ammar, Melen. Ståndet beslöt i denpra punkt
om i de öfriga, att vidblifva sina redan fattade
eslut och lade utlåtandet till handlingarne.
— Bondeståndet justerade protokoll, beviljade
n hel hop permissionsansökningar, bordlade en
nängd inkomna beiänkanden, samt företog och bi-
öll bevillningsutskottets förnyada utlåtande 4 29,
ingående beräkningen af statsverkets extra inkom-
ter; expeditionsutskottets skrifvelseörslag JM 484,
ngående lagbestämmelser för qvarnverk som med
inga d:ifvas; och dito AA 185, angående förändrin-
ar i nu gällande lagbestämmelser rörande stäng-
elskyldigheten.
FRAS
Diskussion hos vällofl. borgareståndet vid fö-
redragning af bevillnings-utskottets betän-
kande, M 4253, angående tullbevillningen.
(Forts från gårdagsbl).
Hr LAGERGREN: Då det vill synas, att den
mufvudsakliga principfrågan i ämnet nu nödvändigt
måste afgöras, föranlåtes jag utbedja mig ståndets
ippmärksamhet på en stund. Jag har nemligen
itskilligt att erinra emot den af hr v. talmannen
öreslagna kontraptoposition i frågan.
Härefter uppläste hr Lagergren ett skrifiligt an-
örande af följande lydelso:
Under den diskussion inom ståndet, som föran-
eddes af Kongl. Maj:ts nåd. skrifvelse med förslag
ill förnyad tulltaxa, yttrade jag, instämmande uti
ar Almgrens då aflemnade sakrika anförsnde, att
sg äfven gillade den af hr Almgren gjorda motion
om förbudens bibehållande, så vida andra säkra
och tillräckliga garantier för de inhemska närin-
varnes bestånd icke vid förbudens borttagande be-
stämdes.
Jag har förut flera gånger påmint om den san-
ning, att förbud och hög tull blott äro olika slag
f skydd, utgående från samma grundsatser, pro-
vibitifsystemet, om så kan benämnas ett system,
som endast antager få förbud, men hitills åtmia-
tone sökt i tullsatsernas bestämmande ett skydd
ör inhemska näringarne emot en obegränsad täflan
med de utländska, är således i sjelfva verket det-
samma, som ett skyddssystem, hvilket alla, en hvar
på sitt sätt, påstå sig eftersträfva, med undantag
af några kortsynta ifrare för ett frihandelssystem,
vars slutliga syfte är tullfrihet för utländska varor,
men hvars närmaste mål angifves vara ernåerde
af så läga tullar som möjligt.
Väl girvas åtskilliga stosa vådor vid borttag nde
af tullörbud för mera betydande näringar, vådor,
vilka ingen klok lagstiftare kan lemna utan afse-
ende och de der i värt land måhända mera än an-
norstädes förtjena uppmärksamhet; men det oak-
sadt skulle äfven jag medgifva förbudens upphäf-
vande, om jag i sjelfva lagstiftningen varsnade: 41:0
allvarligt erkännande af den stora grundsatsen, att
stabilitet i näringsförfattningarne är ett oundgäng-
ligt vilkor för näringars tillvaro; 2:0 sorgfälligt be-
mödande, att genom kontroller och noggranna be-
stämmrelser, äfven om de skulle finnas något be-
svärande för handeln och tulltjenstemännen, försä-
kra tullagarnes uppriktiga efterlefnad, utan flärd
och underslef; och om jag 3:0 i tulladministratio-
nen trodde mig öfverallt finna den stränghet, kon-
seqvens och vaksamhet i kontrollernas handbafvan-
de, utan hvilka påbjudandet af sjelfva kontrollerna
snart sagdt förvandlar sig till ett gäckeri.
Problemet för möjligheten af ett försigligt infö-
rande af en utvidgad eller rättare obegränsad han-
delsfribet och, i följd deraf, för borttagande af de
återståerde förbuden, tyckes ej vara funnet, än min-
dre löst af Bevillningsutskottet.
Då jag nemligen ser, att utskottet bekänner sig
ill den absoluta, men temligen ihåliga sats, att
tullen icke i något fall bör öfverstiga 25 proc:nt
af varans värde: då jag ser det utförda tullvärdet
icke grunda sig på verkliga undersökningar om
den inhemska p-roduktionskostnaden, utan antingen
på opålitliga utländska fakturor, el!er på godiycket
af fyrdubbling utaf den antagna tullsatsen; då jag
ser alt vissa varor, dem I5an i taxan vill tillåta
till införsel, för skens skull, men artingen för vissa
allmänna eller mäktiga privata intressen, icke i
verkligheten vill hafva införda, — uppskattas till
dubbelt värde emot det i handel och vandel gäng-
se, blott för att framvisa en tullsats på papperet
af 25 procent, som i verkligheten uppgår till hun-
dra, —- då jag, vid förtullningar efter vigt, ser äm-
nen af de mest olika priser sammanslagna till en
medelvigt, hvilken i tillämpningen skall göra de fi-
nare fabrika:erna af samma art nästan tullfria: när
jag ser allt detta, då finner jag i utskottets arbete
icke ens ett försök, än mindre ett allvarligt bemö-
dande, att vid en så stor förändring grunda något
stabelt, något bestående, något betryggande för de
inhemska näringarne. När jag vidare finner, att
af de vilkor och kontroller emot missbruk vid för-
tullning af hittills förbjudna varor, hvilka icke
blott Borgareståndet vid förra riksdagen förklarade
för oundgängliga, utan äfven näringarnes målsmän,
å sin sida, föreslagit och Kongl. Maj:t i det vä
senditlfgaste godkänt, blott en enda blifvit af ut-
skottet antagen, då kan jag ej undgå att klarligen
inse, det afsigten varit att icke lemna de inhemska
Näringarne de garantier, de icke blott i sitt eget,
Utan i statens allmänna intresse ägt att ford:a. Och
då jag slutligen, oaktadt det obestämda kostnads-
anslag, som är stäldt till tullstyrelsens disposition,
likväl från alla sidor, från de probibitiva, så väl
som de liherala, ja från sjelfva tulladministrationen
hörer omtalas smugglingen såsom ett stort, verkligt
och oemotståndligt faktum, bvilket man icke skall
kunna betvinga på annat sätt, än att, till förmån
för utläntgingen och för våra cgna handlande, upp-
offra alla cffebtiva skyddsbestämmelser för de exi
sterande intermska näingarne, — då måste jag
stadpa i tyckan Om tätta beskaffenheten af tulla.
garnes handhafvande.
Enär således hvarken uti Bevillningsutskottets
förslag eller i lagarnes Verkställighet de garantier