Baronen hade framsagt denna rhetoriska inled-
ning med så mycken skicklighet, att han icke kunde
undgå att beundra sig sjelf; han gjorde för den än-
dan ett ögonblicks uppehåll. Miss Susannas chemi-
sette rörde sig öfver den platta delen af hennes
jag, hvilken hos andra, ehuru i rundare form, plår
betäcka hjertat. Det var uppenbarligen någon inre
rörelse, som hade gifvit miss Thomsons varelse nå-
gon känsloskakoing, den hon aldrig förut hade ve-
tat sig äga, eller en fysisk bjertats rörelse till följd
af någon besynnerlig beklämdhet och oro. Det snö-
hvita musslinet, omkring en tum nedanför halsgro-
pen, häfde sig så, att man tydligt kunde se, att
nå, on ovanlig och häftig sinnesrörelsa hade batagit
henne. Hon fruktade, att baronen skulle vända sig
om, när han gått haltva vägen, och icke säkert
komma till sin bestämmelse och sitt mål.
Ni känner mig tillräckligt, miss Thomson; ni
känner min karakter som en gentleman, mitt upp-
förande som en man af heder och min aktning,
som ensamma gifva mig mod att nalkas er med en
upptäckt, eller snarare en förklaring, som min ka-
rakter fordrar af mig, och hvilken icke bör öfver-
raska eller stöta er, miss Thomson, om ni betän-
ker det intryck, som ni aldrig förfelat göra på mig.
Vid andra perloden i detta vältalighetsstycke rörde
sig musslinet våldsammaro än tillförene. Dit unga
fruntimrets ansigte öfverdrogs at ena djup rodnad,
som mana, utan någon allusion på den unga ladyas
annalkande lofaadsafton, endast i solnedgångens bryt-
ning på hborisoatsn 1 Brasilien får skåda.
Miss Thomsonp, fortfor han till slut, jag älskar
att som en man gå den raka vägen, och derföre
tager jag mig den friheton-att säga er i all kort-
het, att min vördnad för er, som ni länge bordt
kunna märkt, har varit förenad med en kärste, som
intet språk kan uttrycka, men som har bragt mig
till det beslutet att jäzga mitt framtida lif I edra
händer, att underställa mig sjelf! och detta steg ert
badömande, medan jag förklarar er, att jag skulle
anso för min största lycka att erbjuda er, miss Thom-
son, min framtida tillvaro, mitt lif, min egendom,
vitt jag; att framlefva vid er sida ott stilla och
fred!igt Hf; att bereda er ett sådant lif; j
d ; att njuta
det med er under -Försynens skydd, som kä
mitt björtas renhet och på sina homlighetsfuila vä
gar har fört mig till er. 3 vär