) Slutligen är det nödvändigt, att döden och lifvet
på andra sidan grafven icke blifva ansedda, an-
tingen såsom en straffande vedergällning för den
rike, eller såsom en ersättning för dem, som bär
nere varit olyckliga. Gud har hvarken bestämt
döden till att straffa eller att hälla menniskan
skadeslös för lifvet; ty ban har välsignat lifvet,
och kyrkogården bör icke vara en koloni, dit
man sänder dem, som man icke vill göra olyck-
liga. (Företaletr till fa mare av diable.
) För, att undgå ett visst missförstånd, bekännavi
den åsigten, att hos ett monarkiskt sinnadt folk
kan en konung vara mer värd än de penningar
han kostar, så att det icke alltid är besparing
At förjaga honom.