as på tlunnlandet. Veta vlskret Dr AA. NUuivudsakligen, att jord, som förr gilvit 3—400 !isp:d hö, .u afkastar 900—1000 lisp:d. Frib. von Essen nade funrit sägspån förstöra väzarne, och i stället på dem använd: smidesslagg, som, sedan den geom körning blifrit sönde krossad, användts med ordel såsom gödningsamne på styf lera. Bark ihop ned kak bade befunnits bättre än sågspån. I Westergötland användes med framgång alunskiffer på tålig ängsmark. och skiffer med ka!k har gjort god erkan på sandig åkerjord. Hr Möller betygade yttan af sågspån i komposter och på mindre väsar. Träkol vore ett fördelaktigt gödsingsäåmne. Fortsättningen af denna aistussion uppskjöts till nästa session, och kl. 40 öppnades örsia Sektonen för boskapsskötsel af dess ordförande landshöfdingen fiih. v. Kramer. Innan man öfvergick till diskut-rande af frågorna, väckte hrr ryttmästaren R:bbiog och kapten Adelbo g fråga, om det icke vore större skäl act utsätta premier för :uppdragande af inhemsk boskap, än för införande af ut:ändsk. Denna fråga uppskjöts till nästa session. 32:a frågan: Har den till Sverige införskrifna raceboskap här i landet bibebällit de goda egevskaper, hvarför räcerna uti deras hemland varit bekanta? ech den 33:e: Hvilken erfarenhet har man i allmänhet hunnit samla om dessa. racedjur under derås viste!se härstädes; behöfva de en så betydligt rikare och bättre utfodring, än våra svenska djur, j och huru betala de, j-mförde med dessa, det erhållna fodret? föredrogos på en gång. Ik Hr Arrhenius, föreståndare för landtbruksinstik tutet vid Ultuna, redogjorde för resultaterna vid d det dervarande stamholländeriet af 20 Ayreshireqvigor och 2 tjurar, äfvensom vid detä Riseberga, af samma race. Korna voro icke stora, utan såsom våra bättre herregårdskor: den bästa kon på Riseberga hade mjölkat 994 kannor på ett år, ehuru bon deränder för första gådgen kalfvat; de öfriga i medeltal 742 kannor; fodret hade sammanlagdt uppgått till endast 4 LE. Vid Ultuna hade den bästa kon under 2 månader 43 dagar gifvit 3307, k:r mjölk, eller i medeltal 6V;, k:r på dygnet. Korna hade alldeles icke varit mer drygeller grannfodrade än svenska, de hade nöjt sig med illa bergadt starrfoder, och derpå haft mer än godt hull, när våra bästa svenska kor endast varit vid godt hull; de bade äfven ätit bvetehalm, hvilket de svenska korna icke göra. Skilnaden mellan dessa och de utländska bar varit så stor, att då någon erbjudit sig att taga ladugården på arrende, hade ban erbjudit 400 rdr för de utländska, men endast 50 rår för de svenska, bland hvilka han dock ville anställa urval, och vid Riseberga hade å auktion betalts i medeltal 300 rdr för 45 månaders gamla jurar. Hr Nathorst ansåg det ganska intressant att säkert få veta resultaterna af hit införda utländska djur; men vi borde ihågkomma att alla våra kor, med undantag af fjellrasen, äro utländska; likaså i England. Våra bästa kor, de s. k. Strömsholms, härstamma från ett för hundra är sedan anlagdt stuteri, ehuru de kallas för svenska. Att croiseringen af de då införda utländska djuren skett utan omsorg, synes af olikheten i kroppsbyggnad, mjölkafkastning m. m. Vid införskrifning af utländska djur bör man hufvudsakligen afse, att genom goda tjurars croisering med iphemska kor få en egen race, hvilket är vigtigare än bibehållandet af den främmande racen i dess renhet. Hr N. hade 1826 införskrifvit en tjur af den gamla Durbams-racen, och vid croisering af denne med svenska kor erhållit stora: djur, med ringa benägenhet för hull, men lättfödda och gifvande god mjölk. Ordföranden upplyste, att mjölken af Ayreshirekorna. innebölle mera grädde än de svenska kornas, och att han vid Riseberga sett kalfvar af jutländska och svenska kor lika goda med Ayreshirekalfvar. Hr J. Swartz ensåg hufvudsaken vara att bibringa våra landtbiukare öfvertygelsen om nödvändigheten att bättre fodra sina kor än hittills, hvilket skulle verka mer till ladugärdarnes förbättring, än den längsamma förbättringen af racerna genom croisering. Hr S. hade skriftligen ufvit underrättad, att vid en liten ladugård af 9 svenska och 3 jutska kor, i trakten af Götheborg, hade de sednare i medeltal gifvit 240 å 250 kannor mjölk, men de förra 280 å 330; utfodringen hade varit 45—148 klöfver, utom halm. Hr Adelborg ansäg att, innan man införskrefve utländska kreatur, borde man söka förädla den I hemska racen; så hade Engelsmännen hjeltemodigt s ejort. Svenska kor funnos, som gåfvo ända till.900 I kannor, och att uppdraga sådana vore upplyftande k för nationalkänslan. Frih. Strömfelt ger sina kor en mark gröpe för hvar kanna de mjölka, ochan säg en hufvudsak vid ladugårdsskötseln vara, att fodra kalfvarne väl, ej blott med mjölk, utan äfven! med säd; en af hans grannar hade bragtupp svenska kors afkastning till 800 kannor i medeltal. Ordf. rekommenderade en sort alpkor, som han sett på Lindholm; de voro små, men trefliga och synas blifva fördelaktiga. I sammahhang med den 32 och 33, föredrogs 0u 54 frågan: Hvad mjölkafkastning hafva vära vanliga svenska kor, med god skötsel, gifvit i förhållande till deras foder ? Ryttmästaren Tornerbjelm hade insändt detsvar å denna fråga, att han af svensk ko erhållit 45., kannor mjölk på en dag och ej sällan 40 å 12. fr Wolffelt bade i ladugården vid Ökna sett kor, som gifvit 4007 k:r på året; medeltalet hade varit 800 k:r. Sjelf ger han sina kor 9 E hö och 4 I säd, efter hvilken utfodring de gifvit 2:, å 3, k:a hvar deg, från Dec. till Juni månad, då de släppss ut; visande detta att lika och noggrann utfodring gör mjölktproduktionen konstant. ; Han anser dock afkastningen för liten och ville skaffa sig bättre tjurar. Hr major Schantz ger sina kor 10 I hö om dagen och nästan lika många I gröpe; som de gifva mjölk; hade funnit gräddhalten ökas af maltmwjöl, som också förbättrade mjölkens smak; egde en ko som kalfvat den 2 Jap. och sedan gifvit ifrån ö k:r — i början — till 3 k:r, som nu erhållas af henne, eller tillsammans 8140 k:r; släppör sent ut sina kor; hade funnit nässlor vara det yppersta bete för korna, och äfven bryggt svagdricka åt dem, hvarför de varit ytterst tacksamma. 35 frågan: pHar någon bestämd skillnad utrönts emellan smörafkastningen af mjölk, efter drankfodring och den efter arnan utfodring ? Hr Tornerhjelm hade skrifuigen svarat, att han fännit mjölken svegast efter drankfodring. Hr löjtnant Wolffell uppga! förbållandet hos honom, utan drankfodring; ban hade i mjölkbunkar fått af 40 k:r mjölk 4 kanra grädde och deraf 2 B smör. Hr von Schantz hade, under det ban brände bränvin och fodrade med drank, fått mer mjölk, men mindre och sämre smör; kreaturen hade varit svaga och han hade ofia mist kalfvar, hvilket sedan han aflagt bruket af dragk sällan händt honom. 36 frågån: Aro oljekskor ett sundt foder för mjölkkor, och hvad bör man tro om de menliga verkningar deraf, hvilka åtskilliga landtbrukare förmena sig hafva erfarit In ine2 Sn -— (OS pr ÖN AA PR PA fr k h s S I I I Is S I I I I Li 0 h n r t t F l I g g V r t LÅ ) s 1 I 5 ti n Is Åc g A n E i 0 n I e h E b S nn Fr DM mm OB OO HmM BA Dn rr mm mm MÅ an ee mm AA (2