Jurnalisteina I Fans ul nonom itramburo Sin;
protest i snoledniog af den indragving han
gjort af vissa tidningar: aJag hadex, sade han,
-xväntat deita steg af er, mine herrar, och fin-
ner det sl!ideles i sin ordning. Så är det ock
här: vi bafva med vissbet väntat att hr Dal-
man skulic inkomma med en reklamation, och
finne det i sin ordning, att han söker undan-
rödja allt, som kunde synas komprometterande
för honom i Aftonbladets artikel. Men å an-
dra sidan tillate vi oss att närmare skärskåda
några af de vederläggningar, hr Dalman fram-
lagt i svledniog af Aftonbladets artikel, och
på grund hvaraf uppgifterna i den sednare
sanna och missledande.
a gravamen, hr Dalman har vid ar-
tikeln, är det som börjar: M. H. uppgifver
— — och slutas: — — )egnat min tid åt
artiklars meddelande till Dagbladet.n
Härvid kunde väl anmärkas, att ordställnin-
gen är något olika med Aftonbladets, och
meningen till följe deraf icke heller precist
densamms. Likväl är skillnaden så obetydlig,
att man ej bör fästa sig dervid. Till veder-
läggning a! uppgifterna har hr Dalman nu an-
fört, att Lan alldeles icke användt något be-
mödande för att få sälja Dogligt Allehanda,
eller utbjudit detsamma, utan till och med blif-
vit enträgef anmodad att aflåta det. Vi vilje
och kunne icke draga riktigheten af denna upp-
gift i tvifvelsmål; men just derföre bemställe
vi till br Dalman sjelf, om det icke med så
mycket större skäl kan kallas en lycka att göra
en så fördelsktig effär, som försäljningen at
Allehande under dåvarande omständigheter ut-
gjorde, när han icke ens bemödat sig derom.
Ett gammalt ordspråk säger om den, som är
rätt lycklig, att stekta sparfvar flygai munnen,
bara man öppnar den. Efter hr Dalmans egen
uppgift synes detta här hafva varit fallet.
I vår iid, då konkurrensen af säljare vanli-
gen är större än tilloppet af köpare, kan
det inträffsde förhållandet anses både säll
synt och fyckligt, och att hr D. sjelf ansåg
affären sådan samt var serdeles tillfredsställd
dermed, är lika allmänt kändt, som det var
naturligt, serdeles när fråga var om en tidning.
Försök t. ex. alt afyttra Tiden, och man skall
få se, att ingen vill ge två riksdaler riksgälds
för deusat:mwe, ja icke ens bafva den till skänks.
Vi hafve i lördagsartikeln råkat yttra, att
Allehanda, när det säldes, var på mnedgåendel,
och gaf klena inkomster. Detta påstående sö-
ker hr Dulman nu vederlägga med den upp-
giften, alt Dagligt Allehanda, som de fem tfö-
regående åren i landsorten haft endast 330,
400 å 500 sbonnenter, under förlidet år 1847
der steg wll öfver 800, hvarföre tidningen icke
var i nedgåenden, utan tvärtom.
Nu bedje vi om ursäkt, om vi uppehålle oss
vid en punkt, som så helt och hållet tyckes
angå enskilda förhållanden; men vi hänvise å
nyo till lördagens artikel och bedje läsaren ob-
servera, att hela detta vidrörande af Allehan-
das försäljning framkallades i anlednibg af ett,
såsom oss syntes, oädelt och ovänligt, samt
flera gånger förut upprepadt försök å Afton-
postens sida att nedergöra Dagligt Allehanda,
till hvars nuvarande utgifvare vi ansågo hr
Dalman stå i en viss förbindelse i anledning af
denserdeles lyckliga försäljning af en egendom,
som i den stunden gaf så godt som inga in-
komster. Låtom oss nu se huru det kan för-
hålla sig med uppgiftens biomständigheter. Vi
antage att Allehanda i början af år 4847 steg
med 300 abonnenter. Men hr Dalman har för-
gätit tillägga två saker: den ena, att priset
nedsattes med 2 riksdaler banko; den andra
alt uppgifva, buru många abonnenter in alles
tidningen förut hade. Om dessa uppgifter. til-
läggas, så lärer det visa sig och kunna bevi-
sas: 4:o att tidningen vid slutet af 4846 gaf
ganska klena inkomstern, hvilket var vår upp-j,
gift; och 2:o att det ökade abonnentantalet år
4847 knappt förslog att betäcka förlusten på det
bela genom nedsättningen i abonnementet. Nu
tillkommer emedlertid särskildt en tredje om-
ständighet, hvarom vi tillåte oss ställa en för-
frågan tll hr Damav: Huru förhöll det sig
med prenumerationen för sednare halfåret
4847? Föll den icke då temligen betydligt?
Och om så var, hade vi icke rätt deruti, att
tidningen var i nedgående, både i antal och
inkomster? Hr Dalman täcktes sjelf finna, att
bär icke kunde vara fråga om någon annan
tidpunkt, än då försäljningen skedde, och icke
om, årets början, då den ännu ej var påtänkt. .
Ja, när priset hade blifvit nedsatt, så synes det
hafva utgjort ett så mycket större bevis på
nedgåendet, om det abonnventantal, som i för-!
stone hade tillkommit i följd af detta arran-
gement, åter hastigt började aftega, oaktadui
detsamma:
Ehuru angenämt det vore att få instämma
med hr Dalman, så får han derföre ursäkta, :
alt vi tills vidare stadna qvar vid vår förra
mening, som egentligen var att hr Dalman hade
hvad man kallar god tur, eller gjorde en Jyck-
lig kupp, då han fick sälja en tidning, som i
det ögonblicket hade så klena inkomster, som
Dagligt Allehanda; och vi måste påstå, alt.
detta icke förändras af hans germäle. Alt han
bemödat sig för att få sälja Allehanda, står!
ingenstädes sagdt i Aftonbladets artikel.
Hr Dalman: upplyser vidare, att hans utträ-
dande ur Allehandaredaktionen icke skett af
en förevändning, utan emedan, då han ogillade
den syftning tidningen börjat antaga, han ej
heller fann sig kunna med bibehållande afsin
öfvertygelse gagna bladet; och således heldre
gjorde en pekunier uppoffring af ctt ej obetyd-
RR oo tern tor erkeen rätt!
me AA AA d0 AA MR fr am DM mm Fm mn As -— AM -— JA AR OM - AA
— —- AA — RA DR VA VD
-
-— p—
— - —-— -—-— —— -— p-— -
AA DM SH AA pm-—-
sr —- -—- B—— —-— —-— KV - —J— FK MA MR TN RR - AA AA