alsigter, beredde sig nationallörsamlipvgen på fullgörandet af det uppdrag, som 40 millioner röster hade anförtrott den; och det var då, som den oförmodadt såg sig störd af ett yttre våld och sin fridlysta krets inkräktad af faktionerna. Men i trots äfven af detta förbatliga anfall, ville nationalförsamlingen icke afvika från det system af värdighet och lugn, som den förskrifvit sig; den anbefallde ingen undersökning öfver detta anfall; den afstod ifrån all efterforskning angående dem, som ansvaret kunde träffa dertör. I stället sysselsatte den sig med stiftandet af en sambällsordning, på de mest rena, demokratiska grundvalar. Den uppdrog åt ett serskildt utskott, att utforska medlen till förbättrande ef den arbetande klassens belägenhet; såväl vid sina gemensamma möten, som genom sina öfriga utskott, samverkade den för detta ändamål; för att uppnå det, tvekade den icke vid något offer; den ville icke att nationalverkstädernas tillslutande, fastän det föreskrefs lika mycket genom omsorgen för arbetarnes egen sedlighet och värdighet af medborgare, som genom den fivanciella nödvändigheten, skulle ett enda ögonblick lemna nöden och arbetsbristen utan bistånd. Och i detta ögonblick var det dock, som man midt i Paris såg utbryta en långt förut förberedd uppresning, hvilken förvandlade denna stora hufvudstad till elt slagtfält och bragte medborgarne af samma fädernesland, invånarne al samma stad, i vapen emot hvarandra under 4 dygn. Begge uppträdena visar det gemensemma, att de voro riktade emot nationalrepresentationen; vid begge tillfällena var det en upprorisk minoritet, som ville kufva majoriteten med våld; det var näfverättens råa anfall, på samma gång emot lagen, och emot nationens suveränitet. Deremot förekommer emellan begge dessa händelser den olikheten, att hufvudsyftet med uppträdet den 43 Mej var att upplösa nationalförsamlingen, och att på dess ruiner upprätta ett välfärdsutskott. Det var endast tillfälligtvis, som anstiftarne i sina kungörelser och beslut biträdde det s. k. socialistiska partiet. Den 23 Juni, deremot, framträdde det kommunistiska partiet, fullständigt väjpnadt, från arbetarekongressen i Euxembourgska palatset; och det är notoriskt, att nationsalverkstädernas klubb härvid gjorde börjsn. Anslagen och kungörelserna — sjelfva de namn, som tjente till lösen vid upproret, antyda denna komunistiska karakter. Vi hafva sträckt vår forskning till alla de anledningar och facta, som skulle kunna antyda delaktighet vid begge uppträdena af de gamla l partierna; vi hafva i synnerhet sökt komma de peoningeutdelningar på spåren, som skett i dessa partiers namn. Men våra undersökningar i denna riktniog hafva förblifvit utan resultat; och om äfven isolerade personer, missnöjda med sakernas nya ordning, hafva direkt eller indirekt inblandat sig i dessa statshvälfningsförsök, så anse vi dock utredt, att ingen plan, iogen öflverensstämmande åtgärd, förråder någon verklig mellankomst af dynastiska anspråk vid dessa tillfällen. Det politiska element, som var det rådande vid uppträdet den 435 Mej, var icke heller främmande för händelserna i Juni; men det stod då i bakgrunden. Imedlertid fioner man att begge partierna förenat sina krafter i alla de försök, som sedan den 23 Februari hotat samhället och mnationalförsamlingen; att de förenat sina krafter och sina passioner för ett gemensamt ändamål: våldförsndet af nationens majoritet. Men, då de utgå från skiljda grundsatser, representera elikartade anspråk och skulle dagen efter en möjlig seger befunuil sig i öppen fiendilighet emot hvarandra, så hafva de ännu aldrig fullständigt förenat sig; och innan en sådan förening kan hlifva möjlig, har samhället, varnadt genom de grymma prof det redan fått vidkännas, kommit i tillfälle aut förskansa sig mot nya anfall: att antingen afväpna och modfälla faktionerna, eller motstå och besegra dem. Till förstärkande af detta värn för framtiden, har nationalförsamlingen insett, att bvad den äsidosatte den 45 Maj, det borde den icke åsidosätta numera; att efter den dubbla varningen kunde det icke längre vara henne tillåtit, att lemna det skedda och dess orsaker outforskadt. Den har således beslutit, att det onda skulle undersökas i sin grund, och dess källor uppenbaras inför hela nationen, Det är på denna grund nationalförsamlingen anbefallt den undersökning, hvars resultater vi nu gå alt framlägga. 4. Allmänna orsaker. Ett af den provisoriska styrelsens förnämsta äligganden var, att ingifva medborgarne den djupaste vördnad för den församling, hviiken skulle väljas genom hela nationens fria röster. Det måste erkännas, att detta åliggande icke alltid fullgjordes så som det borde. Hänfördt af en beklaglig villfarcelse i afseende på landets sanna ställning, har ett parti, hvars spår vi tyvärr upptäckt i de åtgärder, som härröra från visss ledamöter af den provisoriska styrelsen, alltför ofta sökt i hela landet framkalla en våldsam rörelse, en social oordning, som kunde medföra katastrofer. Vi hafva under våra forskningar alltför ofta varseblifvit de förderfliga verkningarne af den desorganiserande riktning, som gafs åt tänkesätten i särskilda orter genom vissa administratörer, bland hvilka flera r:dan blifvit återkallade, och några, beträdda med vanfrejdande minnen, varit föremål för befolkningens ovilja. Vi hafva också utredt den mindre offentliga, men ännu mera oregelbundna verksamheten hos en stor mängd i hela Frankrike kringsända utskickade från hufvudstadens mest samhällsvådliga klubbar, men besoldade med förskotter, SOM unntac;te nå de At arne Sa EEE mL KS