(Införes på begäran)
- Ful Redaktionen af Aftorbladet!
Afven dena pröfning förestod mig, att vid min
iefnadssfion se mig ett mål för vanhadrande be-
skyllningar, derföre alt jag ärligen fullgjort det
uppdrag. som mig, i egenskap af god man för nu
mera afl:dve bergsmansenkan Cbristina Söderholm,
ålig mo! hennes förre gode man, hr rådmanren
P. D. Ekbaum. Under mina törnbeströdda stig har
jag sökt bära hufvudet rätt upp, och derföre her
mitt lif fått passera obemärkt. Nu måste jag fram
på verldsetostern, och det vid sidan af den ädle
rådman Exbd-um, hvilket faller mig tungt, men är,
måhända, rautvist.
Den utmärkelse hr rådman Ekbaum mig skänkt
i årets Afiohblad JM 488, kräfver ett prompt er-
kännande eu den till mig ingått, och derföre an-
håller jag om införandet i tit. tidning af denna
skrifvelse, såsom ett interimsqsilto, ty jag anser
mig ej böra ingå i hufvudsaken, förr än exception
å hr rävsmsonen Ekbaums vade-skrift i kongl. svea
hofrätt blifvit ingifven, och derigenom målet kan
anses utagoradt. Derefter skail — jag lofvar det
— ingalunsa fyllnad uteblifva i br rådmannens
species ti, som i all sin ordrikhet är behäftad!
med ett rioga fel, det nemligen att vara grund-
falskt.
Ledsamt för mig, och de som skola genomtråka
slik tidnisgspolemik, att br rådmannens och mina
sånger gå vå så olika toner, att harmoni icke deraf
kan skepes. Men hr rådmannens uppträdande be-
faller mig till detta utledsnande, och jsg insänder
nu i fö saott min ödmjuka anhållan om öfverse-
ende med mitt tvungna uppstigande på scenen.
Jag skulle dermed icke besvärat, om hr rådmannen
Ekbaum, i likhet med hvad de iakttagit, som
skänkt nig sitt biall, bållit sig inom ortens tid-
ningar. tog skulle då tegat som muren, ty här
äro vi nog kända, för atticke af hvars andras åtgö-
randen fva befara att blifva misskände. Men
då hr riJmannen nu anlitat det mest lästa blad,
och hr rådmannenrs besktärmelse öfver min nedrig-
het sålunda genomljuder hela Svea land, så torde
det finn rsäktligt, ati äfven jag tager bladet från
munnpev. Min påse är trasig och tom på bröd,
men den är ren, och ren skall den på Guds makt
följa mig i g:afven. o
Att hr rådmannen brutit stafven öfver mig, må
så vara. fet gör mig litet besvär, men altdeles
ingen o:o, iy jag har allena begagnat de vapen,
hr rådms sig efter!lemnat,dock inga understuck-
na qvitton men att br rådmannen utfarit emot
domstolen, och just den domstol, hvari hr rådman-
aen sjal! ir ledamot, samt följaktligen af sina egna
komrater blifvit dömd, är förvånande, och beteck-
nar den komolettaste frånvaro aftektoch hållning,
samt bevisar i ymnigt mått, buru enfaldigt hr råd-
mannen uppfattat sin ställning. Emot mitt yrkande
skiljde riubusrätlen, under annan ordförande än
den puvaravde, tvisteämnena åt, och ålade till en
början hr rådmannen att återställa de sig tillbyt-
ta reverssroa. Denna åtgärd hade bordt fram-
kalla hr rådmannens tacksamhet, emedan hr råd-
mannen derigenom sattes i tillfälle att undgå all-
män av om sitt tilltag, att låta utbyta en-
kan Söderholms fordringsanspråk hos bergsman Ö-
stergren i reverser, ställde till sig eller ordres.
Men ehuru genom detta rådhusrättens beslut hr
rådminn.es fordringsanspråk hos enkan Söderholm
icke voro pröfvade, kunde hr rådmannen icke smäl-
ta, ätt hans sjellkorsniogsåtgärd blef vräkt, och ru-
sade i sia ifver till hofrätten med klagan öfver
ådönda återbytet af reverserna, vid hvilken kla-
gans pröoing hofrätten lika med mig faon, att
begge stämniogarne borde i ett sammanhang b?-
handlas, och dömde derföre till återförvisning. Den
au varande tjenstförrättande borgmästarens tot
blef det att målet åter upptags, och fälla den rätt
visa dom, som framkallat hr rådmannens skränande
svaneså: Men — mannens duglighet, kraft och
allvar har bommit hr rådmannen till begrepp, et
en duglig domare ej leker med rättvisa och sam-
vete, i följa hvaraf hr rådmannens methoder fri
sera en mork framtid, — ct hioc illa lacrima.
Då jog a gifvit svaromål i hofrätten, och sålede:
blir i tlifälle kunna umbära protokol!erana och
handlingarne i målet, acvhåller jag att hos redak:
tionen få dem aflemna, för styrkande af de upp
gifter, hyarmed jag har att hr råfannnen Ekbaun
! 5a: n 914 Augusti .
Pemöler SE 00 EEG. Wester.
pA