Förre korporalen Franzon, hvilken blifvit åberopad emot gesällen Svärd, upplyste, att han om söndagsaftonen bland folket i Storkyrkobrinken väl förmärkt en full person, som till utseendet liknat Svärd, hvilken, i detsamma han ropat: medborgare!, blifvit gripen af en militär, som uppgifvit sig vara löjtnant, men att vittnet icke med säkerhet kunde i tilltalade Svärd igenkänna ofvannämnde person. Svärd åberopade sin redan afgifna förklaring. Sergeanten Juhrling: att han om söndagsaftonen s ett Svärd på Tyska Prestgatan emellan vakt, hvilken direkte afförde honom till högvakten, dit vittnet äfven följt efter. När Svärd visiterades, hade den officer, som dermed haft befattning, men hvilken vittnet icke kände, utur Svärds rockficka upptagit och läst på ett papper, af för vittnet okändt innehåll. Under läsningen hade någon annan person kommit in i vakten och till officeren lemnat en prok:amation, som officeren sjelf tagit emot. Straxt derefter hade ljuset i rummet slocknat genom lufidzag, så att det blifvit mörkt derstädes, och hade officeren i detsamma Iemnat vittnet ett papper, med ordres att genast tillställa det polismästaren. Vittnet hade icke tagit kännedom om detta pappers innehåll, eller kunde upplysa, huruvida det varit samma papper, som officeren tog från Svärd, eller den förut omnämnda proklamationen. (Forts. följer.)