I krade utanför Kastellholmen och debarkeringer
-Iskedde på de nyligen hit återkomna kanonslu-
parne.
) Andra gardesbataljonen troddes komma att
på danska fartyg transporteras till Malmö,
samt derifrån marschsra till Carlskrona, hvar-
ifrån den transporteras sjövägen hit.
— I går afgick återstoden af Westmanlands
regemente på ångfartyget Westmanland till
hemorten, under musik och hurrarop.
Ridderskapet och Adelns plenum i förrgår
lvar icke mindre karakteristiskt i sitt slag, än
Iden föregående dagens. Diskussionen om den
såkallade skatteregleringsfrågan fortsattes -och
öfverläggningen sysselsatte sig hufvudsakligen
med den 20:de punkten, som innefattade en
af de mera betydande delarna af förslaget, nem-
ligen angående sjelfva uppbördssättet af de så-
Ikallade indelta räntorna. För dem som ej ta-
git notis af betänkandet torde i få ord böra
I rekapituleras- det temligen allmänt kända för-
hållandet, att med de s. k. indelta räntorna
förstås de grundskatter, å jorden på landet,
som äro direkt anslagne från vissa hemman till
aflöning åt vissa verk eller embetsmän. Enligt
nu gällande författning skola dessa hemman
antingen lösas i penningar efter den hvarje år
åsatta mMarkegång, hvarom räntegifvaren äger
att tillsäga före Thomze dag, eller ock skola de
lefvereras in natura å det ställe, som rän!eta-
garen äger anvisa inom ett visst miltal från
det eller de hemman, som betala räntan. Delta
sält att löntagaren direkt uppbär skatterna har
gifvit anledning till olägenheter, som i mer än
20 år varit öfverklagade och utgjort ett af
hufvudskälen hvarföre bela skatteregleringsar-
betet blifvit företaget, sedan ständerna vid flere
riksdagar yttrat sig derom. Man kan lätt för-
stå att den omedelbara beröringen mellan de
två direkt intresserade parterna ofta kan gifva
anledning till obehagliga konflikter, trassel och
prejerier, serdeles vid sådana tillfällen då lön-
tagare bortsålt sin ränta för året till tredje
man, hvilken velat göra en god affär på en
sådan handel, och sedermera sökt att tilltvinga
sig den största möjliga vinst derpå. Sålunda
är det icke sällsynt, att räntegifvare få betala 3
riksdaler på tunnan spannemål utöfver det gång-
bara priset, för att undvika de vexationer, som
forslingsskyldigheten medför, att icke tala om
att hans säd kan blifva af kitslighet kasserad,
då räntegifvaren sjelf är skyldig att skaffa be-
sigtning derpå. För räntetagaren, d. v. s.
löntagaren åter medför detta löningssätt den
olägenheten, att han kommer i bryderi åtmin-
stone för en tid, om räntegifvaren är insolvent
eller försumlig, och ej utgör sin betalning el-
ler lefverans på rättan tid.
För att afbjelpa dessa olägenheter å båda
sidor var nu i den omnämnda 20:de punkten
föreslaget, att räntorna skulle, lika med annan
uppbörd för kronans räkning, upptagas af
krotofogdarna och ingå till ränterierna eller i
statens vård och de indelte löntagarve i stället
garanteras att lika med andra embets och tjen-
stemän utvekomma sin lön från staten.
Denna förenkling synes väl så ändarmålsen-
lig, att man skall förundra sig huru något
motstånd deremot kunde göras. Också bar
förslaget blifvit antaget af Borgare- och Bonde-
stånden, och på riddarhuset hafva många ta-
lare med stor klarhet och talang utvisat dess
ändamålsenlighet, bland hvilka främst böra näm-
nas statsråderne brr Sandströmer och Gripen-
stedt, landshöfdingen Åkerman och sekretera-
ren i riksgäldskontoret br Stuart. Dessutom
förekom här den serskilda omständigheten, att
åtskillige eljest vanligen konservativa ledamöter,
såsom landshöfdingen Palmstjerna, grefvarne
Evik Sparre och Lagerbjelke med flere hade
slutit sig närmare till utskottets förslag enligt
en modifikation, framställd af den förstnämnde
ledamoten baron Palmstjerna, Allt detta hjelpte
likväl icke emot den styrka, som herrar von
Hartmansdorff, Printzensköld och Lefren kunde
mönstra; förslaget afslogs med 359 röster mot
31 efter en debatt, som räckte nära hela da-
gen och ända tills klockan nio på aftonen.
AR
— Uti en korrespondensartikel i Götheborgs
Handelstidning läses följande angående ett makt-
påliggande riksdagsämne:
Ibland de riksdagsärenden, som i dessa dagar
tagit en högst märkvärdig vändning, är frågan om
det Halländska utsocknefrälsets rotering. Såsom
bekant är, har den jordnaturen ifrån äldre tider
varit befriad från rotering, emot en mindre pen-
ning-afgäld, och derom tillförsäkrad genom Konun-
gabref och S.änders beslut, ansågs den för alltid
derför betryggad. Men dä under gamla systemet,
lgenom en tillställning, den plan genomdrefs, att
ålägga den oroterade jorden en ny ständig rote-
ring, ehuru 1809—10 årens Ständer uttryckligen
förklarat att all oroterad jord skulle hädanefter
endast extra-roteras, så vände nitet sig äfven till
lutsocknefrälset i Halland, och ett roteringsverks
uppgörande derstädes anbefalldes. Sedermera hafva
så väl Rikets Ständer vid sista riksdagen, som till
en del äfven Regeringen, erkänt att roteringsskyl-
Idigheten icke kunde enses åligga detsamma; och
i en proposition till Rikets Ständer vid denna riks-
Idag har Kongl Maj:t föreslagit att emot en ständig,
Itill ?s:delar af vanliga beloppet stadgad yakans-af-
Igift provinsens utsockne frälsejord skulle för alltid