hr Dalmans förklaring, att ban trodde sig icke längre kunna gagna Allehanda, och då han angilver detta såsom skälet till sitt utträdande; men man måste här nödvändigt komma på den frågan: Hade då hr Dalman alls icke, inoan han gaf sitt löfte att fortfarande arbeta i Allehanda, och lät detta löfte utgå till publiken, bört sig före hvad hr Lindman tänkte i så vigtiga ämnen, som representationsfrågan? Det måste alhid förefalla underligt, att en mean, som i April månad blef så angelägen, att hålla sitt fat i helgelse, som hr Dalman bär om sig sjelf upplyst, några månader förut skulle varit så litet nogräknad, att han antingen alls icke funnit nödigt att underrätta sig om de politiska åsigterna hos hufvudredaktören af det blad, hvari ban inträdde, eller också, oaktadt han känt och ogillat dessa åsigter, då lika fullt gått in i bladet. Det måste då vara ursäktligt, om den profane vid första påseendet förmodat, att en eller annan förevändning, för utträdandet egt rum; eller måhända träffar man sanningen ännu närmare, om man antager att hr Dalman uti vissa af de artiklar, som på våren lemnades till Dagligt Allehanda, började blifva så förtvifladt grå, att hr Lindman för utsåg omöjligbeten för sin tidning alt vinns eller bibehålla kredit med hans artiklar, och derföre med eller mot sin vilja nödgades vänligen låta hr Dalman taga afträde ur Allehanda. Härom vilje vi likväl icke längre tvista; det kan vara oafgjordt, huruvida Allehandapubliken förlorat eller vunnit genom uteblifvandet af hr Dalmans politiska artiklar. Vi hafva icke sagt annat, än att det synes nog faderligt strängt, emot Allehanda, att hr Dalman, sedan han gjort sig sjelf omöjlig för den tidningen (ty under vanliga förbållanden anses det att medarbetarne rätta sig efter hufvudredaktören). icke blott jemte hr Theorell, som äfven drogs ifrån Allehanda, uppträder med ett svassande program i en annan tidning (eller lät sitt namn der begagnas), utan ock sedermera ifrån den tidningen anfaller den kollega han pyss lemnat, och det på ett under sådana förhållanden ganska olämpligt sätt. Om hr Dalmans utträdande ur Allehanda skett, såsom han påstår, under ömsesidigt vänskapliga förhållanden samt med erbjudande å hr Lindmans sida till hr Dalman, att han utan missbelåtenhet från br L:s sida skulle få deltaga i redaktionen af eller utgifva en ny tidning, hvilket i sanning var ett generöst medgilvande af br Lindman: buru kommer det då till, att hr Dalman lönar denva vänskaplighet och liberalitet med alt först deltaga i en ny tidning, som påtagligen har till syftemål att draga ifrån Allehanda dess gamla klientel, och vidare att anfalla Allehanda på ett sätt, som tydligen åsyftar alt misskreditera detsamma? Hr Dalman har äfven stött sig på det uttrycket i vår förra artikel, alt ben uppsatt en ny tidning, och kryper bakom hr J. A. Wallden medelst förkunnandet af den upplysningen, att det är hr Walldeo, som uppsatt Aflonposten. — Så mycket visste äfven vi förut af sjelfva hr Welldns anmälen, som är undertecknad med hans namn; men här är icke fråga om hvem som står på skylten, utan om den verkliga bufvudredaktören, Och den som det minsta studerat Aftonposten och dess karakter, igenkänner der lätt hr Dalman såsom hbufvudpersonen. Hr Wallden är dessutom en man, som, så vidt vi äro rätt underrättade, sköter sitt Dagblad och gör det ganska bra, men icke bekymrar sig om att skrifva de ledande artiklarna i Aftonposten. Allt hvad hr Dalman söger i afseende på den punkten, att Aftonpostens utgifvande icke kan kallas att uppsätta en ny tidning, innefattar således blott litet advokatur; och huru tror sig väl hr Dalman kunna inbilla publiken, att någon annan än han varit den cgentliga driffjedern till Aftonposters uppsättande? Öifvertygelsen i det fallet bar åtminstone hittills varit odelad. Atwl hr Dalman slutligen arbetar i ÅA tonposten utan beräkning af någon pekunier inkomst eller för-! del, är ganska vackert och verkligen sällsynt! Man måste beundra hr Dalman och gratulera br J. A. Wallden, som har den stora Jyckan att sålunda finna medarbetare, som utan vedergällning egna tid och möda till hans fördel. Men sjelfva denna omständighet att br Dalman nu är i stånd att med en så stor oegennytta gratis arbeta åt hr Walldep, . månne den icke i sin mån bevisar sanningen af vårt påstående, att br Dalman gjorde en lycklig affär utiförsäljniogen af sin förra tidning; man kunde jo nästan säga, att den nuvarande utgifvaren af Degl. Allehanda sålunda, utom det att han sjelf gått miste om br Dalmanrs gråa penna, nu äfven indirekt betalar hans arbete i Aftonposien. Vi måste anhålla om ursäkt för att bafva varit nog vidlyftige i anledning af hr Dalmans reklamation; men då br Dalman heskyllt oss att bafva meddelat osanna och missledarde upp: gifter, så torde det ej befinnas alldeles onaturligt att vi rättfärdigat dem emot et sådant påstående. Pettson sklonie — Med ankedniog af den vigt, som med skäl blifvit legd vid skatteregleringsfrågan, hafve vi ansett elt anförande i saken af hr Carl Stuart förtjena meddelas såsom innefattande en upplysande och lättfattlig utredning. Mahända tål det vid en närmare granskning att utröna, huruvida silfret är en alldeles så konstent värdemätare, som hr Stuart antager, men det tvifvel, som från denna invändning kunde hemtas mot räntornas utgörande i en fastställd Jess ALA AR Rn