alsigter, beredde sig nationallörsamlipvgen på
fullgörandet af det uppdrag, som 40 millio-
ner röster hade anförtrott den; och det var
då, som den oförmodadt såg sig störd af ett
yttre våld och sin fridlysta krets inkräktad af
faktionerna.
Men i trots äfven af detta förbatliga anfall,
ville nationalförsamlingen icke afvika från det
system af värdighet och lugn, som den förskrif-
vit sig; den anbefallde ingen undersökning öf-
ver detta anfall; den afstod ifrån all efterforsk-
ning angående dem, som ansvaret kunde träffa
dertör. I stället sysselsatte den sig med stif-
tandet af en sambällsordning, på de mest rena,
demokratiska grundvalar. Den uppdrog åt
ett serskildt utskott, att utforska medlen till
förbättrande ef den arbetande klassens belägen-
het; såväl vid sina gemensamma möten, som
genom sina öfriga utskott, samverkade den för
detta ändamål; för att uppnå det, tvekade den
icke vid något offer; den ville icke att national-
verkstädernas tillslutande, fastän det föreskrefs
lika mycket genom omsorgen för arbetarnes
egen sedlighet och värdighet af medborgare,
som genom den fivanciella nödvändigheten,
skulle ett enda ögonblick lemna nöden och
arbetsbristen utan bistånd. Och i detta ögon-
blick var det dock, som man midt i Paris såg
utbryta en långt förut förberedd uppresning,
hvilken förvandlade denna stora hufvudstad till
elt slagtfält och bragte medborgarne af samma
fädernesland, invånarne al samma stad, i vapen
emot hvarandra under 4 dygn.
Begge uppträdena visar det gemensemma,
att de voro riktade emot nationalrepresentatio-
nen; vid begge tillfällena var det en upprorisk
minoritet, som ville kufva majoriteten med
våld; det var näfverättens råa anfall, på samma
gång emot lagen, och emot nationens suverä-
nitet.
Deremot förekommer emellan begge dessa
händelser den olikheten, att hufvudsyftet med
uppträdet den 43 Mej var att upplösa natio-
nalförsamlingen, och att på dess ruiner upp-
rätta ett välfärdsutskott. Det var endast till-
fälligtvis, som anstiftarne i sina kungörelser
och beslut biträdde det s. k. socialistiska par-
tiet.
Den 23 Juni, deremot, framträdde det kom-
munistiska partiet, fullständigt väjpnadt, från
arbetarekongressen i Euxembourgska palatset;
och det är notoriskt, att nationsalverkstädernas
klubb härvid gjorde börjsn. Anslagen och
kungörelserna — sjelfva de namn, som tjente till
lösen vid upproret, antyda denna komunistiska
karakter.
Vi hafva sträckt vår forskning till alla de
anledningar och facta, som skulle kunna antyda
delaktighet vid begge uppträdena af de gamla l
partierna; vi hafva i synnerhet sökt komma de
peoningeutdelningar på spåren, som skett i
dessa partiers namn. Men våra undersöknin-
gar i denna riktniog hafva förblifvit utan re-
sultat; och om äfven isolerade personer, miss-
nöjda med sakernas nya ordning, hafva direkt
eller indirekt inblandat sig i dessa statshvälf-
ningsförsök, så anse vi dock utredt, att ingen
plan, iogen öflverensstämmande åtgärd, förrå-
der någon verklig mellankomst af dynastiska
anspråk vid dessa tillfällen.
Det politiska element, som var det rådande
vid uppträdet den 435 Mej, var icke heller
främmande för händelserna i Juni; men det
stod då i bakgrunden. Imedlertid fioner man
att begge partierna förenat sina krafter i alla
de försök, som sedan den 23 Februari hotat
samhället och mnationalförsamlingen; att de
förenat sina krafter och sina passioner för ett
gemensamt ändamål: våldförsndet af nationens
majoritet. Men, då de utgå från skiljda grund-
satser, representera elikartade anspråk och skulle
dagen efter en möjlig seger befunuil sig i öp-
pen fiendilighet emot hvarandra, så hafva de
ännu aldrig fullständigt förenat sig; och innan
en sådan förening kan hlifva möjlig, har sam-
hället, varnadt genom de grymma prof det re-
dan fått vidkännas, kommit i tillfälle aut för-
skansa sig mot nya anfall: att antingen af-
väpna och modfälla faktionerna, eller motstå och
besegra dem.
Till förstärkande af detta värn för framtiden,
har nationalförsamlingen insett, att bvad den
äsidosatte den 45 Maj, det borde den icke
åsidosätta numera; att efter den dubbla var-
ningen kunde det icke längre vara henne til-
låtit, att lemna det skedda och dess orsaker
outforskadt. Den har således beslutit, att det
onda skulle undersökas i sin grund, och dess
källor uppenbaras inför hela nationen, Det
är på denna grund nationalförsamlingen an-
befallt den undersökning, hvars resultater vi nu
gå alt framlägga.
4. Allmänna orsaker. -
- Ett af den provisoriska styrelsens förnämsta älig-
ganden var, att ingifva medborgarne den djupaste
vördnad för den församling, hviiken skulle väljas
genom hela nationens fria röster. Det måste er-
kännas, att detta åliggande icke alltid fullgjordes
så som det borde. Hänfördt af en beklaglig vill-
farcelse i afseende på landets sanna ställning, har
ett parti, hvars spår vi tyvärr upptäckt i de åtgär-
der, som härröra från visss ledamöter af den pro-
visoriska styrelsen, alltför ofta sökt i hela landet
framkalla en våldsam rörelse, en social oordning,
som kunde medföra katastrofer. Vi hafva under
våra forskningar alltför ofta varseblifvit de förderf-
liga verkningarne af den desorganiserande riktning,
som gafs åt tänkesätten i särskilda orter genom
vissa administratörer, bland hvilka flera r:dan blif-
vit återkallade, och några, beträdda med vanfrej-
dande minnen, varit föremål för befolkningens
ovilja. -
Vi hafva också utredt den mindre offentliga, men
ännu mera oregelbundna verksamheten hos en stor
mängd i hela Frankrike kringsända utskickade från
hufvudstadens mest samhällsvådliga klubbar, men
besoldade med förskotter, SOM unntac;te nå de At
arne Sa EEE mL KS