Allt detta innefattar rena fakta, som icke unna jälvas, lika litet som den erfarenheten, tt franska nationen i det hela endast skördat idanden och uppoffringar af dessa eviga rustingar och krig, som egevtligen tillkommit för tt tillfredsställa konungarnes och de förnämas afänga eller kastandans bögmod och begär efer välde i staten. Sjelfva rustningarna och illvaron af ett talrikt stånd för kriget utgöra det afseendet just det vådliga; ty samla blott n stor regelbunden krigshär, och man skall nart se begäret efter ära, d. v. s. åtrån alt a döda eller stympa sina likar, som Gud skavat till medmenniskor och kristendomsbröder, nen som tala ett annat språk eller bo på ndra sidan om en ström eller ett berg. ), blygd för civilisationen, när denna falska moral skall kunna arbeta sig upp till n esprit bland tänkande menniskor: — 0 nesa ör tidehvarfvet, om några ihåliga, stundom ill och med falska fraser om nationaliteternas sympathi skola taga öfvermakten öfver sans och örvuft, och öfver den enkla klokheten, som säser, all krig ruinera folken inbördes hastigare på 0 månad, än åratal sedan kan förbättra: — sorg, äll se huru det ondas princip kar unler all vår upplysning så bemöktiga sig hela olk, att rättsbegreppen deraf helt och hållet örvirres, och alla de skönare känslorna af vildhet och mensklighet periodiskt förgätas! Sådant är nu imedlertid förhållandet: derpå vafva vi alla sett flere exempel. Och hvad är let väl, som så kan förvrida menniskornas örstånd och döfva bjertats naturliga känslor, om icke, alt den långvariga vanan att betrakta riget såsom ett stort och ärofullt element, smånipgom införlifvat sinnena med föreställningen om nödvändigheten af stående armter? Man an då icke heller begära, att en sådan tradiion skalle på en gång försvinna från den nest stridbara nation i verlden, likasom man sfverhufvud ej kan undgå anmärka en ännu ortfarande, temligen stor lättsinnighet i votering af stalsmedel både till detta och andra dermed analoga ändamål, utan att besinna, alt vällorna till folkets materiella välstånd derigeom uttorkas eller åtminstone dess framskrilande uppehålles. Om imedlertid något skall vara att hoppas af republiken, så är det, alt den snart nog skall återföra mera besinning i detta hänseende och genom införande af sjelfstyrelse och sträng hbushållning för franska nationen, visa sig verka för den sanna friheen. Vi hafve ännu endast sett sex månader sf dess bana, och Rom byggdes icke på en lagn. a msg ra RET