Ullalle — FF UfELUSLUCF Olah LTU UCDLaNU UL UK
Jersättningssumma vara bäst. — Rulberg tillade,
att då upplyst blifvit, att lagmannen öfver Skåne
och Blekinge vore död, torde det blifva öfverflödigt
att gifva honom 2400 rdr; häri låge en ny anled-
Tning till återremiss. — Diskussionen var slut, och
efter anställd votering blef utlåtandet bifallet med
53 röster emot 15. Rulberg, Ola Månsson, Öbom
och Jöns Jönsson reserverade sig.
Härefter förekom Lagutskottets utlåtande MM 39,
i anledning af återremiss å betänkandet J4 53, an-
gående ansvar för civil- eller militärmyndighets
missbruk af dess makt. — Sahlström! erinrade, att
haa förut väckt förslag om en ansvarsparagraf för
missbruk af vapen, men han vore numera öfverty-
gad, att i det nya kriminallagförslaget funnes en
tillräcklig ansvarsbestämmelse, hvarföre han inom
utskottet afstått från vidare påståenden. — Bengt
Gudmundsson hade gjort den anmärkning, att man
borde vänta till dess Rikets Ständer hunnit pröfva
nämnde bestämmelse i kriminallagförslaget. Sådant
har man dock ej sett och det närvarande obestäm-
da står qvar. Om de tre stånden ville bifalla nu
ifrågavarande förslag, hvarigenom oskyldige kunna
kastas i fängelse eller ovarsamt behaudlas af öfver-
modiga embetsmän, målte det blifva deras ära. Ta-
laren skulle aldrig bifalla. — Många instämde. —
Johan Johansson från Öreb:o län yrkade afslag i,
följande skriftliga anförande:
När den nu ifrågavarande lagen förekom till
öfverläggning inom Lagutskouet, insåg jag nogsamt
fruktlösheten af alla bemödanden att söka afböja
densamma. Jag åtnöjde mig då att förena mig il!
ståndsbrodren Sahlströms reservation, för alt åt-
minstone få något ansvar stadgadt mot den, som
alltör påtagligt missbrukade styrkans rätt. Icke
ens denna önskan kunde vinnas. Jag inser då för:
Bondeståndet intet annat återstå, än att afslå hela,
lagen, öfverlemnande åt medstånden att på sitt an-
svar, inför samtid och efterverld, i detta, som i så
många andra, fall förfara så, som de tycka sig in-
för dem kunna försvara. För mig återstår endast
att inför mina ståndsbröder redogöra för de åsig-
ter, hvilka föranleda mig att tillstyrka ett sådant
afslag. De utgå från den sorgliga betraktelsen öf-
ver de skäl, som någonsin kunnat föranleda en så-
dan lags uppkomst. Dessa mäste vara öfvertygel-
sea om de missförhållanden, hvaraf samhället li-
der, och den känsla, som dess styresmän ej kunna
för sig sjelfva fördölja, att det är deras misstag,
deras pligtförsummelser, som alstrat och utbildat!
dessa missförhållanden.
Hade det ej så varit, hade styrelsen alltid upp-
fyllt sina åligganden, hade hon alltid gifvit akt på
folkets röst — eller om detta är för mycket be-
gärdt, om man med afseende å den menskliga o-)
fullkomligheten bör så vida nedsätta sina fordrin-,
gar, att man endast säger: hade styrelsen i all-
mänhet visat god vilja, aktning för folkets rätt, all-
varlig afsigt att gå dess önskningar till mötes och
att, i mån af sina insigter, befordra dess bästa, så.
hade hon aldrig beböft förutsätta, att folket skulle;
emot henne uppträda i afsigt alt-med våld öfver-
ändakasta den bestående ordningen, och att hon;
till dess försvar skulle nödgas påkalla den väpnade:
styrkans biträde och medborgerligt blod flyta för
medborgares händer. Jag förstår ganska väl att
förvillelser och missförstånd kunna uppkomma hos,
någon del af folket, eller hos någon särskild klass
eller korporation, rörande vidden af dess rättighe-,
ter och åligganden, nyttan och ändamälsenligheten.
af en stiftad lag eller vidtagen allmän åtgärd.
Detta missförstånd, måhända begagnadt och under-
blåst af enskilda passioner, eller någon iilasinnad
uppvigglare, kan förmå en mindre hop till några
utbrott, dem ögonblickets yra ingifver, ehuru icke
ursäktar; lagstridiga handlingar kunna dervid af
hopen begås och möjligen något mindre öfvervåld
föröfvas; men är sambhällstillståndet i allmänhe:
godt oca pluraliteten af samhällets medlemmar be-
låtne med sin ställning, så är det ej tänkbart, att
detta missnöje skulle kunna urarta till så vådliga
och vidtutseende företag, att icke den vanliga ord-.
ningsmakten skulle vara tillräcklig att äfven här
motsvara sin bestämmelse, utan att militärstyrkan
behöfver ryckas från sin, som är landets försvar
mot utländska fiender, för att användas mot egna
landsmän. Jag föreställer mig en styrelse, stark i
medvetandet af sina goda afsigter, sin rena karak-
ter, sina upphöjda begrepp om egen pligt och na-
tionens rätt; jag anser det alldeles otänkbart, att
hon skulle vilja sänka sig ända derhän, att med
blod befläcka ett blad i sin historia, med blod:
gjutet för att försona ett obetänksamt ord eller
straffa en barnslig kitslighet, på sin höjd förtjent
af hennes ömkan och förakt. Hon vet, att ett
menniskolif, en gäng uppoffradt, ej kan återköpas,
att med det tusende goda och ädla frön kunna gå
förlorade, som eljest måhända skulle blomstrat och
burit frukt till samtids och efterverlds båtnad.
Hon öfverlemnar ej åt lättsinnet och öfverdådet
makten att, för tillfredsställandet af en nyck, för
hämd på en liden eller förment oörrätt, eller till!
följd af egen farhåga, uppoffra medmenniskors lif.
Hon önskar, med ett ord, icke en sådan lagstift-
ning som den nu ifrågaställda.
Jag gör af det här sagda ingen tillämpning.
Jag anhåller endast, att den, som vill göra en så-
dan, måtte återföra tankan på de mänga brister,
hvaraf vårt samhälle lider, hvaröfver vi klagat, och
hvilkas afhjelpande vi begärt; på de förbättringar
af alla slag, som blifvit yrkade, men af medständer
och regering förkastade; på de lättnader i folkets
bördor, som fordrats, och hvilka fordringar man
besvarat genom dess belastande med nya. I fall
allt detta icke varit, om, vid våra riksdagar, icke;
regerings och medständers afsigter oeh önskningar
blifvit de rådande, utan ett välvilligt öra lemnats
åt Bondeståndets, tror man att det nu skulle be-
höfvas åt regeringen begära rättigheten att utgjuta
blod till sitt försvar, till thronens stöd och den
vacklande samhällsordningens upprätthållande ännu
någon tid? Tror man, om regering och embets-
män alltid ihågkomma, att de äro till för folket,
icke folket för dem, att man då skulle behöfva så-
som sista tillflygten anlita den väpnade styrkan?
Den ifrågavarande upprorslagen står således i
det närmaste sammanhang med hela vårt närva-
Trande samhällsskick, och då man ansett henne be-
höflig, då man gifver henne gällande kraft, har
man i sjelfva verket uttalat en praktisk kritik öf-
Iver vårt nuvarande statsskick. Det är ofta sagt,
latt ett folks lagar utgöra dess historia, emedan de
skildra dess belägenhet, dess seder och graden af
dess upplysning. Denna upprorslag skrifver då
svenska folkets historia i medlet af nittonde seklet.
Jag yrkar afslag ä den ifrågavarande lagen.,
Såväl det förra som det förnyade utlåtandet af-
slogos.
fjugdnen—tconin—————-
MAJ- OCH JUNI-UPPROREN 1 PARIS.
Efter den officiella undersöknings-kommitteens
berättelse.
(Forts. från gårdagsbl).
3. Den 45 Moj.
Klubbarnes klubb, under Sobriers styrelse och
oM an nick arättighotarnas kluhhn under Villains led-