ar broderat nog för i dag; att sitta längre är icke
ora; du kan bli fet, och det är icke vackert.
Nej, min far! Det är cie vackert — att blifva
et; men smal och lång, och bred öfver bröstot, och
ylig här och der, det är vackert! Och jag önskar
cke blifva mindre vacker än Vala Limi. Hon är
vacker, min far? Ar hoa icke det? Men jag arbe-
er detta broderi för den gäst, som kommer hit i
fton. När Yana Kirym sade mig i förrgår, att
)regham skulle komma i dag, beslöt jag göra dessa
jantelonger åt honom. Den fremmandes gästen skall
å dem, och du, min far, skall gifva honom en vac-
er poncho, af do bästa vi hafva. Men det var
sanska illa, att vår vän Testa klippte af haus hår!
fånk, min far — en Insak utsn långt hår — med
st skalligt hufvud! Det mäste so ut som en äng
tan gräs! Den stackars gästen med bara hufsu-
let! Jag skulle vilja gifva honom hälften af mitt
år, om jag kunde, at: den stackars mannen icke
nåtte se allt för ful ut. SS
Du må gifta dig med honom, om han stadrar
här, sade dön gamla chefen. Hans hår vexer snart
Då nytto .
Jag måsta först se honom!v svarade hans dot-
erdottar. Om han är ung och god — om han
ycker om mig — om han Vill Yara god mot mig,
å riktigt god, min far, så god och så betagen i
mig, att han knappt kan gå på Jagt mig förutan —
å god som vår Oregham är mot Vala Limi — då
skulle jag vilja vara god mot honom, och ...
Och resa med honom långt bort? afbröt patri-
arken. -
Nej, min fer! Resa med honom? Lemna er
alla? Har kan jag iänka sådant? Det skulle jag
Ske Leka om. Jag skul:e ingenstädos vara sa lyck-
08 ej i illa Als 2 myc-
-- po T, och ingen skulle älska mig st my
så språkade den lilla, och den gamle mannen
hörde på, smålsende, under det han rökade sia Cl
arr. os
Den lilla gos:sa på sin struts hade galiopperat
förbi de aflägsnare tilten, åvröljd af Orezhema fa-
vorithuad, hvilken för första gåogen seden sin
herres afresa hado lemnas Vala L!mis tält. Datvar
en vacker jagthund, glänsande svart, med raka öron,
i ekopnad af ett par skedar, och derföro så mycket
snarare I stånd aut uppfånga det svagaste, mest af-
lägsoR ljud; för öfrigt med hvita fötter och an-
dra hvita märken. Hundar af denna ras göra jag
vapen umbärliga för deras herrar, emedan de med
dbeskriflig skicklighet fånga den vilda fågel, som i
säknelig mängd har sina nästen i Patagoniens böl-
FE gräsvågor. En enda af dessa hundar, förs
et af en gosse, är i stånd att förse en hel fö