I denna punkt, alltså, har nationalförsamlingensl önskan bifvit uppfylid. Beträffande åter den de-l len af detta (nationalförsamlingens) beslut. enligt bvilken undertecknad krigsmi: ister (v. Schreckenstain) skulle i en skrifvelse till armöena uttala sig sålunda: Officerarne ega att hälla sig på vidt afstånd (fern bleiben) från alla reaktionära bemödanden, och icke blott undvika konflikter af hvarje slag med civilen, utan genom närmande till borgerskapet Och i förening dermed visa, att de med upprikighet och tillgifvenhet vilja medverka till ett konstitutionelt starsskick; bvarefter det skall göras till en hederspligt för de officerare. med hvilkas politiska övertygelser detta ej är förenligt, att utträda ur irmeen... tro vi (undert. samilige ministrar), att .n sådan skrifvelse till armeen skulle vara af för rfliga följder, och hålla för nödvandigt att åt kr sministern ... öfverlemnas valet af med!en för up nående af natiova!föreamlingens af sigt, enär han endast så är i srånd, att med framgång verka till . et resutat, hvilket han med national:örsamlingen erkäxner vara sitt sträfvandes mål, och hvars uppnående han med all energi uppriktigt beslut att vinnan. (Underskr.) Nu heter det från Berlin under de påföljande dagarne: Den 6 Sept. Man kan med säkerhet antaga att ministeren faller i morgondagens session. Tvifvel är endast underkastadt om den afträder in corpore, eller om blott enskilda leda-! möter afgå. Man berättar, att v. Auerswald, Schreckenstein och Kählwetter redan i dag ingifvit siva afsked. Skulle åter, emot all förmodan, ministeren i morgon blifva i majoriteten, så har Venstern beslutlit alt lemna kammaren. Antalet af sålunda utträdande uppgifves till 120—1350. Ibland de nya ministerkombinationerna, har den Waldeck-Harkortska största sannolikheten för sig; dock äro tankarne härom delade. Man tror, att. konungen icke skall gå längre till venster; och man kunde tvärtom hafva att vänta en minisere, som upplöser kammaren. Venstern följer en riktig iustinkt, då den icke vill vänta på detta. Spänningen för morgondagen är stark och allmän, och det är väl möjligt, att vi stå vid en ny vändpunkt. Samma dag (ur en Stettiner-korrespondens). Berlins befolkning befinner sig i en mer än!: vanlig gäsning. Alla föreningar debattera kami: marfrågan,; i afton hålles Folkförsamling och Demokratisch-r U:wähler-Verein,, Kamma-l: rens fraktioner hafva oupphörligt sammanträ-i den. Såsom man hör, skall Waldeck, derest! Steinska förslaget ej går igenom, i morgon in-: lemna en protest i sitt partis namn, och derpå genast lemna kammaren; hrr Rodbertus, v.4 Berg och Schultz (Delitsch) ansluta sig bestämdt vill venstern. Hr v. Unruh skall ingifva ett: särskildt amendement, ,att ministeren ej längre. besitter landets förtroende, om den vidare drö-s jer att till hären utfärda det ifrågavarande be-: slutet,. — Borgargardets sjunde bataljon har. förklarat, att den skall veta att försvara nationalförsamlingrns och folkets rättigheter emot!s ainisteren. Hr Rimpler sjelf skall hafva bi-f trädt denna förklaring, och ärnar vid apellen i afton meddela den till de enskilda kompani-!. erna för att äfven vinna deras biträde, hvarpå 4 den i morgon inlemnas till nationalförsamlin? gen, Deputeraden Behrends talade i går i borgargardesföreningen, och sade, att, om Steins ska förslaget. ej antogs, så skulle han och hans politiska vänner förklara församlingens och !: folkets rättigheter för antastade, och att föl. kets sak då måste öfverlemnas till dess egen! ledning. Hr Behrends tal emottogs med högt. jubel. — Konungen var i går middags i Berlin och böll konferens med ministrarne. Samma dag om aftonen. Från nationalför-, samlingen). Från kl. 9 till 1,6 har den stora drabbningen (ndie grosse Schlachts) i kammaren varat — den mest betydande (detta erkän-! des afalla talare), som hittills blifvit genomkämpad: frågan rörde kammarens suveränetet, och således tillika folkets. Venstra sidan vann slut-; ligen en afgörande seger: Steins förslag antogs, utan amendement, med en majoritet af 67 rö-. ster. Ministeren kunde endast stödja sig på. den yttersta högern; och att den det gjorde, bröt stafven öfver den. Ministrarne fäktade, den ena efter den andra: de fäktade en småaktig kamp om existensen: icke för principen, men för sina personer. Hr Hansemann varj sorglig att se och höra. Ehuru ministrarne ännu ej resignerat, skola de, efter hvad man förmodar, snart göra det; men ingen kan med bestämdhet uppgifva den nya ministerkombinationen, Militären har redan i går aftons erhållit skarpa patroner, och kavalleriet har sedan kl. 3 på morgonen haft sadladt, för att, såsom man försäkrar, om en strid börjar, lill en del lemna staden. Flere bataljoner borgargarde äro konsignerade i närheten af Sångakademien (nationalförsamlingens lokal), och omgifningarne kring denna äro fyllda med menniskomassor. Talrika plakater och protester kringspridas mot ministeren. Den 7 Sept. Session. Talrika grupper stå samlade kring sångakademien. Askådaroch journelistbänkarne kring sessionssalarne äro öfverfyllda. Inom förssmlingen herrskar den litligaste rörelse. Sessionen börjar eu qvart efter 9. Etter protokollsjustering och några mindtie frågor öfvergår man till Steinska förslaget. — Ministerpresidenten v, Auerswald öppnade debatten. Efter honom yttrade sig hr v. Unruh, v. Åster, Tamnau, Baumstark, Behrends, Pelzer, Regensperger, m. fl., mellan hvilka äfven ministrarne Hansemann och Köhlwetter, med stor pathos, talade till ministerens försvar. Under debatten inkom berättelsen om borgargardets förklaring (se ofvan). Storm i