I denna punkt, alltså, har nationalförsamlingensl
önskan bifvit uppfylid. Beträffande åter den de-l
len af detta (nationalförsamlingens) beslut. enligt bvil-
ken undertecknad krigsmi: ister (v. Schreckenstain)
skulle i en skrifvelse till armöena uttala sig sålunda:
Officerarne ega att hälla sig på vidt afstånd (fern
bleiben) från alla reaktionära bemödanden, och
icke blott undvika konflikter af hvarje slag med
civilen, utan genom närmande till borgerskapet
Och i förening dermed visa, att de med upprik-
ighet och tillgifvenhet vilja medverka till ett kon-
stitutionelt starsskick; bvarefter det skall göras
till en hederspligt för de officerare. med hvilkas
politiska övertygelser detta ej är förenligt, att ut-
träda ur irmeen... tro vi (undert. samilige mi-
nistrar), att .n sådan skrifvelse till armeen skulle
vara af för rfliga följder, och hålla för nödvan-
digt att åt kr sministern ... öfverlemnas valet af
med!en för up nående af natiova!föreamlingens af
sigt, enär han endast så är i srånd, att med fram-
gång verka till . et resutat, hvilket han med na-
tional:örsamlingen erkäxner vara sitt sträfvandes mål,
och hvars uppnående han med all energi uppriktigt
beslut att vinnan. (Underskr.)
Nu heter det från Berlin under de påföl-
jande dagarne:
Den 6 Sept. Man kan med säkerhet antaga
att ministeren faller i morgondagens session.
Tvifvel är endast underkastadt om den afträ-
der in corpore, eller om blott enskilda leda-!
möter afgå. Man berättar, att v. Auerswald,
Schreckenstein och Kählwetter redan i dag in-
gifvit siva afsked. Skulle åter, emot all för-
modan, ministeren i morgon blifva i majoriteten,
så har Venstern beslutlit alt lemna kammaren.
Antalet af sålunda utträdande uppgifves till
120—1350. Ibland de nya ministerkombina-
tionerna, har den Waldeck-Harkortska största
sannolikheten för sig; dock äro tankarne härom
delade. Man tror, att. konungen icke skall
gå längre till venster; och man kunde tvärtom
hafva att vänta en minisere, som upplöser kam-
maren. Venstern följer en riktig iustinkt,
då den icke vill vänta på detta. Spänningen
för morgondagen är stark och allmän, och det
är väl möjligt, att vi stå vid en ny vändpunkt.
Samma dag (ur en Stettiner-korrespondens).
Berlins befolkning befinner sig i en mer än!:
vanlig gäsning. Alla föreningar debattera kam- i:
marfrågan,; i afton hålles Folkförsamling och
Demokratisch-r U:wähler-Verein,, - Kamma-l:
rens fraktioner hafva oupphörligt sammanträ-i
den. Såsom man hör, skall Waldeck, derest!
Steinska förslaget ej går igenom, i morgon in-:
lemna en protest i sitt partis namn, och derpå
genast lemna kammaren; hrr Rodbertus, v.4
Berg och Schultz (Delitsch) ansluta sig bestämdt
vill venstern. Hr v. Unruh skall ingifva ett:
särskildt amendement, ,att ministeren ej längre.
besitter landets förtroende, om den vidare drö-s
jer att till hären utfärda det ifrågavarande be-:
slutet,. — Borgargardets sjunde bataljon har.
förklarat, att den skall veta att försvara natio-
nalförsamlingrns och folkets rättigheter emot!s
ainisteren. Hr Rimpler sjelf skall hafva bi-f
trädt denna förklaring, och ärnar vid apellen
i afton meddela den till de enskilda kompani-!.
erna för att äfven vinna deras biträde, hvarpå 4
den i morgon inlemnas till nationalförsamlin- ?
gen, Deputeraden Behrends talade i går i
borgargardesföreningen, och sade, att, om Stein- s
ska förslaget. ej antogs, så skulle han och hans
politiska vänner förklara församlingens och !:
folkets rättigheter för antastade, och att föl.
kets sak då måste öfverlemnas till dess egen!
ledning. Hr Behrends tal emottogs med högt.
jubel. — Konungen var i går middags i Ber-
lin och böll konferens med ministrarne.
Samma dag om aftonen. Från nationalför-,
samlingen). Från kl. 9 till 1,6 har den stora
drabbningen (ndie grosse Schlachts) i kamma-
ren varat — den mest betydande (detta erkän-!
des afalla talare), som hittills blifvit genomkäm-
pad: frågan rörde kammarens suveränetet, och
således tillika folkets. Venstra sidan vann slut-;
ligen en afgörande seger: Steins förslag antogs,
utan amendement, med en majoritet af 67 rö-.
ster. Ministeren kunde endast stödja sig på.
den yttersta högern; och att den det gjorde,
bröt stafven öfver den. Ministrarne fäktade,
den ena efter den andra: de fäktade en små-
aktig kamp om existensen: icke för principen,
men för sina personer. Hr Hansemann varj
sorglig att se och höra. Ehuru ministrarne
ännu ej resignerat, skola de, efter hvad man
förmodar, snart göra det; men ingen kan med
bestämdhet uppgifva den nya ministerkombi-
nationen,
Militären har redan i går aftons erhållit
skarpa patroner, och kavalleriet har sedan kl.
3 på morgonen haft sadladt, för att, såsom
man försäkrar, om en strid börjar, lill en del
lemna staden. Flere bataljoner borgargarde
äro konsignerade i närheten af Sångakademien
(nationalförsamlingens lokal), och omgifningarne
kring denna äro fyllda med menniskomassor.
Talrika plakater och protester kringspridas mot
ministeren.
Den 7 Sept. Session. Talrika grupper stå sam-
lade kring sångakademien. Askådar- och jour-
nelistbänkarne kring sessionssalarne äro öfver-
fyllda. Inom förssmlingen herrskar den litli-
gaste rörelse. Sessionen börjar eu qvart efter
9. Etter protokollsjustering och några mindtie
frågor öfvergår man till Steinska förslaget. —
Ministerpresidenten v, Auerswald öppnade de-
batten. Efter honom yttrade sig hr v. Un-
ruh, v. Åster, Tamnau, Baumstark, Behrends,
Pelzer, Regensperger, m. fl., mellan hvilka äf-
ven ministrarne Hansemann och Köhlwetter,
med stor pathos, talade till ministerens för-
svar. Under debatten inkom berättelsen om
borgargardets förklaring (se ofvan). Storm i