HB 8 0 PAN PM PN
fastän löjtnanten Heijkensköld ick2 varit hemma,ls
dröjt qvar i hans rum till kl. omkring en qvart tilllg
10, hade nästan under hela tiden vistats frammels
vid fönstret och derifrån åskådat större delen aflin
uppträdet, ehuru vittnet icke kunnat igenkänna nå-l:
gon person af dem som deltagit i oväsendet.
Sedan stenkastningen och burraropen oafbrutetc
fortfarit ungefär en halftimma, utan att likväl, en-lo
ligt hvad vittnet bestämdt intygade, sjelfva den age-lr
rande massan utgjorts af mera än högst 400 per-ld
soner, emedan de öfriga deromkring stått overk-lh
samma, hade försök att spränga in porten till hu-
set börjats. De som dermed varit sysselsatta hadeld
icke varit mer än 40 å 42 personer, ehuru de när-s
mast dem stående under tiden fortsatt med sten-lk
kastningen och hurrandet. Sedan på detta sätt !, vy
timma åter förflutit och det på slagen låtit som om is
porten började att gifva vika, hade en afdelning af
lifgardet till häst gjort choque på folket och undan-s
trängt detsamma, samt derefter spärrat gatan utan-l
för det attackerade huset. Oväsendet och stenkast-la
ningen började dock snart ånyo, hvarvid folket y
trängde sig närmare vakten, derefter slutligen, ochl1
sedan vittnet förmärkt, det några stenar träffat mi-(q
litären, 4 eller 5 man i sender ryckt fram ur ledets
och aflossat hvar sitt skott i luften, så att kulorna
hvinat förbi fönstret der vittnet stod. För hvarjely
gång dessa skott blifvit lossade hade vittnet för-!o
märkt, hurusom omkring 8 å 40 icke fullvuxnals
personer kommit uppifrån brinken springande nedg
emot vakten och på den kastade stenar.
Vittnet hade icke sett, att några stenar blifvit!r
kastade ifrån fönstren på något af husen, och troddeln
det så mycket mindre, som vittnet just ansträngt! p
sin uppmärksamhet i detta fall, af den anledning, f
alt polismästaren Bergman 2:ne gånger skickat po-!n
lisbetjenter upp i huset för att anställa visitation.la
Vittnet hade väl hört någon tilltala folket uppe ils
brinken, men hvarken hört talet eller igenkäntt
rösten. h
Badareleven Carlsson: att ban begge aftnarne,!n
lördagen och söndagen, haft så tillräcklig syssel-In
d
f
sättning med att förbinda sårade, att han icke va-
rit ute, och således ej hade sig bekant, hvad som
på gatorna passerat. Den första sårade, hvilkenle
varit en polisbetjent, hvars namn vittnet icke kände,b
hade lördagsaftonen kl. 7 blifvit i rakstugan införd, !n
hvarefter flera likaledes okända personer emotta-l!j
gits, hvilka alla erbållit lindriga sår på öron ochlh
näsa c,, men blott en död, som befunnits varald
en skomakare vid namn Zetterberg, å hvilken lik-y
väl ej någon yttre åkomma varit synlig.
Söndagsaftonen började skjutningen omkring kl.ld
half 7, då rakstugan, som varit stängd sedan kl.ls
3, måst öppnas. Flera skjutne eller annars illalo
skadade hade då blifvit inburne och nedlagde påls
golfvet, och bland dem först kapten Levin, som,ld
svårt särad, insläpats af 2:ne okända personer ochly
efter en stunds förlopp aflidit. Äfven en okändjlu
lärgosse hade aflidit på rakstugan, hvarförutan enlk
död sotare blifvit dit inburen, men hvilken dock
icke haft några yttre skador. Alla, som på ställets
tagits vård om, hade varit civilklädda personer,f
utan att vittnet, vidare än nämndt är, fått känne-lö
dom om deras namn. För öfrigt hade vittnet ickelf
hört något oväsende hvarken inne i rummet elleria
utanföre, undantagande skrammel af bajonetter ile
förstugan, sent på söndagsaftonen. Vittnet hadelr
icke hört någon af de sårade fälla yttranden, somls
röjt mer eller mindre kännedom af eller delaktig-n
het i de timade oroligheterna, utan hade endastls
kapten Levin under dödskampen yitrat orolighet
öfver, att ej kunna få bli hemförd till sin hustru,lk
i stället att, som han fruktade, efter sin död få po-t
liti-begrafning, äfvensom några af de öfriga jem-iy
rat sig och beklagat sina hemmavarande familjer. !k
Gevaldigern Stålhammar: att han, då han omlg
lördagsmorgonen passerat Enkhusgränden, derstä-lr
des varseblifvit en proklamation, som der förut va-Ih
rande gevaldigern Åkerdahl stoppat på sig. Lör-ld
dagsaftonen hade vittnet blifvit beordrad att infia-!f
ne sig i Storkyrkobrinken. När vittnet skolat pas-!w
sera förbi det hus, der hr v. Hartmansdorff är bo-s
ende, i ändamål att begifva sig upp till brinken,ly
håde vittnet derstädes hlifvit af vakten anhållen;!f
och ehuru vittnet genast för kapten Rosenblad, som bh
hade kommandot på stället, förklarat sig vara fred-11
ligt sinnad, hade vittnet dock erhållit en kolfstöt!)
i ryggen och straxt derefter ett slag i hufvudet, sålt
att vittnet genast nödgats vända om och begifvaly
sig till rakstugan vid Stora Nygatan, för att låtalr
förbinda sig. Under det vittnet der innevarit, hadel,
(
S
(
U
hr grosshandlaren Holm, sårad, inkommit å rak-
stugan och helsat vittnet med orden: God afton,
medborgare!
Vittnet hade sedan åter begifvit sig samma väg
upp till brinken, dervid vittnet iakttagit huru alla
fönsterna hos hr presidenten vy. Hartmansdorff va-l:
rit utslagna, upp till yttre borggården, der en större l:
folkhop varit samlad kring H. M. Konungen och
öfverståthållaren. Hopen hade under rop och hurr-(
ningar begärt, att de under aftonen arresterade
Iskulle blifva frigifna, hvilket öfverståthållaren jem-
väl lofvat, fall några personer verkligen blif-
vit arresteraden. Klockan hade då varit omkring 10.
Vittnet hade en stund derefter varit inne i vak-I
ten vid rådhuset, dit en herre, klädd i tulubb med
ljus skinnkrage, och i hvilken vittnet igenkände
Ibankobokhöållaren Almgren, inkommit i vaktrum-
met och frågat om arrestanterna blifvit frian,
hvarpå svarats: ja; se sjelf efter; bär är underof-
ficerens corps de gardet, bär är soldatkasern, der
arresten; bär finnes ingen.. Då hade Almgren yst-
trat: alt det ej vore för hans, utan för folkets
skull han begärde ut arrestanterne, hvarefter Alm-
gren, främst bland den efterföljande folkhopen, be-
gifvit sig brinken uppföre, dit vittnet äfven på af
stånd efterföljt
Framkommen till Stadssmedjegatan, hade Alm-
gren derstädes talat vid folket, dervid vittnet hört
honom säga: vDOm ni vill ha rält govänner, ska
ni möta mig en åtta eller fjorton dagar häref-
Itero; och skulle mötesplatsen bli något torg, som
Almgren äfven sagt namnet på, eburu vittnet icke
erinrade sig bvilket. Efter detta yttrande, som o-
medelbart framkallat hurrningar och utrop från
massan af: nLefve bankobokhållaren Almgren!
derunder en för vittnet okänd person slagit af Alne-
gren hatten, hade vittnet (kl. var då 41) återvändt
utför brinken ned åt Riddarbustorget samt der träf-
fat gevaldigern Bäckström, hvarpå vittnet i säll-
skap med denne efter någon stund begifvit sig till
Myntgatan, då i detsamma en folkhop kommit emot
vittnet från Mynttorget, med Almgren före s:g, och
stadnat utsnföre källarens Noachs ark, hvilken va-
rit stängd, men på hvars port några bland folket
bultat och en röst ibland skaran lofvat att bjuda.
på punsch. Då porten imedlertid icke blifvit öpp-
nad, hade hopen gått till apotheket Kronan, ter den
stadnat utanföre under det fråga uppstått om för-
töriog af bäskar,, dervid vittnet hört någon ibland
hopen yttra: En riksdaler och Sex skilling kan
vara lagom till svsgdricka. Någon stund derefter
hade Almgren skiljt sig från folket och helt ensam
tagit vägen åt Riddarbustorget samt derstides, ef-
ter en stunds samtal med valkhafvande officern,
fått passera genom vakten, hvarefier vittnet förlo-
rat honom ur sigte.
00