vid lägligare tillfälle. Vi anföra dessa fakta utan att tillåta oss fälla något omdöme, Qvinnans emancipation :förefaller oss såsom någonting dunkelt och nästan obegripligt; men för sex månader sedan var vår tro på en republik i Frankrike blott en blygsam aning, och en revolution i Wien var oss nästan ofattlig; idderna hafva sedan dess gått ut på vandring; och för att icke stöta någon, taga vi af oss hatten för dem alla. En annan välbekant socialistisk skriftställare är Eugene Sue. I hans pparisiska mysterier, den eviga juden, och en kammartjenares memoirer,, träffar man, bland andra ämnen, -på arbetets organisation; han har den dubbla tendensen att skildra det närvarande, desorganiserade samhället i dess ohyggligaste skick, och det tillstånd, som borde införas i dess ställe, i magisk glans. Alt hans franska läsare uppfattade skildringarne, icke såsom blott och bar poesi, utan såsom något, hvilket var af betydelse för sjelfva lifvet, synes deraf, att man anmälde sig hos författaren för att erhålla rekommendation till mysteriernasp hjelte, Rudolf, och få del af de sysselsättningar, han gaf några af de i boken förekommande per-soner uti sitt tyska furstendöme. Å Den del af den öfriga romanlitteraturen, som icke var socialistisk, gagnade likväl läran medelbarligen, derigenom att den i starka färger skildrade den sysslolöse rikes lif, framställdej -samhällets öfverförbning och onaturlighet samt väckte förbittring hos hvar och en, som hade fått socialistiska idder i hufvudet. Denna ära tillkommer isynnerhet Balzac; när man nu läser hans ,Sccnes de la vie Parisienner, falder det som fje!l från ögonen; man förstår icke hur det kommer sig att man icke förr uträknat revolutionens datum. I omkring femton år egde en nästan oaf-l bruten samverkan af dessa krafter rum: religiösa, filosofiska, kritiska, historiska, jurnalistiska och politiska; sjelfva luften blef bafvandel med socialism, men inandades den öfverallt, den andliga förberedande striden för allmän l likhet i rättigheter och förmåner kämpades i det franska samfundet, der olikheten var så skärande stor och der den politiska jemlikhetskänslan redan var en instinkt. Mängdens sinne vände sig, nästan utom sig af längtan), till republiken, den enda statsform, hvarunder jemplikhet var möjlig; de som blott af politiska skäl voro republikanskt sinnade, en blandning at ärelystna rike, antirojalistiska fanatiker: och det abstrakta systemets :män, begagnade sig sf denna disposition hos folket och inskrefvo tusenden i de hemliga förteckningarne öfver republikanismens stridsmän, Således fanus fnösket och väutade blott på gnistan. Den kom vid den ryktbara slumpenn, och till verldens bäpnad var Frankrike, om morgonen den 24 Februari, en republik. Hvad som nu timade är så bekant, att vi blott i korta drag beböfva anföra det. Det var socialismens lysande trinmf, ett follständigt erkännande af dess sanningar, och en lika bastig uppenbarelse af systemets brister. Midt under revolutionens larm öfverröstade den sociala frågan alla andra ljud och visade, att hon var den gäst, för hvars skull högtidligheten egde rum. : Republikens första handling var att erkänna sig såsom social: högtidligen förklara, att bon hade tillkommit för hela folket, för den hittills eftersatta msssan såväl som för den rike och lycklige; deklarera alla menniskors rätt till arbete och bröd, arbetarnes rätt att associera sig och stasens pligt att bistå dem deruti ; till en början inskränka arbetstiden, nedsätia afgiften på lifsförnödenheter och inrätta diskonikontor; erkänna principen för den progressiva förmögenhetsskatten och inskränka arfsrätten (en afgift stadgades af 40 procent på arf i rätt nedstigande linie, 25 procent för arf på sidolinien och 50 procent på arf utom slägten); proklamera grundsatsen af fritt och jemlikt villfälle till undervisving för alla barn; gifva arbetarne den million francs i månaden, som man hade sparat genom konungens fördrifvande ) ; införa stora besparingar i statshushållningen särdeles i den kostsamma diplomatiska kåren, Lvilken blef ställd på en så borge lig fot som möjligt. Vidare egnade man mycken uppmärksamhet at militärväsendet. Socialisterne hade visat, att krigen från 4794 tll 4846 bade kostat Europa omkring 100,009 millioner rdr och det derefter rådande ,väpneade fredstillståndet, kanske lika mycket. Detta förbållande hsr dragit menniskorna från nyttiga sysselsättningar och staterna hafva åsamkat sig stor skuld Bördan faller i sypnerhet på den producerande klassen, medelst direkta och indirekta skatter, medan de rika, som ega obligationerna, i dessa hafva papper, som förvärfva åt dem, utan att de behöfva sätta sig i någon verkssmhet, som kommer medborgrarne till godo. Socialisterne sade nu: bvartill tjenar hela den väpnade freden? Den är ju blott ett medel till att fram) Slutligen är det nödvändigt, att döden och lifvet på andra sidan grafven icke blifva ansedda, antingen såsom en straffande vedergällning för den rike, eller såsom en ersättning för dem, som bär nere varit olyckliga. Gud har hvarken bestämt döden till att straffa eller att hälla menniskan skadeslös för lifvet; ty ban har välsignat lifvet, och kyrkogården bör icke vara en koloni, dit man sänder dem, som man icke vill göra olyckliga. (Företaler till fa mare av diable.) 25) För, att uadgå ett visst missförstånd, bekinnavi 26 FAI