hafva en lika belig rättighet till arbete, som alla andra arbetare. Att bannlysa machinerna är således detsamma som att döma icke blott 120,000 arbetare, utan äfven deras familjer till overksamhet, hunger, elände och undergång. Detta vore icke menskligt! Det gifs ingen bland eder, som, sedan ban betraktat frågan från denna synpunkt, skall vilja uttala fördömelsedomen öfver elt så stort antal af sina bröder. j Dessutom öfverdrifver man, eller misstager sig om rätta naturen af den konkurrens, som handarbetet har att uthärda med machinerna. Jag har just nyss talat om jernindustrien. Jag vill äfven nu upprepa hvad jag i det föregaående yttrat om boktryckarkonsten. I början af närvarande århundrade sade man om en journal, så stor som ett qvartblad, om den hade 2000 läsare, att den gjorde stor lycka; äfvenså var det med en roman, bvaraf 4000 exemplar afsattes. Utgifvaren af ett lärdt arbete vågade sällan låta trycka mer än 500 ex. I närvarande stund har man journaler stora som båtsegel, i upplagor af 40,000 exemplar och derutöfver; med romanen är det ungefär samma förhållande, och vissa populära skrilter finna afsättning af mer än 80,000 exemplar. Nu frågas: hvilka handpressar voro välistånd att fylla eit så oerhördt behof? Man torde invända, att så många fler kunde uppsättas, och följaktligen ett större antal arbetare dervid finna sysselsättning. Ganska sannt! Men då måste skriften äfven flera gånger sättas, hv:raf följde en mångdubbel förökning af kostnaderna, följaktligen en stegring af priset, så att arbetet eller journalen komme att kosta dubbelt, tredubbelt, o. s. v. hvaraf följde att i ställe för de 40,000 exemplaren, blott 40,000, ja måhända endast 2000 kunde afsättas. Detta skulle hafva till följd de nyuppsatta handpressarnes, ja måhända alla pressarnes overksamhet, ty journalen eller verket, som vid en så ringa afsättning ej betäckte kostnaderna, måste upphöra att utgifvas. ,Hela fördelen, skall man säga, är således på machinpressarnes sidav. Detta är ett misstag, ty smaken och behofvet att läsa, som väckes och tillfredsställes af journalerna, utbreder sig äfven till pressens alla grenar. Aldrig har man ulgifvit så många böcker och skrifter af alla slag, samt gjort så stora upplagor och användt alla till buds stående hj-lpmedel, som nu är fallet. På detta sätt återställdes snart den jemvigt, som machinpressen syntes vilja upphäfva. Icke desto mindre gifs det ett antal tryckare och sättare som sakna arbete. Tyvärr, mina kära vänner, ligger grunden till detta deruti, att boktryckarkonsten är lika öfverhopad med arbetare, som nästan alla andra industrigrenar, äfvensom vetenskaperna, konsterna, medicinen, förvaltvingen etc. I alla dessa fack gifs det en mängd menniskor som blott med nöd kunna lifnvära sig, en del som sakna det nödvändigaste, och likväl fins det här inga machiner, med bvilka de hafva at konkurrera, och på hvilka mar kan välta hela tyngden af detta missförhållande! Ä3(Forts.)