lysten att pröfva deras siarblick. Uti en annan
rotta såg man en eremit eller munk, med
Il hjessa och skäggbevaxen haka, fördjupad
I läsning, med rörliga ögon och läppar. De
öfriga rummen voro prydda af åtskilliga vex-
fer m. m, — Uti teatersalongen förevisades
soptiska dimbilder,, af hvilka flera voro a!
utmärkt effekt. — Elysium lärer komma att
flera gånger blifva tillgängligt för publiken.
— Den Harpfska konserten hos hr Davids-
son sistl. söndag kunde, i anseende till den
regniga väderleken, ej gifvas i trädgården, äf-
vensom den tillämnade ståtliga illuminationen
m. m. af samma orsak måste inställas. Kon-
serten uppfördes nu i norra paviljongen, som
var nära uppfylld af åhörare, hvilka orkesterns
välbekanta skicklighet och det underhållande pro-
grammet hade förmått till att trotsa de oblida
elementerna. Man hörde denna afton Kubhlaus
romantiska och förträffligt arbetade ouvertyr
till Elverhöj, Benonetts till Nsjaden — en rätt
intressant komposition — samt den välbekanta,
grandiosa till Vestalen af Spontini. Dessutom
förekom ett final ur Macbeth, af Chelard, ar-
rangeradt för orkester och innehållande flera
vackra och effektfulla partier, ehuru denna
komposition tyckes :stå i alltför nära förbin-
delse med handlingen, för att egna sig till blott
instrumentalbehandling. — En pjes, benämnd
Verldsomseglaro,, af Lanner, innehöll folkme-
lodier från 48 nationer. Melodierna voro till
större delen intressanta, ehuru deras mängd
blef. något tröttande och ej tillät synnerligen
motiverade öfvergångar mellan dem; dock blef
pjesev, såsom ett färgrikt curiosum, mottaget
med bifall. Afven de förut hörda variationerna
för althorn, utförde af hr Schandl, togo sig
rätt väl ut. — De öfriga numren tillhöra egent-
ligen danssalongen, hvarföre här ej är rätta stäl-
Jet för deras bedömande. Någon gång finner
man imedlertid äfven inom denna sfer produk-
ter, utmärkta genom genialitet, och denna egen-
skap är ej så hvardaglig, att den bör förbigås
med tystnad, under hvilken form den än må
uppenbara sig. Vi syfta här på Champagne-
galoppen, af Lumbye: ett genrestycke, fullt af
lif och friskhet, alltigenom hållet i denna na-
iva ton, som är danskarnes musik och poesi så
egen. Författaren har, oaktadt det knappa
omfånget, förstått anbringa flera lyckliga kon-
trasteffekter i denna pjes, som blifvit publi-
kens gunstling, och alltid måste gifvas da capo.
— Dessutom bör man nämna hr Harpfs häls-
ning till Stockholms damer, bvilken erhållit
formen af en rätt nält polka, och utdelades till
de tillstädesvarande damerna. Orkestern ut-
märkte sig denna gång, som förut, genom en-
semble, kraft och god nyansering.
ee RA nn