as på tlunnlandet. Veta vlskret Dr AA. NUuivud-
sakligen, att jord, som förr gilvit 3—400 !isp:d hö,
.u afkastar 900—1000 lisp:d. Frib. von Essen
nade funrit sägspån förstöra väzarne, och i stället
på dem använd: smidesslagg, som, sedan den ge-
om körning blifrit sönde krossad, användts med
ordel såsom gödningsamne på styf lera. Bark ihop
ned kak bade befunnits bättre än sågspån. I We-
stergötland användes med framgång alunskiffer på
tålig ängsmark. och skiffer med ka!k har gjort god
erkan på sandig åkerjord. Hr Möller betygade
yttan af sågspån i komposter och på mindre vä-
sar. Träkol vore ett fördelaktigt gödsingsäåmne.
Fortsättningen af denna aistussion uppskjöts till
nästa session, och kl. 40 öppnades örsia
Sektonen för boskapsskötsel
af dess ordförande landshöfdingen fiih. v. Kramer.
Innan man öfvergick till diskut-rande af frågorna,
väckte hrr ryttmästaren R:bbiog och kapten Adel-
bo g fråga, om det icke vore större skäl act utsätta
premier för :uppdragande af inhemsk boskap, än
för införande af ut:ändsk. Denna fråga uppskjöts
till nästa session.
32:a frågan: Har den till Sverige införskrifna
raceboskap här i landet bibebällit de goda egevska-
per, hvarför räcerna uti deras hemland varit be-
kanta? ech den 33:e: Hvilken erfarenhet har man
i allmänhet hunnit samla om dessa. racedjur under
derås viste!se härstädes; behöfva de en så betydligt
rikare och bättre utfodring, än våra svenska djur, j
och huru betala de, j-mförde med dessa, det er-
hållna fodret? föredrogos på en gång. Ik
Hr Arrhenius, föreståndare för landtbruksinsti- k
tutet vid Ultuna, redogjorde för resultaterna vid d
det dervarande stamholländeriet af 20 Ayreshire-
qvigor och 2 tjurar, äfvensom vid detä Riseberga,
af samma race. Korna voro icke stora, utan så-
som våra bättre herregårdskor: den bästa kon på
Riseberga hade mjölkat 994 kannor på ett år, ehuru
bon deränder för första gådgen kalfvat; de öfriga
i medeltal 742 kannor; fodret hade sammanlagdt
uppgått till endast 4 LE. Vid Ultuna hade den
bästa kon under 2 månader 43 dagar gifvit 3307,
k:r mjölk, eller i medeltal 6V;, k:r på dygnet.
Korna hade alldeles icke varit mer dryg- eller
grannfodrade än svenska, de hade nöjt sig med
illa bergadt starrfoder, och derpå haft mer än godt
hull, när våra bästa svenska kor endast varit vid
godt hull; de bade äfven ätit bvetehalm, hvilket de
svenska korna icke göra. Skilnaden mellan dessa
och de utländska bar varit så stor, att då någon
erbjudit sig att taga ladugården på arrende, hade
ban erbjudit 400 rdr för de utländska, men endast
50 rår för de svenska, bland hvilka han dock ville
anställa urval, och vid Riseberga hade å auktion
betalts i medeltal 300 rdr för 45 månaders gamla
jurar.
Hr Nathorst ansåg det ganska intressant att sä-
kert få veta resultaterna af hit införda utländska
djur; men vi borde ihågkomma att alla våra kor,
med undantag af fjellrasen, äro utländska; likaså
i England. Våra bästa kor, de s. k. Strömsholms,
härstamma från ett för hundra är sedan anlagdt
stuteri, ehuru de kallas för svenska. Att croise-
ringen af de då införda utländska djuren skett utan
omsorg, synes af olikheten i kroppsbyggnad, mjölk-
afkastning m. m. Vid införskrifning af utländska
djur bör man hufvudsakligen afse, att genom goda
tjurars croisering med iphemska kor få en egen
race, hvilket är vigtigare än bibehållandet af den
främmande racen i dess renhet. Hr N. hade 1826
införskrifvit en tjur af den gamla Durbams-racen,
och vid croisering af denne med svenska kor er-
hållit stora: djur, med ringa benägenhet för hull,
men lättfödda och gifvande god mjölk.
Ordföranden upplyste, att mjölken af Ayreshire-
korna. innebölle mera grädde än de svenska kor-
nas, och att han vid Riseberga sett kalfvar af jut-
ländska och svenska kor lika goda med Ayreshire-
kalfvar. Hr J. Swartz ensåg hufvudsaken vara
att bibringa våra landtbiukare öfvertygelsen om
nödvändigheten att bättre fodra sina kor än hittills,
hvilket skulle verka mer till ladugärdarnes för-
bättring, än den längsamma förbättringen af ra-
cerna genom croisering. Hr S. hade skriftligen
ufvit underrättad, att vid en liten ladugård af 9
svenska och 3 jutska kor, i trakten af Götheborg,
hade de sednare i medeltal gifvit 240 å 250 kan-
nor mjölk, men de förra 280 å 330; utfodringen
hade varit 45—148 klöfver, utom halm. Hr
Adelborg ansäg att, innan man införskrefve utländ-
ska kreatur, borde man söka förädla den I
hemska racen; så hade Engelsmännen hjeltemodigt s
ejort. Svenska kor funnos, som gåfvo ända till.900 I
kannor, och att uppdraga sådana vore upplyftande k
för nationalkänslan. Frih. Strömfelt ger sina kor
en mark gröpe för hvar kanna de mjölka, ochan
säg en hufvudsak vid ladugårdsskötseln vara, att
fodra kalfvarne väl, ej blott med mjölk, utan äfven!
med säd; en af hans grannar hade bragtupp sven-
ska kors afkastning till 800 kannor i medeltal.
Ordf. rekommenderade en sort alpkor, som han
sett på Lindholm; de voro små, men trefliga och
synas blifva fördelaktiga.
I sammahhang med den 32 och 33, föredrogs
0u 54 frågan: Hvad mjölkafkastning hafva vära
vanliga svenska kor, med god skötsel, gifvit i för-
hållande till deras foder ?
Ryttmästaren Tornerbjelm hade insändt detsvar
å denna fråga, att han af svensk ko erhållit 45.,
kannor mjölk på en dag och ej sällan 40 å 12.
fr Wolffelt bade i ladugården vid Ökna sett kor,
som gifvit 4007 k:r på året; medeltalet hade varit
800 k:r. Sjelf ger han sina kor 9 E hö och 4 I
säd, efter hvilken utfodring de gifvit 2:, å 3,
k:a hvar deg, från Dec. till Juni månad, då de
släppss ut; visande detta att lika och noggrann
utfodring gör mjölktproduktionen konstant. ; Han
anser dock afkastningen för liten och ville skaffa
sig bättre tjurar. Hr major Schantz ger sina kor
10 I hö om dagen och nästan lika många I gröpe;
som de gifva mjölk; hade funnit gräddhalten ökas
af maltmwjöl, som också förbättrade mjölkens smak;
egde en ko som kalfvat den 2 Jap. och sedan gif-
vit ifrån ö k:r — i början — till 3 k:r, som nu
erhållas af henne, eller tillsammans 8140 k:r; släp-
pör sent ut sina kor; hade funnit nässlor vara det
yppersta bete för korna, och äfven bryggt svag-
dricka åt dem, hvarför de varit ytterst tacksamma.
35 frågan: pHar någon bestämd skillnad utrönts
emellan smörafkastningen af mjölk, efter drank-
fodring och den efter arnan utfodring ?
Hr Tornerhjelm hade skrifuigen svarat, att han
fännit mjölken svegast efter drankfodring. Hr löjt-
nant Wolffell uppga! förbållandet hos honom, utan
drankfodring; ban hade i mjölkbunkar fått af 40
k:r mjölk 4 kanra grädde och deraf 2 B smör.
Hr von Schantz hade, under det ban brände brän-
vin och fodrade med drank, fått mer mjölk, men
mindre och sämre smör; kreaturen hade varit svaga
och han hade ofia mist kalfvar, hvilket sedan han
aflagt bruket af dragk sällan händt honom.
36 frågån: Aro oljekskor ett sundt foder för
mjölkkor, och hvad bör man tro om de menliga
verkningar deraf, hvilka åtskilliga landtbrukare
förmena sig hafva erfarit In
in-
- e-
2 - Sn -—
(OS - - - pr ÖN AA PR PA fr
k
h
s
S
I
I
I
Is
S
I
I
I
I
Li
0
h
n
r
t
t
F
l
I
g
g
V
r
t
LÅ
)
s
1
I
5
ti
n
-
Is
Åc
g
A
n
E
i
0
n
I
e
h
E
b
- S
nn Fr DM mm OB OO HmM BA Dn rr
- mm mm MÅ
an ee mm AA (2