dertill veta FOMMILLO alt lofcesta 3C ITOTP0Ra, UC
-man önker se utöcda, äfvensom att bestämma de I.
förfarsuse man vid dessa försöks anstälande ha
patt iartrga. Anser landtbruksmötet några å:go
-.srander härutinnan böra föreslås?
yttråde rib. Hermelin, ätt tiden ej ännu vore kom-
men ai störa det bär väckta förslaget. Hr Nat
shorst ytisade sig i samma syftning och b-tviflsde
-att särveiss många jordbrukare hafva pennicga:
-kunskaper och ihärdighet nog för ifrågavaranae än-
-damål. Frinp. v. Kremer ville dock bafva en kom-
mitt, och proponerade att vissa frågor borse den-
na förelsggas, som den t. ex. vid sjette allmänrnal
sadtbruksmötet kunde hinna besvara. Hr:
ivs, Wallman och Poppius förordade, lika-l
som de örutnämnde, talrika och upprepade försök
innan sar å frågorna lemnas; och mötet beslöt av I.
till lavdibruksakademien aflita en skrifvelse, mes
sanhållan att akademien täckies offentliggöra upp
gift på örsmål för de åsyftade försöken, och tittika
uppgifva sattet för deras verkstallande, samman-l:
ställa dessa och inför ett blifvande allmänt landt
bruksmöta framlögga resultatet.
Sanmmanukoresten upplöstes, och val till sektions-
ordföran :a (se gårdagens blad) blefvo härefter fö
retagna.
——————
Andra dagen, den 42 September.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Sektionens för åkerbruket :
första sammankomst öppnades kl. 8 f. m. af dess
-ordföravde, landshöfdingen baron Pa!mstjerna.
49:te :rågan lydde så: ÅÄr det förmånligare att
till landimanna-arbeten använda hästar eller oxar
och hvwi!sa förhållanden hafva inflytande på valet
emellan dessa olika slag af djar?
Mötet uttalade det allmänna omdöme, att hästar
vore mest passande på slät mark, oxar deremotj
mera på bergig och stenbunden mark.
43:de frigan lydde: Erfordrar ett efter jordens
beskaffeniet lämpadt omloppsbruk betydligt större
arbetssty:ka än den, som är behöflig för samma
jords skötande i tvåskiftesbruk, och kan man: anp-
taga, att de producerade foderväxterna ersätta den
ökade arbetskostnaden ?
Hr brokspatron Swartz afgaf härå ett utförligt
svar. Han ansåg, att ej större arbetsstyrka behöf-
des vid omloppsbruk än vid annat, hvaremot ar-
Zbetsstyrkan jemnare användes. Han hade vid sin
-agendom Hofgården, som har 700 tunnland öppen
jord ock skötes med stattorpare samt någ:a unga
drängar, uppgjort en kalkyl öfver dagsverkenas an-
vändande, hvilken ådagalade huwu liten de! af ar-
betet vid en landtegendom sjelfva skötsein af jor-
-den erfordrar. Summan af påkostade dagsverken
hade utyjort 22,700 eller 7!y, för hva je af de 5000
:tunnor sid, egendomen i medeltal afkastar,- och 30
för hyarje brukadt tunnland. Skilnaden i använd
arbetskrat är bögst obetydlig vid trädesbruk; det
är hufvyodsakligen bjelpedagsverkena som: ökas, men
-också ök:s produktionen så, att der förr 2—5300 får
föddes, -framdragas. nu 4500. Hrr Nathorst och
Moberg yttrade sig äfven om vinsten af omiopps-!
bruket. som, om det å ena sidan blir dyrare der-
igenom, a:t större areal intages, å den andra blir
jemförelsevis billigt, emedan blott !V, eller !, år-
ligen t:ädes. Vid Sjögestads landtbruksskola hade
ökad arbetsstyrka användts, men också 100 tunn-
land ny jord biifvit upptagen.
44:de frågan : På Sveriges slättbygder synes det
vanliga stöngselssttet med gärdesgårdar kanske
snart noy komma att upphöra, i anseende till ma-
terialets dyrhet; hvilket sätt för ägornas infredande
blir då cet fördelaktigaste: genom häckar, grafvar
-eller vallar m. m.? Och den 245:de: Hvilka busk-
-slag äro till häckplantering de tjenligaste, och huru
skola häckar ändamålsenligast anläggas och vårdas ?
Hr magister Moberg visade, genom en anställd
beräknivg, att i Östergötbland kostar en famn van-
lig gärdesgård 43 sk., då en låg, enkel stenmur
deremot kan fås för 42 sk. och, på sumpig mark,
vallar eller grafvar ännu billigare. Hagtornshäckar
ansåg hr M. dock ännu billigare; föratt icke samla
snö böra de ej vara högre än 5—6 qvarter. Han
beskref sättet att uppdraga hagtornsplantor, attut-
sätta dem på sitt själle och att ansa bäckarne. Hrr
Arrhenius och Wolffelt uppgåfvo en på några stäl-
len använd stängselmetbod, bestående i att gräfva
en graf och.deröfver lägga stänger, hvilka kreatu-
ren aldrig öfvergå, af fruktan för något gilier.
46:de frågan: Hvilken ytterligare erfarenhet har
man i vårt land vunnit om täckta diken, såväl be-
träffande deras anläggning som rytta?
Hr kongl. sekreteraren Odelberg beskref utför-
ligt huru ban anlagt täckta diken, dels med sten,
dels med enris, hafvande dervid rättat sig efter
hvad som varit närmast till hands och med lika
fördel af begge sätten. Hans diken äro ö5—6 qvar-
ter djupa och 6—8 tum breda i botten, hvilket han
ansåg vara bättre, än om de voro gräfda med bil-
-spade. Ögonen, d. v. 8. dikenas mynningar, hade
hr O. anlagt med klufna stockar af kärnpfull tall,
en på hvar sida och en tvärsöfver; derinnanför
hade, äfven i enrisdikena, lagts ett par alnars sten-
vägg. Biott ett öga borde finnas på alla till sam-!
ma system hörande diken. Anläggningens varak-
tighet beräknade hr O. till minst 30 år, hvarigenom !
s3 dana diken; som i Stockholmstrakten kosta ö—61-
sk. pr famn, blifva billigare än vanliga diken, hvil-.
kas upprensning visserligen icke kostar mera än Al!
sk., men måste omgöras hvartannat eller:hvarttredje.
år. Dessutom vinnes mycken jord och arbete spa-
ras vid brukningen. Hr O. tillstyrkte hvar och
en jordbrukare att anlägga täckta diken. Hr Mo-
berg vitsordade äfven nyttan af dem, hvilken han
hade erfarit vid Sjögestad, der 3,000 famnar blif-.
vit anlagda, med kostnad för risdiken af 4 sk. och!
för stendiken af 6—7 sk:, alla 6—7 qvarter djupa.
Derigenom bade !,, mer jord vunnits obh körnin-l:
gen lättats. Flera ledamöter omtalade sin erfaren-
het af täckta dikens fördel; en hade på 20 tunn-l:
land jord vunnit så mycken areal, att utsädet ål
fältet måst ökas med 24 kappar: lika med institut-
föreståndaren Möller ansåg ban flera ögon nödiga,
emedan män annars skulle hafva svårt att få redal
på inträffade stockningar: Sun ;
47:de frågan: Har erfarenheten här i landet be-
kräftat riktigbeten af den satsen, att lerjorden bör
gödslas starkare och mera sällan, men de lättare
jordarterna deremot-svagare och mera ofta 2)
Grefve von Salza svarade, att han på Wikbo-
landet har. jord, som burit 20 år efter gödsling
men ansåg att ingen allmän fegeli detta fall kunde
bestämmas. .
48:de frågan: Har med något nytt gödningsämne
försök blifvit verks:äldt, och med hvilken framgång ?
Samt den 49:de: oHvilken ytterligare erfarenhet har
man om nyttan af gödning med benmjöl, horn-
spång, guano, rapsmjöl och sockerskum — äfven-
som med kalk, gips och andra mineraliska göd-
ningsämnen ? t N
En ledamot förmälde, att grefve Rosen på Hög-
landa använtltrguano, somzi: början lemnat svagt
men sedam godt resultat.. Frih, sen Hade
användt sågsp. : esultat... Frib., von Ess kaommnost!