Bauchard (läser): Sedan, när Raspail, uppstigeno i tribunen, ville uppläsa petitionen för Polen, begärde mr Louis Blanc tystnad, på det att pelitionsrätten måtte hållas helig och petitionen blifva läst. Vittnet för detta är Moniteuren. Louis Blanc: Läs den hel och hållen! Bauchard (fortfar att läsa:) Bland ropen ur hopen lefve Polen! blanda sig det betecknande ropet: Vi måste ha en minister för arbetet! Mr Louis Blanc inblanda sig i andrade uppträden, som man måste öfverlåta åt vittnena att omförmäla sjelfva. Ett vittne: Den 45 Maj, medan jag talade med en representant, såg jag folkhopen tränga sig in i nationalförsamlingen; jag såg en stor, flintskallig man, som sades vara Barbes, klifva upp i ett fönster. Derefter varseblef jag mr Louis Blanc. Mycket buller uppstod; Albert kom; alla tre, insvepta i en fana, räckte hvarandra handen. Exaltationen blef allmän och hopen bröt sig nu väg genom församlingen. Jag kände icke någon mer än Louis Blanc; man sade att de två andra voro Barbes och Albert. Ett annat vittne: Jag hörde och minnes ännu följande ord af Louis Blanc: Arbetare! Mina vänner! Jag säger mina vänner; ty emellan er och mig är det på lif och död! (car entre vous et moi, cest å la vie et å la mo:t). Ni ha utöfvat en oafhändlig rättighet: den attuttala er vilja i himlens åsyn; nu skulle ingen våga bestrida er denna rättighet. Till denna rättighet, som ni eröfrat genom ert mod, måste fogas andra, lika oafhändliga. Det är icke fråga mer om rättigheten att lefva; den fr gemensam för alla menniskor; men ni äro berättigade att njuta alla samhällets förmåner, och höja er till första erdningen, ty alltför länge har man hållit er i den sista.n Jag försökte nu tala till Louis Blanc; men det. var omöjligt att bli hörd under oväsendet. Detvar då, som Louis Blanc, Albert och Barbes, sammanslingrande sina armar, omfamnade hvarandra dramatiskt. Portarne slogos nu vidöppna och folkmassan instörtade i salen.n Andra vittnen intyga, att i ett nytt tal, hållet af Louis Blanc, som stigit upp på en stol i förmaket, hade de hört honom uppmana folket att fullfölja sitt verk; att det denna gången icke skulle blifva bedraget; att denna dagens demonstration icke skulle vara bland dem som skaka, men som omstörtar. s Det var då, som mr Louis Banc lyftades upp, ech inbars i triumf i församlingssalen; några ögonblick derefter hade Hubert den otroliga förvägenheten, att utropa församlingens upplösning. I konvferenssalen biträdde mr Louis Blanc vid uppsättandet af listor på en provisorisk styrelse; namnen upplästes med hög röst; hans stod främst. Listorna kringsändes i den grupp, i hvilken han sjelf befann sig; han gjorde ingen invändning. När upprorsmännen ropade: Till Hotel de Ville! följde mr Louis Blanc med till gallerporten i peristilen; men genomgången var redan besatt af det nationalgsrde, som bevakat nationalförsamlingens palats; han, jemte alla följeslagarne, kastade sig då in i Presidentens trädgård, och begåfvo sig till Esplanade des Invalides. Der tycktes han tveka. Et vittne, afhördt af oss, men icke bland dem som hörts inför instruktionsdomstolärne, såg honom i detta ögonblick. ,Jag hade, — berättar vittnet — gått in till en vinhandlare vid ändan af Rue de VUniversite; jag såg en flock af 60 till 80 menniskor komma, bländ hvilka sågs en liten karl, som man sade mig vara Louis Blanc; man hade slagit en krets omkring bonom. Jag mnalkades, för att få se honom och kom helt nära honom. Men sade: Han skall bätas i triumf! — Louis Blanc svarade: Nej; det är ett misslyckadt företag. Ni måste tillåta mig anmärka ... Några bland skaran visade dolkar och pistoler. Kort derefter kom en kabriolett, hvari satt en vinbandlare från Bercy; Louis Blanc och bans bror stego upp deri; en röst i kabrioletten ropade: Till Hotel de Ville! och man körde vidare, i riktning ditåt. Den som var med i. kabrioletten förklarar, att Louis Blancs hela tanka under denna-färd syntes vara Hotel de Ville. Han stadnar ett ögonblick på Rue de VEcole de Medicine och begifver sig i detsamma till bokhandlaren Masson; under tiden upprepar han att han måste vara i Hotel de Ville. Han lemnar Massons hus och går till fots åt Rue de Ja Harpe. Han igenkännves, från Pont de Notre Dame, al en embetsman — ett annat vittne — vid slutet af Quai aux Fleurs, eskorterad aftre beväpnade män. . Mr Louis Blanc påstår, att några bland hans yttranden blifvit missförstådda och misstydda, sär-: deles dem om manifestationer, som omstörta: han påstår sig icke hafva talat till folket, utom för att lugna det och förmå det att draga sig tillbaka. Om han kom till Rue de PEcole de Medicine, så var det derföre att-han blifvit förvirrad af uppträdena och lät föra sig hvart man ville. Han förnekar på det formligaster, att han någonsin hyst den klara och bestämda tankan (la penste nette et arretåe) att begilva sig till Holter de Ville; och att i alla fall, om han tillkännagifvit en sådan afsigt, så skedde det i hopp att kunna hindra sina vänner från att blottställa sig, och att förekomma blodsutgjutelse. Om han gått tilkfots till Quai aux Fleurs, så var det för att der taga en byrvagn och farå hem. : Vittnena, könf:onterade: med m:r Louis Blanc vid instruktion sdomstol, vidhålla ibärdigt sina :vittnesmåli alla dessa: punkter. Det bör tilläggas, att då han Temnade im:r Masson, erbjöd man sig att skaffa honom vagn, men att han vägrade. Det måste yterligare erinras, att flera väntningspla:ser för fiakrer och kabrioletter finnas närmare Rue de PEcole de Medicine än vid Quai aux Fleurs der alla sett honom till fots. : Här framställer sig i följdriktig ordning den frågan: Ver m:r Louis Blanc i Hotel de Ville? Se här huru den besvaras af en öfverstelöjtnant vid nationalgardet, ett nytt vittne, som, vi. afbört. Den 45 Maj framryckte jag i stormsteg på Place de IHote! de Ville med en bataljon. Man ropade Nationalförsamlingen!v jag hade snart rensat toret och steg uppför hotellets trappa. Två gardes republicains vägrade mig inträde, men jag öppnade hastigt dörrn till ett rum; der jag fick syn på de upproriske: en karl stod vid ett fönster och kastade ut papper till folket, flera andra suito, och ibland dem igenkände jag tydligt Louis Blanc. Louis Blanc. Hvi!ken skändlighet (Till ordning! Till ordning!) Jag skulle vara nyfiken att veta namnet på den der öfversten! Bauchard: Öfverste Vatrin. Louis Blanc: Hvarför har man icke konfronterat honom med mig? Ordföranden: Upphör då att afbryta läsningen. Mitt åliggande är att upprätbålla aktningen för tibunen, och jag skall uppfylla det. Bauchard (läser:) Jeg igenkände fullkomligt Louis Blanc, som jag hade eskorterat:ifrån justitieminii I f in On pr OD GA mör Om e Em PR LA BH