Allt detta innefattar rena fakta, som icke
unna jälvas, lika litet som den erfarenheten,
tt franska nationen i det hela endast skördat
idanden och uppoffringar af dessa eviga rust-
ingar och krig, som egevtligen tillkommit för
tt tillfredsställa konungarnes och de förnämas
afänga eller kastandans bögmod och begär ef-
er välde i staten. Sjelfva rustningarna och
illvaron af ett talrikt stånd för kriget utgöra
det afseendet just det vådliga; ty samla blott
n stor regelbunden krigshär, och man skall
nart se begäret efter ära, d. v. s. åtrån alt
a döda eller stympa sina likar, som Gud ska-
vat till medmenniskor och kristendomsbröder,
nen som tala ett annat språk eller bo på
ndra sidan om en ström eller ett berg.
), blygd för civilisationen, när denna fal-
ska moral skall kunna arbeta sig upp till
n esprit bland tänkande menniskor: — 0 nesa
ör tidehvarfvet, om några ihåliga, stundom
ill och med falska fraser om nationaliteternas
sympathi skola taga öfvermakten öfver sans och
örvuft, och öfver den enkla klokheten, som sä-
ser, all krig ruinera folken inbördes hastigare på
0 månad, än åratal sedan kan förbättra: —
sorg, äll se huru det ondas princip kar un-
ler all vår upplysning så bemöktiga sig hela
olk, att rättsbegreppen deraf helt och hållet
örvirres, och alla de skönare känslorna af
vildhet och mensklighet periodiskt förgätas!
Sådant är nu imedlertid förhållandet: derpå
vafva vi alla sett flere exempel. Och hvad är
let väl, som så kan förvrida menniskornas
örstånd och döfva bjertats naturliga känslor,
om icke, alt den långvariga vanan att betrakta
riget såsom ett stort och ärofullt element, små-
nipgom införlifvat sinnena med föreställningen
om nödvändigheten af stående armter? Man
an då icke heller begära, att en sådan tradi-
ion skalle på en gång försvinna från den
nest stridbara nation i verlden, likasom man
sfverhufvud ej kan undgå anmärka en ännu
ortfarande, temligen stor lättsinnighet i vote-
ring af stalsmedel både till detta och andra
dermed analoga ändamål, utan att besinna, alt
vällorna till folkets materiella välstånd derige-
om uttorkas eller åtminstone dess framskri-
lande uppehålles. Om imedlertid något skall
vara att hoppas af republiken, så är det, alt
den snart nog skall återföra mera besinning i
detta hänseende och genom införande af sjelf-
styrelse och sträng hbushållning för franska
nationen, visa sig verka för den sanna frihe-
en. Vi hafve ännu endast sett sex månader
sf dess bana, och Rom byggdes icke på en
lagn.
a msg ra RET