ning a ac SallllI. KAMNERSRATTENS UNDERSÖKNING OM UPPTRÄDENA DEN 48 OCH 49 MARS. (Forts. fr. A2 191.) Den 10 Augusti. Viktualiebandlanden Norling, hvilken till detta förhör blifvit uppkallad i anledning af den emot honom gjorda angifvelsen, att hafva uppsatt en proklamation i hörnhuset af Norrlandsgatan och Enkhusgränden, påstod, att han antingen i detta fall blifvit beljugen, eller också att ett misstag skett på hans person, alldenstund han från kl. 6 fredagsefterm. den 47 Mars till kl. 4 på lördagsmorgonen vistars på källaren Applet å Ladugårdslandet, hos sin broder, källarmästaren Norling, som dit äfven inbjudit några andra bekanta, af hvilka Norling för närvarande icke erinrade sig flere, än viktualiehandlanden Berglund, samt numera aflidne inspektoren Engström. Norling hade med den sistnämnde åkt hem vid ofvannämnde tid, och då väl passerat Enkhusgränden, men hvarken sett någon proklamation eller misstänkt något i detta afseende, till hvilket han icke haft någon anledning. Hos Öfverståthållare-embetet hade blifvit anmäldt, att hos näringsidkerskan Carlsson, som har sitt näringsställe i Kolmätaregränden, fri traktering skulle blifvit till allmänheten utdelad söndagen den 49 Mars, med förklaring till de besökande, att det vore medborgare-bränvin, som förut blifvit betatdt. I anledning häraf anhöll aktor, att näringsidkerskan Carlssons man, närvarande kusken Carlsson, måtte upplysningsvis varda hörd; och förklarade Carlsson, att denna angifvelse vore helt och hållet ogrundad, hvilket Carlsson så mycket säkrare visste, som han både lördagen och söndagen sjelf vistats i krogen, hvilken båda dagarna blifvit stängd kl. 8 på aftonen. Ordet medborgarebränvin hade icke ens blifvit nämndt af någon, och högst 2 å 3, för Carlsson okända personer, hade på en gång varit inne i krogen. Carlsson kunde icke upplysa, huruvida drängen Nilsson eller snickaren Westerberg om söndagen gjort besök på krogen, och förundrade sig så mycket mer öfver den gjorda angifvelsen, som ingen upptäckt ännu blifvit gjord i detta hänseende, ehuru 20 rdr bko blifvit utlofvade i allmänna tidningarne åt den, som kunde angifva utspridaren af ett sådant rykte. Härefter förekallades tygstatssmeden Bergquist, samt hördes i anledning af Bobergs uppgift, att Bergquist den 48, Mars skulle uppmanat folkmas san utanför Kastenhof, att begifva sig till hr erkebiskopen. Bergquist redogjorde i anledning häraf, att han om Tlördagsaftonen omkring kl. 44 af nyfikenhet gått ut, och till framåt kl. 4 på natten på afstånd följt folkmassornas företag, utan att sjelf på något sätt deltaga i våldsamheterna. Säledes hade han utanför Kastenhof ibland folket varseblifvit tilltalade Boberg, som vid ett tillfälle passerat tätt förbi Bergqvist, som då hälsat på Boberg, hvilken hälsning denne icke besvarat, utan böjt sig ned likasom för att upptaga något från gatan, hvarefter han åter begifvit sig in bland folkhopen. Derefter hade flera bland folket yttrat: Vi skola gå till Wingård, hvarefter hopen genast dragit nedåt Drottninggatan, dit Bergquist på afstånd från massan medföljt. Några välklädda personer hade då frågat Bergquist, hvart folket ämnade begifva sig, hvartill Bergquist svarat: Till erkebiskopenv; hvilket rop i samma ögonblick äfven hörts ifrån hopen. Sedan folket, efter att hafva besökt Drottninggawan, Clara södra Kyrkogata, Röda Bodarne och Blasieholmen, der öfverallt fönster blifvit inslagna under hurrarop och skrik, återkommit till Gustaf Adolfs torg, hade derstädes, utanför Kastenhof, en samlad folkskara talat med herr öfverståthållaren, som suttit till häst, dervid en äldre man med mustacher fört talan och å folkets vägnar samt i Konungens namn begärt, att de på aftonen arresterade skulle utlemnas; och hade den mustacherade mannen yttrat, att han sjelf varit i flera krig och egde förfarenhet i dylika saker. Efter någon stunds unarhandling emellan hr öfverståthållaren, som förmält sig skola efterhöra huruvida några sådana arrestanter funnes insatta, och folket, som bestridt den af fångvaktmästaren gjorda uppgift, att de redan blifvit utsläppta, hade slutligen porten åt torget på förnyade bultningar af folkmassan och sedan hr öfverståthällaren högt yttrat åt någon innanföre, ait han nödvändigt ville in, öfverståthållaren blifvit insläppt och tvenne arrestanter en stund derefter frigifvits. . Denna åtgärd hade ögonblickligen framkallat hopens burrarop för öfverståthållaren, som erpå 1agit afsked af folket under vänlig vaning at skingra sig samt ridit fram Ö7 serrbro ät hö vakten, der han afstigit. folket hade derunde: medföljt, under afsjunganae af folksången, hvilker äfven sedermera blifvit afsjungen å Lejonbacken qvist äfver gått hem Lill sig. sig, hvarefter Bere Söndagsaftonnen hade Bergqvis oh med fabrikören Gustafsson kommit från re på Söder, emot kl. 9 passerat Westerlänggata framåt Storkyrkobrinken, då skjutningen med det samma derstädes begynt och Bergqvist med sit sällskap blifvit af folkmassan förd framät Mynttor get, hvarefter Bergqvist skiljt sig ifrån sitt sällskaj och gått hem, På fråga af aktor om anledningen till att Berg qvist begifvit sig hemifrån kl. 41 lördagsaftonen förklarade Bergqvist, att han stundom brukade gi ut så sent, emedan han led af en ota återkom