hr Dalmans förklaring, att ban trodde sig icke
längre kunna gagna Allehanda, och då han
angilver detta såsom skälet till sitt utträdande;
men man måste här nödvändigt komma på den
frågan: Hade då hr Dalman alls icke, in-
oan han gaf sitt löfte att fortfarande arbeta
i Allehanda, och lät detta löfte utgå till pu-
bliken, bört sig före hvad hr Lindman tänkte
i så vigtiga ämnen, som representationsfrågan?
Det måste alhid förefalla underligt, att en
mean, som i April månad blef så angelägen,
att hålla sitt fat i helgelse, som hr Dalman
bär om sig sjelf upplyst, några månader förut
skulle varit så litet nogräknad, att han antin-
gen alls icke funnit nödigt att underrätta sig
om de politiska åsigterna hos hufvudredaktö-
ren af det blad, hvari ban inträdde, eller också,
oaktadt han känt och ogillat dessa åsigter, då
lika fullt gått in i bladet. Det måste då vara
ursäktligt, om den profane vid första påseendet
förmodat, att en eller annan förevändning,
för utträdandet egt rum; eller måhända träffar
man sanningen ännu närmare, om man antager
att hr Dalman uti vissa af de artiklar, som på
våren lemnades till Dagligt Allehanda, började
blifva så förtvifladt grå, att hr Lindman för
utsåg omöjligbeten för sin tidning alt vinns
eller bibehålla kredit med hans artiklar, och
derföre med eller mot sin vilja nödgades vänli-
gen låta hr Dalman taga afträde ur Allehan-
da. Härom vilje vi likväl icke längre tvista;
det kan vara oafgjordt, huruvida Allehandapu-
bliken förlorat eller vunnit genom uteblifvandet
af hr Dalmans politiska artiklar. Vi hafva icke
sagt annat, än att det synes nog faderligt
strängt, emot Allehanda, att hr Dalman, sedan
han gjort sig sjelf omöjlig för den tidningen
(ty under vanliga förbållanden anses det att
medarbetarne rätta sig efter hufvudredaktören).
icke blott jemte hr Theorell, som äfven drogs
ifrån Allehanda, uppträder med ett svassande
program i en annan tidning (eller lät sitt namn
der begagnas), utan ock sedermera ifrån den
tidningen anfaller den kollega han pyss
lemnat, och det på ett under sådana förhål-
landen ganska olämpligt sätt. Om hr Dal-
mans utträdande ur Allehanda skett, såsom
han påstår, under ömsesidigt vänskapliga för-
hållanden samt med erbjudande å hr Lind-
mans sida till hr Dalman, att han utan miss-
belåtenhet från br L:s sida skulle få deltaga i
redaktionen af eller utgifva en ny tidning, hvil-
ket i sanning var ett generöst medgilvande af
br Lindman: buru kommer det då till, att hr
Dalman lönar denva vänskaplighet och liberali-
tet med alt först deltaga i en ny tidning, som
påtagligen har till syftemål att draga ifrån Al-
lehanda dess gamla klientel, och vidare att an-
falla Allehanda på ett sätt, som tydligen åsyf-
tar alt misskreditera detsamma?
Hr Dalman har äfven stött sig på det ut-
trycket i vår förra artikel, alt ben uppsatt en
ny tidning, och kryper bakom hr J. A. Wall-
den medelst förkunnandet af den upplysnin-
gen, att det är hr Walldeo, som uppsatt Af-
lonposten. — Så mycket visste äfven vi förut
af sjelfva hr Welldns anmälen, som är un-
dertecknad med hans namn; men här är icke
fråga om hvem som står på skylten, utan om
den verkliga bufvudredaktören, Och den som
det minsta studerat Aftonposten och dess ka-
rakter, igenkänner der lätt hr Dalman såsom
hbufvudpersonen. Hr Wallden är dessutom en
man, som, så vidt vi äro rätt underrättade,
sköter sitt Dagblad och gör det ganska bra,
men icke bekymrar sig om att skrifva de le-
dande artiklarna i Aftonposten. Allt hvad hr
Dalman söger i afseende på den punkten, att
Aftonpostens utgifvande icke kan kallas att
uppsätta en ny tidning, innefattar således blott
litet advokatur; och huru tror sig väl hr Dal-
man kunna inbilla publiken, att någon annan
än han varit den cgentliga driffjedern till Af-
tonposters uppsättande? Öifvertygelsen i det
fallet bar åtminstone hittills varit odelad. Atwl
hr Dalman slutligen arbetar i ÅA tonposten utan
beräkning af någon pekunier inkomst eller för-!
del, är ganska vackert och verkligen sällsynt!
Man måste beundra hr Dalman och gratulera
br J. A. Wallden, som har den stora Jyckan
att sålunda finna medarbetare, som utan veder-
gällning egna tid och möda till hans fördel.
Men sjelfva denna omständighet att br Dalman
nu är i stånd att med en så stor oegennytta
gratis arbeta åt hr Walldep, . månne den icke
i sin mån bevisar sanningen af vårt påstående,
att br Dalman gjorde en lycklig affär utiför-
säljniogen af sin förra tidning; man kunde jo
nästan säga, att den nuvarande utgifvaren af
Degl. Allehanda sålunda, utom det att han sjelf
gått miste om br Dalmanrs gråa penna, nu äf-
ven indirekt betalar hans arbete i Aftonposien.
Vi måste anhålla om ursäkt för att bafva varit
nog vidlyftige i anledning af hr Dalmans re-
klamation; men då br Dalman heskyllt oss att
bafva meddelat osanna och missledarde upp:
gifter, så torde det ej befinnas alldeles onatur-
ligt att vi rättfärdigat dem emot et sådant
påstående.
Pettson sklonie
— Med ankedniog af den vigt, som med
skäl blifvit legd vid skatteregleringsfrågan, hafve
vi ansett elt anförande i saken af hr Carl
Stuart förtjena meddelas såsom innefattande
en upplysande och lättfattlig utredning. Ma-
hända tål det vid en närmare granskning att
utröna, huruvida silfret är en alldeles så kon-
stent värdemätare, som hr Stuart antager, men
det tvifvel, som från denna invändning kunde
hemtas mot räntornas utgörande i en fastställd
Jess ALA AR Rn