Hallands län indelades riksenke-
drottningens lifregemente till häst, och till dess un-
derhåll vissa af kronans ordinarie räntor anslogos,
de utsockne fiälsehemmanen ej kunde ifrågakomma
vid denna indelning, enär icke kronan utan ridder-
skapet och adeln ägde större delen (således ej all)
af de utaf -hemmanen utgående räntorna etc.
Och det är-sådane bevis, och andra likartade, som
öfvertygat högvördiga presteståndet och vällofliga
borgarståndet, att de borde ansluta sig till den
stolte riddersmannen, som icke en gång visar sig
känna hvad våra grundlagsstiftande ständer 1840
beslutade, eller kanske ej vill veta af, hvad revo-
lutionsriksdagen lofvat svenska folket och den då
nedtryckta och utarmade jordbrukande klassen. De
lofvade likväl, i sjelfva grundlagen, att hvad staten,
oam—— tl SS