uppfriska bröss och hjarta, som landskapet; magiska former fängslado ögat och lyfte själen till höga betraktelser. Stjerna på stjorna tindrade omedelbart i månens grannskap, och myriader verldskroppar fyllde eterns blå, i lika obegränsad rymd som tankens. Från Roboris fortap ano, der han vid väninnans sida göt lif i strängarna, -ljöl geoom den tysta natten en harmonisk toniizt af Bsathoven, som under den allmänaa slumrea på långt afstånd lät höra sig. Bida spelade. Bidas andar tycktes flyga på tonens vingar till Saturnus, till den andliga melodiens ezentliga sfer. Bidas händer rörde sig likasom ladda af en inre barmon!, som utbredde sig genom Hela deras varelss ända till fiogerspetsarnas nerffluidum, som halkade öfver tangenterna. Båda öfverblickade, likasom meden andlig blick, styckets passager och löpningar, hvars hemlighetsfalla uttryck iagen skrifven musk är i stådd att återgifva — som ingen mästare kan låra ut och ingen lärjunge fatta om själen icke gripes sjelf al melodien, och den i Honom ej finner t: gensvar, såsom händelsen var tär i dea allvarsamme ynglingens och det olyckliga fruntimrets paviljong. Saktare och saktara !j3d slutackordet i dallrande planissimo, och den sista noten dog bort i den graflika tystnaden. . Bida sågo på hvarandra af en ofrivillig impuls att genom en blick bekräfta, hvad den andliga harmön!en så onekligen hade uttryckt i toner. Ack! Om ni alltid kunde:å ackompagnera mig; alltia!s suckada fru Gracia, räckando ofrivilligt sin vän handen, : Roberts ög0a motiogo strålen från hennes: ett magnetiskt band, fö kroppsligadt såsom stråle, ehuru esynligt, tycktes förena dem, och själ strömma öfver i själ. OMm jag kunde ackompagnera er för alltid; förKlifva hos er för alltid ! suckade den oyckliga, åter upprep:nde sin handtryckning. Vi mäste dock skiljas på jorden, skiljas till dö den! fann omsider ynglingen ord att säga, och steg upp, som om ban ville gå ut. Fiun steg äfven upp från sin plats, stirrade fram för sig, tog derpå ett steg tillbaka och ryste. Gud förlåte mig den tanken! Gud förlåte mig