lysten att pröfva deras siarblick. Uti en annan rotta såg man en eremit eller munk, med Il hjessa och skäggbevaxen haka, fördjupad I läsning, med rörliga ögon och läppar. De öfriga rummen voro prydda af åtskilliga vexfer m. m, — Uti teatersalongen förevisades soptiska dimbilder,, af hvilka flera voro a! utmärkt effekt. — Elysium lärer komma att flera gånger blifva tillgängligt för publiken. — Den Harpfska konserten hos hr Davidsson sistl. söndag kunde, i anseende till den regniga väderleken, ej gifvas i trädgården, äfvensom den tillämnade ståtliga illuminationen m. m. af samma orsak måste inställas. Konserten uppfördes nu i norra paviljongen, som var nära uppfylld af åhörare, hvilka orkesterns välbekanta skicklighet och det underhållande programmet hade förmått till att trotsa de oblida elementerna. Man hörde denna afton Kubhlaus romantiska och förträffligt arbetade ouvertyr till Elverhöj, Benonetts till Nsjaden — en rätt intressant komposition — samt den välbekanta, grandiosa till Vestalen af Spontini. Dessutom förekom ett final ur Macbeth, af Chelard, arrangeradt för orkester och innehållande flera vackra och effektfulla partier, ehuru denna komposition tyckes :stå i alltför nära förbindelse med handlingen, för att egna sig till blott instrumentalbehandling. — En pjes, benämnd Verldsomseglaro,, af Lanner, innehöll folkmelodier från 48 nationer. Melodierna voro till större delen intressanta, ehuru deras mängd blef. något tröttande och ej tillät synnerligen motiverade öfvergångar mellan dem; dock blef pjesev, såsom ett färgrikt curiosum, mottaget med bifall. Afven de förut hörda variationerna för althorn, utförde af hr Schandl, togo sig rätt väl ut. — De öfriga numren tillhöra egentligen danssalongen, hvarföre här ej är rätta stälJet för deras bedömande. Någon gång finner man imedlertid äfven inom denna sfer produkter, utmärkta genom genialitet, och denna egenskap är ej så hvardaglig, att den bör förbigås med tystnad, under hvilken form den än må uppenbara sig. Vi syfta här på Champagnegaloppen, af Lumbye: ett genrestycke, fullt af lif och friskhet, alltigenom hållet i denna naiva ton, som är danskarnes musik och poesi så egen. Författaren har, oaktadt det knappa omfånget, förstått anbringa flera lyckliga kontrasteffekter i denna pjes, som blifvit publikens gunstling, och alltid måste gifvas da capo. — Dessutom bör man nämna hr Harpfs hälsning till Stockholms damer, bvilken erhållit formen af en rätt nält polka, och utdelades till de tillstädesvarande damerna. Orkestern utmärkte sig denna gång, som förut, genom ensemble, kraft och god nyansering. ee RA nn