Bauchard (läser): Sedan, när Raspail, uppstigeno
i tribunen, ville uppläsa petitionen för Polen, be-
gärde mr Louis Blanc tystnad, på det att pelitions-
rätten måtte hållas helig och petitionen blifva läst.
Vittnet för detta är Moniteuren.
Louis Blanc: Läs den hel och hållen!
Bauchard (fortfar att läsa:) Bland ropen ur ho-
pen lefve Polen! blanda sig det betecknande ropet:
Vi måste ha en minister för arbetet!
Mr Louis Blanc inblanda sig i andrade uppträ-
den, som man måste öfverlåta åt vittnena att om-
förmäla sjelfva.
Ett vittne: Den 45 Maj, medan jag talade med
en representant, såg jag folkhopen tränga sig in i
nationalförsamlingen; jag såg en stor, flintskallig
man, som sades vara Barbes, klifva upp i ett fön-
ster.
Derefter varseblef jag mr Louis Blanc. Mycket
buller uppstod; Albert kom; alla tre, insvepta i
en fana, räckte hvarandra handen. Exaltationen
blef allmän och hopen bröt sig nu väg genom för-
samlingen. Jag kände icke någon mer än Louis
Blanc; man sade att de två andra voro Barbes och
Albert.
Ett annat vittne: Jag hörde och minnes ännu
följande ord af Louis Blanc:
Arbetare! Mina vänner! Jag säger mina vänner;
ty emellan er och mig är det på lif och död! (car
entre vous et moi, cest å la vie et å la mo:t).
Ni ha utöfvat en oafhändlig rättighet: den attut-
tala er vilja i himlens åsyn; nu skulle ingen våga
bestrida er denna rättighet. Till denna rättighet,
som ni eröfrat genom ert mod, måste fogas an-
dra, lika oafhändliga. Det är icke fråga mer om
rättigheten att lefva; den fr gemensam för alla
menniskor; men ni äro berättigade att njuta alla
samhällets förmåner, och höja er till första erd-
ningen, ty alltför länge har man hållit er i den
sista.n
Jag försökte nu tala till Louis Blanc; men det.
var omöjligt att bli hörd under oväsendet. Detvar
då, som Louis Blanc, Albert och Barbes, samman-
slingrande sina armar, omfamnade hvarandra drama-
tiskt.
Portarne slogos nu vidöppna och folkmassan in-
störtade i salen.n
Andra vittnen intyga, att i ett nytt tal, hållet af
Louis Blanc, som stigit upp på en stol i förmaket,
hade de hört honom uppmana folket att fullfölja
sitt verk; att det denna gången icke skulle blifva
bedraget; att denna dagens demonstration icke
skulle vara bland dem som skaka, men som om-
störtar. s
Det var då, som mr Louis Banc lyftades upp,
ech inbars i triumf i församlingssalen; några ögon-
blick derefter hade Hubert den otroliga förvägen-
heten, att utropa församlingens upplösning.
I konvferenssalen biträdde mr Louis Blanc vid
uppsättandet af listor på en provisorisk styrelse;
namnen upplästes med hög röst; hans stod främst.
Listorna kringsändes i den grupp, i hvilken han
sjelf befann sig; han gjorde ingen invändning.
När upprorsmännen ropade: Till Hotel de Ville!
följde mr Louis Blanc med till gallerporten i peri-
stilen; men genomgången var redan besatt af det
nationalgsrde, som bevakat nationalförsamlingens
palats; han, jemte alla följeslagarne, kastade sig då
in i Presidentens trädgård, och begåfvo sig till E-
splanade des Invalides.
Der tycktes han tveka. Et vittne, afhördt af oss,
men icke bland dem som hörts inför instruktions-
domstolärne, såg honom i detta ögonblick. ,Jag
hade, — berättar vittnet — gått in till en vin-
handlare vid ändan af Rue de VUniversite; jag såg
en flock af 60 till 80 menniskor komma, bländ
hvilka sågs en liten karl, som man sade mig vara
Louis Blanc; man hade slagit en krets omkring
bonom. Jag mnalkades, för att få se honom och
kom helt nära honom. Men sade: Han skall bä-
tas i triumf! — Louis Blanc svarade: Nej; det
är ett misslyckadt företag. Ni måste tillåta mig
anmärka ...
Några bland skaran visade dolkar och pistoler.
Kort derefter kom en kabriolett, hvari satt en
vinbandlare från Bercy; Louis Blanc och bans bror
stego upp deri; en röst i kabrioletten ropade: Till
Hotel de Ville! och man körde vidare, i riktning
ditåt. Den som var med i. kabrioletten förklarar,
att Louis Blancs hela tanka under denna-färd syn-
tes vara Hotel de Ville. Han stadnar ett ögon-
blick på Rue de VEcole de Medicine och begifver
sig i detsamma till bokhandlaren Masson; under
tiden upprepar han att han måste vara i Hotel de
Ville. Han lemnar Massons hus och går till fots åt
Rue de Ja Harpe. Han igenkännves, från Pont de
Notre Dame, al en embetsman — ett annat vittne
— vid slutet af Quai aux Fleurs, eskorterad aftre
beväpnade män. .
Mr Louis Blanc påstår, att några bland hans
yttranden blifvit missförstådda och misstydda, sär-:
deles dem om manifestationer, som omstörta:
han påstår sig icke hafva talat till folket, utom
för att lugna det och förmå det att draga sig till-
baka. Om han kom till Rue de PEcole de Medi-
cine, så var det derföre att-han blifvit förvirrad af
uppträdena och lät föra sig hvart man ville. Han
förnekar på det formligaster, att han någonsin
hyst den klara och bestämda tankan (la penste
nette et arretåe) att begilva sig till Holter de Ville;
och att i alla fall, om han tillkännagifvit en sådan
afsigt, så skedde det i hopp att kunna hindra sina
vänner från att blottställa sig, och att förekomma
blodsutgjutelse. Om han gått tilkfots till Quai aux
Fleurs, så var det för att der taga en byrvagn och
farå hem. :
Vittnena, könf:onterade: med m:r Louis Blanc vid
instruktion sdomstol, vidhålla ibärdigt sina :vitt-
nesmåli alla dessa: punkter. Det bör tilläggas, att
då han Temnade im:r Masson, erbjöd man sig att
skaffa honom vagn, men att han vägrade. Det må-
ste yterligare erinras, att flera väntningspla:ser för
fiakrer och kabrioletter finnas närmare Rue de
PEcole de Medicine än vid Quai aux Fleurs der
alla sett honom till fots. :
Här framställer sig i följdriktig ordning den frå-
gan: Ver m:r Louis Blanc i Hotel de Ville?
Se här huru den besvaras af en öfverstelöjtnant
vid nationalgardet, ett nytt vittne, som, vi. afbört.
Den 45 Maj framryckte jag i stormsteg på Place
de IHote! de Ville med en bataljon. Man ropade
Nationalförsamlingen!v jag hade snart rensat tor-
et och steg uppför hotellets trappa. Två gardes
republicains vägrade mig inträde, men jag öppna-
de hastigt dörrn till ett rum; der jag fick syn på
de upproriske: en karl stod vid ett fönster och ka-
stade ut papper till folket, flera andra suito, och
ibland dem igenkände jag tydligt Louis Blanc.
Louis Blanc. Hvi!ken skändlighet (Till ordning!
Till ordning!) Jag skulle vara nyfiken att veta
namnet på den der öfversten!
Bauchard: Öfverste Vatrin.
Louis Blanc: Hvarför har man icke konfronterat
honom med mig?
Ordföranden: Upphör då att afbryta läsningen.
Mitt åliggande är att upprätbålla aktningen för ti-
bunen, och jag skall uppfylla det.
Bauchard (läser:) Jeg igenkände fullkomligt Louis
Blanc, som jag hade eskorterat:ifrån justitiemini-
-
-
i
I
f
in
- On pr OD GA
mör Om e Em PR LA
- BH