mm —————VY GO pDeras smycken göra en god effekt och förhöja ett trindlagdt ansigtes bohag, hvars drag äro regelbundna, ewt svart, lifligt öga, en mild och öppen panaa, en mun, som uttrycker enkelhet och godt fynne, och är försedd med en hvit och jemn rad a! tänder; allt detta förhöjes af en munter, leende uppsyn. Deras figur är temligen vacker och deras hållning glad och fel. Sådant är en ung flickas utseende af omkring 43 eller 44 år, en period, då hon vanligen börjar taga del i hushållet. Vid 48 års åider har den brasilianska qvinnan uppnått sin fulla mognad. Få år derefter blir hon tet, börjar luta sina skuldror, förlorar sitt goda lynne, och öga och mun tillkännagifra båda, att dovantsig att uttrycka häftiga passioner. Deras tidiga fetma härrörer otvifvelaktigt från deras overksamma lefnadsvanor. De visa sig sällan utom dörren, utom då de gå till messsn kl. 2 på morgonen, och till och med då med ansigtet och hela figuren så insvepta i kappor, att da förhindra dem att njuta friska luften, och dölja hvarje drag, med undantag af eit öga. Deras rörelse inskränker sig nästan helt och håller inom hu:et. Sennora Gracia hade msd det möjligaste lugn 1yssnat till läsningen, ehuru stundom en lätt rodnad rann öfver hennos brasilianska hy, och doktor Thorfia hade, så att sägs, på sina fem fiograr på förhand beräknat honnes svar. Jag vill säga signor Ingiez mina tankar punkt för punkt, begynte hon småieenda, när Robert bade slutat. Hon bad om boken, för att läsa öfver Ce särskilda ställena, dem hon ville granska. Robert tycktes obenägen att lemna. henne den, eniedan hin med rätta fruktade, att hoa villa läsa längre, Än han hade ämnat. Men som han icke kunds fiana någon giltig förevändning att undanhålla henne boken, så räckte han henag den, och hon löste äfven de ställen, v!d hvilka hon vid läsningen hade fästat sig. i mo AVidkommande vår naglig, skulla jag vilja veta, i hvad slags frucztismerseociote; er logl:z varit förtrogen vän. Ått vi icke kunna i ett så varmt bliMat packa på oss en mängd tätt sislande klädnioigar, medan vi, som er Ingl:z sjoll medgiiver, tillbringa vår mesta tid inombus, finner jag naturligt; MER jag ber er båda säga mig, om j någonsin sett