uppfriska bröss och hjarta, som landskapet; magiska
former fängslado ögat och lyfte själen till höga be-
traktelser.
Stjerna på stjorna tindrade omedelbart i månens
grannskap, och myriader verldskroppar fyllde eterns
blå, i lika obegränsad rymd som tankens.
Från Roboris fortap ano, der han vid väninnans sida
göt lif i strängarna, -ljöl geoom den tysta natten
en harmonisk toniizt af Bsathoven, som under den
allmänaa slumrea på långt afstånd lät höra sig.
Bida spelade. Bidas andar tycktes flyga på to-
nens vingar till Saturnus, till den andliga melodiens
ezentliga sfer. Bidas händer rörde sig likasom
ladda af en inre barmon!, som utbredde sig genom
Hela deras varelss ända till fiogerspetsarnas nerfflui-
dum, som halkade öfver tangenterna. Båda öfver-
blickade, likasom meden andlig blick, styckets pas-
sager och löpningar, hvars hemlighetsfalla uttryck
iagen skrifven musk är i stådd att återgifva — som
ingen mästare kan låra ut och ingen lärjunge fatta
om själen icke gripes sjelf al melodien, och den i
Honom ej finner t: gensvar, såsom händelsen var
tär i dea allvarsamme ynglingens och det olyckliga
fruntimrets paviljong.
Saktare och saktara !j3d slutackordet i dallrande
planissimo, och den sista noten dog bort i den graf-
lika tystnaden. .
Bida sågo på hvarandra af en ofrivillig impuls
att genom en blick bekräfta, hvad den andliga har-
mön!en så onekligen hade uttryckt i toner.
Ack! Om ni alltid kunde:å ackompagnera mig;
alltia!s suckada fru Gracia, räckando ofrivilligt sin
vän handen, :
Roberts ög0a motiogo strålen från hennes: ett
magnetiskt band, fö kroppsligadt såsom stråle, ehuru
esynligt, tycktes förena dem, och själ strömma öfver
i själ.
OMm jag kunde ackompagnera er för alltid; för-
Klifva hos er för alltid ! suckade den oyckliga, åter
upprep:nde sin handtryckning.
Vi mäste dock skiljas på jorden, skiljas till dö
den! fann omsider ynglingen ord att säga, och steg
upp, som om ban ville gå ut.
Fiun steg äfven upp från sin plats, stirrade fram
för sig, tog derpå ett steg tillbaka och ryste.
Gud förlåte mig den tanken! Gud förlåte mig