Jurnalisteina I Fans ul nonom itramburo Sin; protest i snoledniog af den indragving han gjort af vissa tidningar: aJag hadex, sade han, -xväntat deita steg af er, mine herrar, och finner det sl!ideles i sin ordning. Så är det ock här: vi bafva med vissbet väntat att hr Dalman skulic inkomma med en reklamation, och finne det i sin ordning, att han söker undanrödja allt, som kunde synas komprometterande för honom i Aftonbladets artikel. Men å andra sidan tillate vi oss att närmare skärskåda några af de vederläggningar, hr Dalman framlagt i svledniog af Aftonbladets artikel, och på grund hvaraf uppgifterna i den sednare sanna och missledande. a gravamen, hr Dalman har vid artikeln, är det som börjar: M. H. uppgifver — — och slutas: — — )egnat min tid åt artiklars meddelande till Dagbladet.n Härvid kunde väl anmärkas, att ordställningen är något olika med Aftonbladets, och meningen till följe deraf icke heller precist densamms. Likväl är skillnaden så obetydlig, att man ej bör fästa sig dervid. Till vederläggning a! uppgifterna har hr Dalman nu anfört, att Lan alldeles icke användt något bemödande för att få sälja Dogligt Allehanda, eller utbjudit detsamma, utan till och med blifvit enträgef anmodad att aflåta det. Vi vilje och kunne icke draga riktigheten af denna uppgift i tvifvelsmål; men just derföre bemställe vi till br Dalman sjelf, om det icke med så mycket större skäl kan kallas en lycka att göra en så fördelsktig effär, som försäljningen at Allehande under dåvarande omständigheter utgjorde, när han icke ens bemödat sig derom. Ett gammalt ordspråk säger om den, som är rätt lycklig, att stekta sparfvar flygai munnen, bara man öppnar den. Efter hr Dalmans egen uppgift synes detta här hafva varit fallet. I vår iid, då konkurrensen af säljare vanligen är större än tilloppet af köpare, kan det inträffsde förhållandet anses både säll synt och fyckligt, och att hr D. sjelf ansåg affären sådan samt var serdeles tillfredsställd dermed, är lika allmänt kändt, som det var naturligt, serdeles när fråga var om en tidning. Försök t. ex. alt afyttra Tiden, och man skall få se, att ingen vill ge två riksdaler riksgälds för deusat:mwe, ja icke ens bafva den till skänks. Vi hafve i lördagsartikeln råkat yttra, att Allehanda, när det säldes, var på mnedgåendel, och gaf klena inkomster. Detta påstående söker hr Dulman nu vederlägga med den uppgiften, alt Dagligt Allehanda, som de fem tföregående åren i landsorten haft endast 330, 400 å 500 sbonnenter, under förlidet år 1847 der steg wll öfver 800, hvarföre tidningen icke var i nedgåenden, utan tvärtom. Nu bedje vi om ursäkt, om vi uppehålle oss vid en punkt, som så helt och hållet tyckes angå enskilda förhållanden; men vi hänvise å nyo till lördagens artikel och bedje läsaren observera, att hela detta vidrörande af Allehandas försäljning framkallades i anlednibg af ett, såsom oss syntes, oädelt och ovänligt, samt flera gånger förut upprepadt försök å Aftonpostens sida att nedergöra Dagligt Allehanda, till hvars nuvarande utgifvare vi ansågo hr Dalman stå i en viss förbindelse i anledning af denserdeles lyckliga försäljning af en egendom, som i den stunden gaf så godt som inga inkomster. Låtom oss nu se huru det kan förhålla sig med uppgiftens biomständigheter. Vi antage att Allehanda i början af år 4847 steg med 300 abonnenter. Men hr Dalman har förgätit tillägga två saker: den ena, att priset nedsattes med 2 riksdaler banko; den andra alt uppgifva, buru många abonnenter in alles tidningen förut hade. Om dessa uppgifter. tilläggas, så lärer det visa sig och kunna bevisas: 4:o att tidningen vid slutet af 4846 gaf ganska klena inkomstern, hvilket var vår upp-j, gift; och 2:o att det ökade abonnentantalet år 4847 knappt förslog att betäcka förlusten på det bela genom nedsättningen i abonnementet. Nu tillkommer emedlertid särskildt en tredje omständighet, hvarom vi tillåte oss ställa en förfrågan tll hr Damav: Huru förhöll det sig med prenumerationen för sednare halfåret 4847? Föll den icke då temligen betydligt? Och om så var, hade vi icke rätt deruti, att tidningen var i nedgående, både i antal och inkomster? Hr Dalman täcktes sjelf finna, att bär icke kunde vara fråga om någon annan tidpunkt, än då försäljningen skedde, och icke om, årets början, då den ännu ej var påtänkt. . Ja, när priset hade blifvit nedsatt, så synes det hafva utgjort ett så mycket större bevis på nedgåendet, om det abonnventantal, som i för-! stone hade tillkommit i följd af detta arrangement, åter hastigt började aftega, oaktadui detsamma: Ehuru angenämt det vore att få instämma med hr Dalman, så får han derföre ursäkta, : alt vi tills vidare stadna qvar vid vår förra mening, som egentligen var att hr Dalman hade hvad man kallar god tur, eller gjorde en Jycklig kupp, då han fick sälja en tidning, som i det ögonblicket hade så klena inkomster, som Dagligt Allehanda; och vi måste påstå, alt. detta icke förändras af hans germäle. Alt han bemödat sig för att få sälja Allehanda, står! ingenstädes sagdt i Aftonbladets artikel. Hr Dalman: upplyser vidare, att hans utträdande ur Allehandaredaktionen icke skett af en förevändning, utan emedan, då han ogillade den syftning tidningen börjat antaga, han ej heller fann sig kunna med bibehållande afsin öfvertygelse gagna bladet; och således heldre gjorde en pekunier uppoffring af ctt ej obetydRR oo tern tor erkeen rätt! me AA AA d0 AA MR fr am DM mm Fm mn As -— AM -— JA AR OM AA — —AA — RA DR VA VD -— p— — —-— -—-— —— -— p-— AA DM SH AA pm-—sr —-—B—— —-— —-— KV —J— FK MA MR TN RR AA AA