hafva en lika belig rättighet till arbete, som
alla andra arbetare. Att bannlysa machinerna
är således detsamma som att döma icke blott
120,000 arbetare, utan äfven deras familjer till
overksamhet, hunger, elände och undergång.
Detta vore icke menskligt! Det gifs ingen
bland eder, som, sedan ban betraktat frågan
från denna synpunkt, skall vilja uttala fördö-
melsedomen öfver elt så stort antal af sina
bröder. j
Dessutom öfverdrifver man, eller misstager
sig om rätta naturen af den konkurrens, som
handarbetet har att uthärda med machinerna.
Jag har just nyss talat om jernindustrien. Jag
vill äfven nu upprepa hvad jag i det föregaå-
ende yttrat om boktryckarkonsten. I början
af närvarande århundrade sade man om en
journal, så stor som ett qvartblad, om den
hade 2000 läsare, att den gjorde stor lycka;
äfvenså var det med en roman, bvaraf 4000
exemplar afsattes. Utgifvaren af ett lärdt ar-
bete vågade sällan låta trycka mer än 500 ex.
I närvarande stund har man journaler stora
som båtsegel, i upplagor af 40,000 exemplar
och derutöfver; med romanen är det ungefär
samma förhållande, och vissa populära skrilter
finna afsättning af mer än 80,000 exemplar.
Nu frågas: hvilka handpressar voro välistånd
att fylla eit så oerhördt behof? Man torde in-
vända, att så många fler kunde uppsättas, och
följaktligen ett större antal arbetare dervid fin-
na sysselsättning. Ganska sannt! Men då må-
ste skriften äfven flera gånger sättas, hv:raf
följde en mångdubbel förökning af kostnaderna,
följaktligen en stegring af priset, så att arbetet
eller journalen komme att kosta dubbelt, tre-
dubbelt, o. s. v. hvaraf följde att i ställe för
de 40,000 exemplaren, blott 40,000, ja må-
hända endast 2000 kunde afsättas. Detta
skulle hafva till följd de nyuppsatta handpres-
sarnes, ja måhända alla pressarnes overksamhet,
ty journalen eller verket, som vid en så ringa
afsättning ej betäckte kostnaderna, måste upp-
höra att utgifvas. ,Hela fördelen, skall man
säga, är således på machinpressarnes sidav.
Detta är ett misstag, ty smaken och behofvet
att läsa, som väckes och tillfredsställes af jour-
nalerna, utbreder sig äfven till pressens alla
grenar. Aldrig har man ulgifvit så många
böcker och skrifter af alla slag, samt gjort så
stora upplagor och användt alla till buds stå-
ende hj-lpmedel, som nu är fallet. På detta
sätt återställdes snart den jemvigt, som ma-
chinpressen syntes vilja upphäfva. Icke desto
mindre gifs det ett antal tryckare och sättare
som sakna arbete. Tyvärr, mina kära vänner,
ligger grunden till detta deruti, att boktryc-
karkonsten är lika öfverhopad med arbetare, som
nästan alla andra industrigrenar, äfvensom ve-
tenskaperna, konsterna, medicinen, förvaltvin-
gen etc. I alla dessa fack gifs det en mängd
menniskor som blott med nöd kunna lifnvära
sig, en del som sakna det nödvändigaste, och
likväl fins det här inga machiner, med bvilka
de hafva at konkurrera, och på hvilka mar
kan välta hela tyngden af detta missförhål-
lande! Ä3(Forts.)