(Införes på begäran) Ful Redaktionen af Aftorbladet! Afven dena pröfning förestod mig, att vid min iefnadssfion se mig ett mål för vanhadrande beskyllningar, derföre alt jag ärligen fullgjort det uppdrag. som mig, i egenskap af god man för nu mera afl:dve bergsmansenkan Cbristina Söderholm, ålig mo! hennes förre gode man, hr rådmanren P. D. Ekbaum. Under mina törnbeströdda stig har jag sökt bära hufvudet rätt upp, och derföre her mitt lif fått passera obemärkt. Nu måste jag fram på verldsetostern, och det vid sidan af den ädle rådman Exbd-um, hvilket faller mig tungt, men är, måhända, rautvist. Den utmärkelse hr rådman Ekbaum mig skänkt i årets Afiohblad JM 488, kräfver ett prompt erkännande eu den till mig ingått, och derföre anhåller jag om införandet i tit. tidning af denna skrifvelse, såsom ett interimsqsilto, ty jag anser mig ej böra ingå i hufvudsaken, förr än exception å hr rävsmsonen Ekbaums vade-skrift i kongl. svea hofrätt blifvit ingifven, och derigenom målet kan anses utagoradt. Derefter skail — jag lofvar det — ingalunsa fyllnad uteblifva i br rådmannens species ti, som i all sin ordrikhet är behäftad! med ett rioga fel, det nemligen att vara grundfalskt. Ledsamt för mig, och de som skola genomtråka slik tidnisgspolemik, att br rådmannens och mina sånger gå vå så olika toner, att harmoni icke deraf kan skepes. Men hr rådmannens uppträdande befaller mig till detta utledsnande, och jsg insänder nu i fö saott min ödmjuka anhållan om öfverseende med mitt tvungna uppstigande på scenen. Jag skulle dermed icke besvärat, om hr rådmannen Ekbaum, i likhet med hvad de iakttagit, som skänkt nig sitt biall, bållit sig inom ortens tidningar. tog skulle då tegat som muren, ty här äro vi nog kända, för atticke af hvars andras åtgöranden fva befara att blifva misskände. Men då hr riJmannen nu anlitat det mest lästa blad, och hr rådmannenrs besktärmelse öfver min nedrighet sålunda genomljuder hela Svea land, så torde det finn rsäktligt, ati äfven jag tager bladet från munnpev. Min påse är trasig och tom på bröd, men den är ren, och ren skall den på Guds makt följa mig i g:afven. o Att hr rådmannen brutit stafven öfver mig, må så vara. fet gör mig litet besvär, men altdeles ingen o:o, iy jag har allena begagnat de vapen, hr rådms sig efter!lemnat,dock inga understuckna qvitton men att br rådmannen utfarit emot domstolen, och just den domstol, hvari hr rådmanaen sjal! ir ledamot, samt följaktligen af sina egna komrater blifvit dömd, är förvånande, och betecknar den komolettaste frånvaro aftektoch hållning, samt bevisar i ymnigt mått, buru enfaldigt hr rådmannen uppfattat sin ställning. Emot mitt yrkande skiljde riubusrätlen, under annan ordförande än den puvaravde, tvisteämnena åt, och ålade till en början hr rådmannen att återställa de sig tillbytta reverssroa. Denna åtgärd hade bordt framkalla hr rådmannens tacksamhet, emedan hr rådmannen derigenom sattes i tillfälle att undgå allmän av om sitt tilltag, att låta utbyta enkan Söderholms fordringsanspråk hos bergsman Östergren i reverser, ställde till sig eller ordres. Men ehuru genom detta rådhusrättens beslut hr rådminn.es fordringsanspråk hos enkan Söderholm icke voro pröfvade, kunde hr rådmannen icke smälta, ätt hans sjellkorsniogsåtgärd blef vräkt, och rusade i sia ifver till hofrätten med klagan öfver ådönda återbytet af reverserna, vid hvilken klagans pröoing hofrätten lika med mig faon, att begge stämniogarne borde i ett sammanhang b?handlas, och dömde derföre till återförvisning. Den au varande tjenstförrättande borgmästarens tot blef det att målet åter upptags, och fälla den rätt visa dom, som framkallat hr rådmannens skränande svaneså: Men — mannens duglighet, kraft och allvar har bommit hr rådmannen till begrepp, et en duglig domare ej leker med rättvisa och samvete, i följa hvaraf hr rådmannens methoder fri sera en mork framtid, — ct hioc illa lacrima. Då jog a gifvit svaromål i hofrätten, och sålede: blir i tlifälle kunna umbära protokol!erana och handlingarne i målet, acvhåller jag att hos redak: tionen få dem aflemna, för styrkande af de upp gifter, hyarmed jag har att hr råfannnen Ekbaun ! 5a: n 914 Augusti . Pemöler SE 00 EEG. Wester. pA