nisksans Rättigheter, inom Paris den fruktansvär-
daste, Vissa ledamöter af styrelsen stolo i för-
biadelse med den ena och andra, och sökte att af
dem skaffa sig medbjelpare.
Om det vid hörjan af en revoiution kunde vara
svårt att sätta en bom mot dylika oordningar, så
skulle man likväl kunna tycka, att ett nytt tid-
skifte horde hafva inträffat med pationalförsamlin-
gen och sedan den öfverlåtit verkställande makten
åt samme män, som gjort revolutionen; man kun-
de tro, att högsta myndigheten skulla sedermera
ega mera kraft och ordning i sitt handlingssätt.
Imedlertid återfigner man samma orolighetselemen-
ter i nationpalförsamlingens närvaro.
Vapentillverkningar finnas på flera ställen i huf-
vudstaden : en vjd Barricre de la Sante, en annan
vid Rue du Chantier; statsmyndigheten vet antin-
gen icke derom, eller !åter dem fortfara.
Först den 44 Maj, dagen före anfallet, förbjuder
styrelsen klubbarnoe fritt tillträde till statens inrätt-
ningar; det är då för sent. Man skulle kunna
säga, att verkställande makten hade fostrat och om-
hägnat en väpnad meskt mot nationens ombud och
sig sjelf. :
Nationalverkstäderna hade förstärkt sig med le-
damöterna i Luxemburgska konferenses, som blif-
vit upplöst.
Vi skola ådagalägga vådan af det utsäde, som
dessa verkstäder inneburo; men för ögonblicket in-
skrånka 4i oss till antydningar af de förändringar,
som egt rum i arbetarnes åsigter, och af det infly-
tande, som predikoingarne i Luxemburg utöfvat
ibland denna klass, alltsammans förebud till ho-
tande omkastningar framdeles. Den nyssnämnda
förändringens beskaffenhet röjde sig redan genom
några uttryck af nationalverkstädernas föreständare
m.r Thomas: Jag har, — sade han — hindrat
en manifestation, som åsyftade att lyckönska m:r
de Lamartine öfver hans förening med Ledru
Rollin, och öfver det bistånd ban gjort honom i
nationalförsamlingen,.
Stor jäsning rådde bland denna ofantliga hop;
allt bebådade snart instundande uppträden.
Det förslag till kungörelser, hvilket togs i beslag
hos Sobrier, uppenharar tydligt de upproriskes än-
damål.
Kungörelserna börja med uppräknandet af
avklagelsepunkterna mot nationalförsamlingen.
Församlingen anklagas att hafva svikit natio-
nens förtroende; den anklagas för sin vägran
alt inrätta en minister för arbetets organisa-
tion, — för truppers närvaro i Paris, — för
ordförandens bemyndigande att påkalla dessa
trupper och nationalgardet; — för angrepp
emot folkets frihet och suveränitet, genom för-
budet att inför nationalförsamliovgens skrank
afgifva hemställningar; — för befallningen att
skjuta på folket, när det fredligt infann sig
med en. petition till Polens förmån (en hän-
delse, som aldrig händt, men som förråder
den brottsliga förhoppningen om en blodig
sammandrabbning såsom svepskäl till det på
förband beslutna störtandet af nationalförsam-
lingen). — Kungörelserna förkunna vidare, at!
nationalförsamlingen blifvit upplöst: de till-
kännagifva tillsättningen af ett välfärdsutskott,
sammansatt af nio ledamöter (en lucka är lem-
nad för namnen); de förbjuda utförseln al
mynt, och ställer utom lagen hvar medborgare
som far öfver gränsen; de afskaffa alla offent-
liga myndigheter och befattningar, med undan-
tag af märerna; de inrätta istället municipal-
kommitteer af sju kända fosterlandsvänner
bvar, och deribland fem arbetare; åt dessa
uppdrages att inventera allmänna tillgångarne,
att döma i polisfrågor och att verkställa of-
fentliga beslut, — vidare tillsättes ett garde,
som kallas arbetaremakten, sammansatt af vkända
fosterlandsvänner, ; hvaremot nationalgardets
upplösning förkunnas, och hvar nationalgardist,
som anträffas väpnad eller i uniform, förkla-
ras utom lagen. Vidare påbjudes en utomor-
dentlig och progressiv utskyld, som måste er-
läggas inom kort termin; fastigheter, tillhöran-
de sådana skattskyldige, som icke behöri-
gen erlägga utskyld, förklaras för kommunal-
egendom, och deras lösegendom konfiskeras till
utdelning ibland behöfvande. Vidare samman-
kallas kommunerna, för att hylla välfärds
utskottet och den nuvarande republiken (vem-
ligen den som i dessa kungörelser förutsättes
vara tillskapad). Slutligen förklaras, att arbe-
tels organisation kommer att förkunnas inom
tre veckor, och att den blir helt och hållet i
arbetarens intresse,
Sålunda var Sobriers tillhåll sjelfva härden för
sammansvärjningen; och märkvärdigt nog: hvem
visade sig väl främst i ledet, vid anfallet mot na-
tionalförsamlingen? En invånare i samma tillhåll:
en af de ifrigaste hufvudmännen för klubbarnes
klubb: Longepied sjelf! Han gripes och ställes till
förhör: — hvad svarar han? Att han kommit med
m:r Ledru-Rollins tillåtelse, för att sätta sig emot
upploppet eller undertrycka det. Inför rätta för-
nekas ej detta af: m:r Ledru-Rollin; han lofordar
tvärtom denne man, hans trohet, hans ärlighet i de
särskilda uppdrag, som blifvit honom anförtrodda i
landsorten; han erkänner sig, af samma orsak, haf-
va antagit hans biträde den 45 Maj.
Spörjer man i anledning af allt detta, wverkstäl-
lande utskottet, så svarar det, att det omgifvit sig
med alla tillgängliga rådslag, — att det till sigin-
kallat alla behöriga och ansvariga myndigheter, —
att alla åtgärder blifvit fattade i samråd, — att det
utfärdat alla befallningarne, — att det icke kunde
förutse uraktlåtenheten i befallnipgarnes verkstäl-
lande, — att det icke gifves någon styrelse, som
är betryggad emot att missförstås eller svikas.
.Spörjer man befälhafvaren för nationalgardet,
så svarar han: att gardets 4:de legion borde sam-
mandragas på bron, och att det är nationalförsam-
lingens ordförande som befalt, att den icke skulle
intaga mer än twottoarerna; alt om Place de Bour-
gogne var blottadt på motståndsmedel emot upp:
loppet, så var det derföre, att det hade att påräk-
na mobilgerdet, hvars chef, general Tampoure, ha-
de öfvergifviv det för att såsom äskådare infinna
sig i en af de för publiken upplätna Jältarne i
nationalförsamlinges; — att linietropparne, som
hade sin plats anvisad på Esplanade des Invalides,
hade begirtvit sig till Champs Elysees; — aw dra-
gonsqvadronen befann sig till häst på kaserngården
vid Quai dOrsay, men att cn strid emellan denna
tropp och folket skulle förorsakat nationalförsam-
lingens massakrerande; — att prolisprefekten hade
skrifvit till dem: Troppen kan vara lugn; om den
icke låter slå rappell, så händer ingenting)...;—
ätt gallerporten utanför nationaiförsamlingens na-