nerna, alt en sådan föreställning och den far håga, som deraf väckes hos det byråkratisk partiet, utgör motsåndets hemliga driffjeder Hvar och en annan begriper, att det är folk representationens intresse, att statens förvalt ning skall underhållas och betalas, och erfa renheten har väl ännu aldrig visat någon re presentation, som eftersatt detta intresse, genom att neka embetsmännen en behöflig och anstän dig bergning, men väl motsatsen, eller att em betsmännens både antal och löner tid efter an nan blifvit ökade; men dessa facta, ehuru d ej kunna förnekas, komma dock icke det min sta i betraktande hos de konservative. Sjelfv: den instinktartade motviljan emot all representativ styrelse, och mot erkännandet af sjelfve rättigheten hos folket att bestämma om sin förvaltning, är hos byråkratismen en så inrotac bottenkänsla, att man ser den uppenbara sig såsom den styrande principen vid alla de politiska förhandlingar, der nyssnämnda elemen kommer i konflikt med utöfningen af repre sentantkallet, och att den till och med beserar sjelfva den såkallade lojåtet, som regeringen alltid kan påräkna hos denna fraktion, så snart fråga uppstår att lägga nya bördor på folket i och för förvaltningsmaschineriet: utvidgande. Vi hafve trott det icke vara olämpligt at låta dessa reflexioner åtfölja den insända arti keln, hvars innehåll öfverensstämmer med vå! egen mening : måhända likväl med undantag af den punkten, der författaren vill behåll: uppsägningsrätten endast på räntegifvarens sida Vi frukta att ett sådant förbehåll endast skal gifva anledning till ett större motstånd emo reformen, än om rältigheten är densamma pi båda sidor, utom det att i det förra kanske e skulleligga full billighet. Serdeles grundad och förtjent af uppmärksamhet är deremot hvad artikelns författare säger om den tunga bördan af forslingsskyldigheten. Ensamt denn: börda innefattar en sådan vexation, och des: afskaffande skulle utgöra en så stor vinst, al det måste betraktas såsom ett hufvudvilkor fö möjligheten af välståndets framskridande.: