vid lägligare tillfälle. -
Vi anföra dessa fakta utan att tillåta oss
fälla något omdöme, Qvinnans emancipation
:förefaller oss såsom någonting dunkelt och
nästan obegripligt; men för sex månader sedan
var vår tro på en republik i Frankrike blott
en blygsam aning, och en revolution i Wien
var oss nästan ofattlig; idderna hafva sedan
dess gått ut på vandring; och för att icke
stöta någon, taga vi af oss hatten för dem alla.
En annan välbekant socialistisk skriftställare
är Eugene Sue. I hans pparisiska mysterier,
den eviga juden, och en kammartjenares
memoirer,, träffar man, bland andra ämnen,
-på arbetets organisation; han har den dubbla
tendensen att skildra det närvarande, desorga-
niserade samhället i dess ohyggligaste skick,
och det tillstånd, som borde införas i dess
ställe, i magisk glans. Alt hans franska lä-
sare uppfattade skildringarne, icke såsom blott
och bar poesi, utan såsom något, hvilket var
af betydelse för sjelfva lifvet, synes deraf, att
man anmälde sig hos författaren för att er-
hålla rekommendation till mysteriernasp hjelte,
Rudolf, och få del af de sysselsättningar, han
gaf några af de i boken förekommande per-
-soner uti sitt tyska furstendöme. Å
Den del af den öfriga romanlitteraturen, som
icke var socialistisk, gagnade likväl läran me-
delbarligen, derigenom att den i starka färger
skildrade den sysslolöse rikes lif, framställdej
-samhällets öfverförbning och onaturlighet samt
väckte förbittring hos hvar och en, som hade
fått socialistiska idder i hufvudet. Denna ära
tillkommer isynnerhet Balzac; när man nu
läser hans ,Sccnes de la vie Parisienner, fal-
der det som fje!l från ögonen; man förstår
icke hur det kommer sig att man icke förr
uträknat revolutionens datum.
I omkring femton år egde en nästan oaf-l
bruten samverkan af dessa krafter rum: reli-
giösa, filosofiska, kritiska, historiska, jurnalisti-
ska och politiska; sjelfva luften blef bafvandel
med socialism, men inandades den öfverallt,
den andliga förberedande striden för allmän l
likhet i rättigheter och förmåner kämpades i
det franska samfundet, der olikheten - var så
skärande stor och der den politiska jemlik-
hetskänslan redan var en instinkt. Mäng-
dens sinne vände sig, nästan utom sig af
längtan), till republiken, den enda statsform,
hvarunder jemplikhet var möjlig; de som blott
af politiska skäl voro republikanskt sinnade,
en blandning at ärelystna rike, antirojalistiska
fanatiker: och det abstrakta systemets :män, be-
gagnade sig sf denna disposition hos folket
och inskrefvo tusenden i de hemliga förteck-
ningarne öfver republikanismens stridsmän, Så-
ledes fanus fnösket och väutade blott på gni-
stan.
Den kom vid den ryktbara slumpenn, och
till verldens bäpnad var Frankrike, om mor-
gonen den 24 Februari, en republik.
Hvad som nu timade är så bekant, att vi
blott i korta drag beböfva anföra det. Det var
socialismens lysande trinmf, ett follständigt er-
kännande af dess sanningar, och en lika bastig
uppenbarelse af systemets brister.
Midt under revolutionens larm öfverröstade
den sociala frågan alla andra ljud och visade,
att hon var den gäst, för hvars skull högtid-
ligheten egde rum. :
Republikens första handling var att erkänna
sig såsom social: högtidligen förklara, att bon
hade tillkommit för hela folket, för den hit-
tills eftersatta msssan såväl som för den rike
och lycklige;
deklarera alla menniskors rätt till arbete och
bröd, arbetarnes rätt att associera sig och sta-
sens pligt att bistå dem deruti ; till en början
inskränka arbetstiden, nedsätia afgiften på lifs-
förnödenheter och inrätta diskonikontor; er-
känna principen för den progressiva förmögen-
hetsskatten och inskränka arfsrätten (en afgift
stadgades af 40 procent på arf i rätt nedsti-
gande linie, 25 procent för arf på sidolinien
och 50 procent på arf utom slägten);
proklamera grundsatsen af fritt och jemlikt
villfälle till undervisving för alla barn;
gifva arbetarne den million francs i måna-
den, som man hade sparat genom konungens
fördrifvande ) ;
införa stora besparingar i statshushållningen
särdeles i den kostsamma diplomatiska kåren,
Lvilken blef ställd på en så borge lig fot som
möjligt.
Vidare egnade man mycken uppmärksamhet
at militärväsendet. Socialisterne hade visat, att
krigen från 4794 tll 4846 bade kostat Eu-
ropa omkring 100,009 millioner rdr och det
derefter rådande ,väpneade fredstillståndet, kan-
ske lika mycket. Detta förbållande hsr dra-
git menniskorna från nyttiga sysselsättningar
och staterna hafva åsamkat sig stor skuld
Bördan faller i sypnerhet på den producerande
klassen, medelst direkta och indirekta skatter,
medan de rika, som ega obligationerna, i dessa
hafva papper, som förvärfva åt dem, utan att
de behöfva sätta sig i någon verkssmhet, som
kommer medborgrarne till godo. Socialisterne
sade nu: bvartill tjenar hela den väpnade fre-
den? Den är ju blott ett medel till att fram-
) Slutligen är det nödvändigt, att döden och lifvet
på andra sidan grafven icke blifva ansedda, an-
tingen såsom en straffande vedergällning för den
rike, eller såsom en ersättning för dem, som bär
nere varit olyckliga. Gud har hvarken bestämt
döden till att straffa eller att hälla menniskan
skadeslös för lifvet; ty ban har välsignat lifvet,
och kyrkogården bör icke vara en koloni, dit
man sänder dem, som man icke vill göra olyck-
liga. (Företaler till fa mare av diable.)
25) För, att uadgå ett visst missförstånd, bekinnavi
26 FAI