MW göra sig den frågan, hvarföre hr f. d. statsrådet allt;
hittills uraktlåtit att fästa sin uppmärksamhet vid denna
för sin embetsbefattning så vigtiga omständighet?
Vi fråga. Svaret kan endast han och möjligtvis Norr-
köpings hrr fabrikörer lemna.
Det lärer likväl vara fullkomligt säkert, att flere schä-
feriägare mera än en gång hos honom: anhållit om en
förändring i omberörde sak, på det sätt, att den svenska
ullmarknaden skulle utlysas före de tyska.
Under nuvarande omständigheter gynnas icke allenast
Tyskland på Sveriges bekostnad, utan äfven klädespro-
ducentens intresse på ullproducentens. Att de tyska ull-
marknaderne direkte skola nedtrycka, eller, såsom i år,
undertrycka vår, kan icke vara förenligt med någon sund.
hushållslära eller handelsprincip. Lika litet kan man
medgifva billigheten deraf, att den enes industri helt och
hållet tillbakasättes eller vårdslösas till förmån för den
andres. Det är hög tid för hr statsrådet Poppius, mot
hvilken alla förebråelser rörande ämnet med mycket
skäl kunna och böra rigtas, snart vidtager sådana ät-
gärder, som, i öfverensstämmelse med den svenska indu-
striens intresse, här vid lag ställa, som man siger, kyr-
kan midt i byn.
Hans redan allt för långvariga uraktlåtenhet utgör,
efter vårt förmenande, en ganska graverande anmärk-
ning emot honom såsom chef för schäferierne.
Följderna af f-d. hr statsrådets sätt att sköta silt fög-
deri äro icke de mest lysande, alldenstund man redan
vet berätta att flera ämna nedlägga sina schäferier, ifölje
hvaraf han snart torde blifva... en herde utan får.
En fordran, som ganska allmänt börjar göra sig gäl-
lande från allmänhetens sida, är äfven den, att hrr klä-
desfabrikörer måtte sänka priset på sin tillverkning i
samma mån, som priserna å råämnena nedtryckas.
Till Redaktionen af Aftonbladet!
Tro cj charlataner!
I anledning af en i Aftonbladet för den 9 den-
nes isförd artikel, med överskrift: Hvilken bör
man tro? tillåter sig en vettgirig person att till
hrr läkare i allmänhet, och doktor Liedbeck isyn-
nerhet, framställa ett par enfaldiga frågor. Arti-
keln omhandlar tvenne utkomna skrifter ang. cho-
lerafarsoten; den ena författad af svenska läkare-
sällskapet och den andra af hr doktor Liedbeck.
Den förra är naturligtvis allopatisk; den sednare
deremot stödjer sig på homöopatiska grundsatser,
och tyckes vara tillkommen, så förekommer det åt-
minstone ins., att döma efter de utdrag deraf, som
finnas i den ifrågavarande artikeln, i afsigt att hos
hr doktorns kunder och hekanta motverka förtro-
endet till läkaresällskapets föreskrifter. Hvad kan
väl hr doktorns mening vara härmed? Dr Lied-
beck är, så vidt ins. har sig bekant, den ende bho-
möopatiske läkare i hufvyudstaden. Skulle nu hans
mening vara, att genom sin utgifna skrift tillintet-
göra allmänhetens förtroende till de allopatiska lä-
karne, och sålunda, i händelse farsoten olyckligtvis
skulle hemsöka oss, förskaffa sig ensam all cho-
lerapraktik inom hufvudstaden, så tyckes hr dok-
torn hysa ett mer än lofligt förtroende till sin egen
förmåga.
Att så der posit ft uppträda moten korporation,
som ibland sig räknar personer af curopeisk rykt-
barhet, förekommer, lindrigast sagdt, obetänkt, af
en person, som inom vårt land ensam represente-
rar en hos oss och i allmänhet så föga omtyckt ide,
som homöopatien; detta tycks hr doktorn sjelf äf-
ven hafva insett, i det han icke genom bokhandeln
öfverlemnat sin skrift till allmänheten, utaz endast
på enskild väg låter densamma spridas; hvilket
icke hindrar, att den ju kan få en ganska talrik
publik, isynnerhet nu, sedan allminheten, genom
den i Aftonbladet införda artikeln, har blifvit gjord
uppmärksam derpå, som troligen också var me-
ningen.
Lyckligtvis innehåller hr doktorns skrift åtskil-
liga uppgifter, som böra vara tillräckliga att hos
den tänkande delen af allmänheten tillkännagifva
rälta halten af det helas beskaffenhet. Kan det
verkligen vara hr doktorns ellvar att vilja påstå,
det flåderte är ett gift? Eller hur vill han att
man eljest skall förstå hans uppgift, att kamfer
är motmedel (antidot) mo! fläder? Antidot be-
tyder motgift och förutsätter altid att det ämne,
hvaremot det brukas, skall vara giftigt; men hvem
bar väl någonsin hö:t omtalas, att fädertå skall
äga några lifsfar.iga verkningar?
Vidare tillåter sig ins. fräga, om en, äfven mi-
nutligt upprepad luktning på kamferspiritus kan
vara tillräcklig att bota choleran, äfven i dess lin-
drigaste form? Väl har ins. sig bekant, at! kam-
ferspiritus är ett ganska kraftigt medel; men att
det är så kraftigt, att man blott behöfver lukta
derpå, tager ins. sig, och troligen mänga med ho-
nom, den friheten att tvifla på, till trots för hr
doktor Liedbecks försäkran,
Detta är hvad ins. har velat framställa i anled-
ning af den insända artikeln; hoppande; han för
öfrigt, att läkaresällskapet ej skall underlåta att
taga till genmäle mot dr Liedbecks skrift, på det
att några klentrogne bland allmänheten ej må stadna
i den tron, att hans uppgifter ej kunna vederläggas..
Stockholm den 40 Augusti 1848. B.
Red. har ej velat neka införandet af denna skrift
i Aftonbladet, men kan och anser sig sanningsen-
ligt böra intyga, att den föregående arttkeln, som
framkallat detta svar, enligt h ad Red. med säker-
het känner, icke är författad af hr doktor Lied-
beck och troligen icke ens varit bekant för honom
innan den förekom i Aftonbladet.