) Slutligen är det nödvändigt, att döden och lifvet på andra sidan grafven icke blifva ansedda, antingen såsom en straffande vedergällning för den rike, eller såsom en ersättning för dem, som bär nere varit olyckliga. Gud har hvarken bestämt döden till att straffa eller att hälla menniskan skadeslös för lifvet; ty ban har välsignat lifvet, och kyrkogården bör icke vara en koloni, dit man sänder dem, som man icke vill göra olyckliga. (Företaletr till fa mare av diable. ) För, att undgå ett visst missförstånd, bekännavi den åsigten, att hos ett monarkiskt sinnadt folk kan en konung vara mer värd än de penningar han kostar, så att det icke alltid är besparing At förjaga honom.