Förre korporalen Franzon, hvilken blifvit åbe-
ropad emot gesällen Svärd, upplyste, att han om
söndagsaftonen bland folket i Storkyrkobrinken väl
förmärkt en full person, som till utseendet liknat
Svärd, hvilken, i detsamma han ropat: medbor-
gare!, blifvit gripen af en militär, som uppgifvit
sig vara löjtnant, men att vittnet icke med säker-
het kunde i tilltalade Svärd igenkänna ofvannämnde
person.
Svärd åberopade sin redan afgifna förklaring.
Sergeanten Juhrling: att han om söndagsaftonen
s ett Svärd på Tyska Prestgatan emellan vakt, hvil-
ken direkte afförde honom till högvakten, dit vitt-
net äfven följt efter. När Svärd visiterades, hade
den officer, som dermed haft befattning, men hvil-
ken vittnet icke kände, utur Svärds rockficka upp-
tagit och läst på ett papper, af för vittnet okändt
innehåll. Under läsningen hade någon annan per-
son kommit in i vakten och till officeren lemnat
en prok:amation, som officeren sjelf tagit emot.
Straxt derefter hade ljuset i rummet slocknat ge-
nom lufidzag, så att det blifvit mörkt derstädes,
och hade officeren i detsamma Iemnat vittnet ett
papper, med ordres att genast tillställa det polis-
mästaren. Vittnet hade icke tagit kännedom om
detta pappers innehåll, eller kunde upplysa, huru-
vida det varit samma papper, som officeren tog
från Svärd, eller den förut omnämnda proklama-
tionen. (Forts. följer.)