HB 8 0 PAN PM PN fastän löjtnanten Heijkensköld ick2 varit hemma,ls dröjt qvar i hans rum till kl. omkring en qvart tilllg 10, hade nästan under hela tiden vistats frammels vid fönstret och derifrån åskådat större delen aflin uppträdet, ehuru vittnet icke kunnat igenkänna nå-l: gon person af dem som deltagit i oväsendet. Sedan stenkastningen och burraropen oafbrutetc fortfarit ungefär en halftimma, utan att likväl, en-lo ligt hvad vittnet bestämdt intygade, sjelfva den age-lr rande massan utgjorts af mera än högst 400 per-ld soner, emedan de öfriga deromkring stått overk-lh samma, hade försök att spränga in porten till huset börjats. De som dermed varit sysselsatta hadeld icke varit mer än 40 å 42 personer, ehuru de när-s mast dem stående under tiden fortsatt med sten-lk kastningen och hurrandet. Sedan på detta sätt !, vy timma åter förflutit och det på slagen låtit som om is porten började att gifva vika, hade en afdelning af lifgardet till häst gjort choque på folket och undan-s trängt detsamma, samt derefter spärrat gatan utan-l för det attackerade huset. Oväsendet och stenkast-la ningen började dock snart ånyo, hvarvid folket y trängde sig närmare vakten, derefter slutligen, ochl1 sedan vittnet förmärkt, det några stenar träffat mi-(q litären, 4 eller 5 man i sender ryckt fram ur ledets och aflossat hvar sitt skott i luften, så att kulorna hvinat förbi fönstret der vittnet stod. För hvarjely gång dessa skott blifvit lossade hade vittnet för-!o märkt, hurusom omkring 8 å 40 icke fullvuxnals personer kommit uppifrån brinken springande nedg emot vakten och på den kastade stenar. Vittnet hade icke sett, att några stenar blifvit!r kastade ifrån fönstren på något af husen, och troddeln det så mycket mindre, som vittnet just ansträngt! p sin uppmärksamhet i detta fall, af den anledning, f alt polismästaren Bergman 2:ne gånger skickat po-!n lisbetjenter upp i huset för att anställa visitation.la Vittnet hade väl hört någon tilltala folket uppe ils brinken, men hvarken hört talet eller igenkäntt rösten. h Badareleven Carlsson: att ban begge aftnarne,!n lördagen och söndagen, haft så tillräcklig syssel-In d f sättning med att förbinda sårade, att han icke varit ute, och således ej hade sig bekant, hvad som på gatorna passerat. Den första sårade, hvilkenle varit en polisbetjent, hvars namn vittnet icke kände,b hade lördagsaftonen kl. 7 blifvit i rakstugan införd, !n hvarefter flera likaledes okända personer emotta-l!j gits, hvilka alla erbållit lindriga sår på öron ochlh näsa c,, men blott en död, som befunnits varald en skomakare vid namn Zetterberg, å hvilken lik-y väl ej någon yttre åkomma varit synlig. Söndagsaftonen började skjutningen omkring kl.ld half 7, då rakstugan, som varit stängd sedan kl.ls 3, måst öppnas. Flera skjutne eller annars illalo skadade hade då blifvit inburne och nedlagde påls golfvet, och bland dem först kapten Levin, som,ld svårt särad, insläpats af 2:ne okända personer ochly efter en stunds förlopp aflidit. Äfven en okändjlu lärgosse hade aflidit på rakstugan, hvarförutan enlk död sotare blifvit dit inburen, men hvilken dock icke haft några yttre skador. Alla, som på ställets tagits vård om, hade varit civilklädda personer,f utan att vittnet, vidare än nämndt är, fått känne-lö dom om deras namn. För öfrigt hade vittnet ickelf hört något oväsende hvarken inne i rummet elleria utanföre, undantagande skrammel af bajonetter ile förstugan, sent på söndagsaftonen. Vittnet hadelr icke hört någon af de sårade fälla yttranden, somls röjt mer eller mindre kännedom af eller delaktig-n het i de timade oroligheterna, utan hade endastls kapten Levin under dödskampen yitrat orolighet öfver, att ej kunna få bli hemförd till sin hustru,lk i stället att, som han fruktade, efter sin död få po-t liti-begrafning, äfvensom några af de öfriga jem-iy rat sig och beklagat sina hemmavarande familjer. !k Gevaldigern Stålhammar: att han, då han omlg lördagsmorgonen passerat Enkhusgränden, derstä-lr des varseblifvit en proklamation, som der förut va-Ih rande gevaldigern Åkerdahl stoppat på sig. Lör-ld dagsaftonen hade vittnet blifvit beordrad att infia-!f ne sig i Storkyrkobrinken. När vittnet skolat pas-!w sera förbi det hus, der hr v. Hartmansdorff är bo-s ende, i ändamål att begifva sig upp till brinken,ly håde vittnet derstädes hlifvit af vakten anhållen;!f och ehuru vittnet genast för kapten Rosenblad, som bh hade kommandot på stället, förklarat sig vara fred-11 ligt sinnad, hade vittnet dock erhållit en kolfstöt!) i ryggen och straxt derefter ett slag i hufvudet, sålt att vittnet genast nödgats vända om och begifvaly sig till rakstugan vid Stora Nygatan, för att låtalr förbinda sig. Under det vittnet der innevarit, hadel, ( S ( U hr grosshandlaren Holm, sårad, inkommit å rakstugan och helsat vittnet med orden: God afton, medborgare! Vittnet hade sedan åter begifvit sig samma väg upp till brinken, dervid vittnet iakttagit huru alla fönsterna hos hr presidenten vy. Hartmansdorff va-l: rit utslagna, upp till yttre borggården, der en större l: folkhop varit samlad kring H. M. Konungen och öfverståthållaren. Hopen hade under rop och hurr-( ningar begärt, att de under aftonen arresterade Iskulle blifva frigifna, hvilket öfverståthållaren jemväl lofvat, fall några personer verkligen blifvit arresteraden. Klockan hade då varit omkring 10. Vittnet hade en stund derefter varit inne i vak-I ten vid rådhuset, dit en herre, klädd i tulubb med ljus skinnkrage, och i hvilken vittnet igenkände Ibankobokhöållaren Almgren, inkommit i vaktrummet och frågat om arrestanterna blifvit frian, hvarpå svarats: ja; se sjelf efter; bär är underofficerens corps de gardet, bär är soldatkasern, der arresten; bär finnes ingen.. Då hade Almgren ysttrat: alt det ej vore för hans, utan för folkets skull han begärde ut arrestanterne, hvarefter Almgren, främst bland den efterföljande folkhopen, begifvit sig brinken uppföre, dit vittnet äfven på af stånd efterföljt Framkommen till Stadssmedjegatan, hade Almgren derstädes talat vid folket, dervid vittnet hört honom säga: vDOm ni vill ha rält govänner, ska ni möta mig en åtta eller fjorton dagar härefItero; och skulle mötesplatsen bli något torg, som Almgren äfven sagt namnet på, eburu vittnet icke erinrade sig bvilket. Efter detta yttrande, som omedelbart framkallat hurrningar och utrop från massan af: nLefve bankobokhållaren Almgren! derunder en för vittnet okänd person slagit af Alnegren hatten, hade vittnet (kl. var då 41) återvändt utför brinken ned åt Riddarbustorget samt der träffat gevaldigern Bäckström, hvarpå vittnet i sällskap med denne efter någon stund begifvit sig till Myntgatan, då i detsamma en folkhop kommit emot vittnet från Mynttorget, med Almgren före s:g, och stadnat utsnföre källarens Noachs ark, hvilken varit stängd, men på hvars port några bland folket bultat och en röst ibland skaran lofvat att bjuda. på punsch. Då porten imedlertid icke blifvit öppnad, hade hopen gått till apotheket Kronan, ter den stadnat utanföre under det fråga uppstått om förtöriog af bäskar,, dervid vittnet hört någon ibland hopen yttra: En riksdaler och Sex skilling kan vara lagom till svsgdricka. Någon stund derefter hade Almgren skiljt sig från folket och helt ensam tagit vägen åt Riddarbustorget samt derstides, efter en stunds samtal med valkhafvande officern, fått passera genom vakten, hvarefier vittnet förlorat honom ur sigte. 00