öfverbefälet var anförtrodt åt m:r de Courtrais;
verkställande utskottet yttrar till och med sjel, att
befäl saknats; att det icke fanns någon tillräck -
lig samverkan. Men om så förhöll sig, hvems är
felet? Hvem har verkställande utskottet att anklaga
derför?
Det återstod för verkställande utskottet att —
vi begagna dess egna ord — påkalla en omtänk-
sam, verksam, hängifven vaksamhet hos den em-
betsman, som stod i spetsen för polisprefekturen,
och som ensam, eller nära nog ensam, kunde på
ett tjenligt sätt motsvara denna sambhällsford:an.
Tilläggom, att verkställande utskottet kunde —
för alt åter begagna dess egna ord — finna ytter-
ligare ett lefvyande bistånd hos de bjelptroppar,
som blifvit inrättade, icke till upplopp, utan för
ordningens upprätthållande, under namn af Mon-
hd
tagnards, Garde republicaine och Garde Lyonnais.!
— Äfven detta sednare behof sku!le således kun-
nat uppfyllas.
När man förnimmer denna tillförsigt, blic man
förvirrad vid tankan på hvad som tilldrog sig hos
prolisprefekturen, och som icke kunde vara verk-
ställande utskottet okändt; ty dess ledamöter hafva
förklarat att de icke voro säkra på mr Caussidiere
— att det icke fanns någon polis.
Polisprefektens frånvaro i konseljen den 14 Moj,
dit han blifvit kallad, hade öfverraskat verkställande
utskottet.
Det oaktadt lemnar det mr Caussidiere qvar i
-
spetsen för prefekturen och åtnöjer sig med att!
kalla honom på nytt till följande dagens konselj;
men han kommer icke heller då, utan låter säga
sig vara sjuk; han erbjuder sig likväl att låta bära
sig till Luxembourgska palatset, om man så for-
drar. Utskottet yrkar icke derpå, och tyckes nöja
sig med svaret
som skett. Att äga kännedom, fullständig känne-
dom om den tilltänkta rörelsen, är hvad det fram-
förallt begär. En god önskan, utan tvifvel, men
blottad på all förmåga.
På morgonen den 435 hade ännu ingen berättelse
irgått till inrikesministern. Det var ledsamt —
yttrar utskottet — men innebär i sig sjelft ingen-
ting ovanligt; utskottet skickade sjelft några or-
donnansofficerare till de misstänkta trakterna. —
Slutligen anlände rapporter, det säges icke hvar-
ifrån; man läser i dem blott, att upproriska tal
blifvit hållna och att nägra personer haft vapen un-
der kläderna.
Hela denna dag alltså, likasom den föregående
inga personliga meddelanden emellan styrelsen och
polisprefekten. Annu mer: inrikesministern hade
icke en enda gång, sedan sitt tillträde, sett denne
embetsman, sin omedelbare underlydande.
I en af denne ministers rapporter träffar man,
angående ifrågavarande angelägenhet, blott dessa
ord: Mr Caussiditre är ense med oss om, att i
första ögonblicket häkta Sobrier. Blanqui är kring-
ränd.,
Och några ögonblick d-refter berättade en af po-
lisprefektens ordonnanser, på hans vägnar, att ma-
nifestationen anfördes af personer, för hvilka han
kunde svara som för sig sjelf.
Men om han svarade för rörelsens anförare, så
kände han dem väl? Kunde han då vara okunnig
om, att Sobrier var den förnämste ibland dem?
Imedlertid har ban förklarat, att då han dagen
före den 45 hade ett samtal med Sobrier, nämndes
icke om den rörelse, som förbereddes. Ingen miss-
tänkte atthan var invecklad deri; jag ansåg ho-
nom på ganska hederliga vägar; jag gjorde några
anmärkningar angående hans tidning; han förde
phela verlden bakom Jjuset, Lamartine, mig och
så många andra.n
Bestormad af frågor — och sedan vi vederlagt.
honom med en bilj-tt ifrån Sobrier, hvari det he-
ter: Befiia mig, såsom du lofvat i går! — sva-
rade han: Jag visste, att han ville ställa till en
manifestation, men jag trodde den icke åsyfta lug-
nets störande.n
Han visste således om manifestationen: visste
att Sobrier skulle deltaga deri; Sobrier besöker
honom; han frågar honom icke härom , förvissar sig
ej om hans afsigter, — och ändå svarar han för
Sobrier som för sig sjelf, hos Verkställande Ut-
skottet! -
Det är beständigt en gränslös oreda i yttranden.
I tribunen sade han, den 46 Maj: Jag bar giort
phvad jag förmått, jag har förekommit att manife-
pstationen icke skedde i vapen; jag har undvikit
att mellankomma, derföre att när massorna vilja,
skulle ett förbud vara otillräckligt.
Hvad vill det säga: Jag har undvikit att mel-
lankomma ; ett förbud skulle vara otillräckligt ?
Hvem upptäcker icke häruti önskningen att icke
stöta sig med upproret?
Fastän manifestationen sålunda nalkats yttersta
gränsen intill brottslighet och der besegrats, nämner
han den ändå icke med sitt rätta namn — har ej
något öppet klander att yttra deremot, hvarken
inom nationalförsamligen, der han kallar den blott
en åtgärd (une demarche,), ej heller i sin afskeds-
kungörelse, der han inskränker sig till yttrandet:
IHändelserna den 45 Maj äro bekantav.
Efter Sobriers uppenbara beteende den 45 Maj,
efter hans tillställningar förut, hvarom polisprefek-
ten icke kunde vara okunnig, betänker sig denne
icke att dagen derpå, den is. i tribunen på god
tro tala om Sobrier. g
Denne embetsman, som skulle ansvara för na-
tionalförsamlingens säkerhet: hvilken tanka hyste
ban om värdigheten hos den statsmakt, hvaraf han
är ledamot? Röjde sig ej hans tanka hel och hål-
len i det upplopp, som det tillkommit honom att
station.
tvillbakabålla ?
Lyssnen ännu en gång till hans ord den 46 Maj:
Denna manifestation var mig så mycket mera
nvidrig, som församlingen skulle i går halva syssel-
satt sig med den polska frågan, och man borde
låtit henne handla efter sin öfvertygelse, och om
hon icke handlat, då måtte hon fått uppbära klan-
der derför i tidningarne, eller genom en manife-
Hade jag kunnat komma hit i går, som
i dag, skulle jag helt enkelt stadnat i trappan;
jag skulle bedt en deputation af representanterna
att stiga dit ned till mig, jag skulle talat med
Iolket, och sagt åt dess talmän: ni må inträda
under hägnet af representanternas okränkbarhet;
men ni, folkflockar, stadnen der ni stå, rören er
nicke ur stället: edra talmän, dem nationaiförsam-
iingen skall höra, kunna framställa sina andra-
ganden. oo - . . .
Månne det brottsliga i manifestationsteorien, månne
lfaktiorstvånget emot nationalförsamlingen, våldfö-
randet af dess församlingsrum, — månne cj allt
detta träffas i polisprofektens ord?
Allt i mv Caussidieres uppförande, som står i
semmanhang med denna bediöfliga dags tilldragel-
ser, bär samma prägel.
Mr Yon, utnämrd af ordförande till kommissa-
lrie för nationalförsamlingens polis, får den 44 Maj
en kontraorder af polisprefekten, som ville öf.erlåta
befattningen åt en annan; inrikesministern nödga-
des mellankomma och tillsäga mr Yon att han ägde
att årdyda ordförandens beföllningar. Den 13 kl
nÅ mMmMorgANen När Mr Van Ins4all fa Lr oc
Det infordrar berättelser om hvadl.