trygga sig för allt som kan hota dess lugn eller bestånd, vare sig från inre eller ytre fiender; och, såsom man ser, har sakernas närvarande ställning och hvad som kan hända i den närmaste framtiden utgjort kommitteens huf vudsakliga utgångspunkt. Det är godt och väl att säga, att Frankrike icke kan botas af någon utländsk koalition; denna mening kosta naturligtvis ingenting att framställa, men bäst torde likväl vara, att icke göra sig alltför säker). Med det strängt utpräglade och öfvervägande militärsystem, och den militäriska esprit, som är ett hufvuddrag i den fransyska samhällsorganismen och med den ofantligt betydande roll, som armeen spelar der i landet, hade det således snarare skolat utgöra en anledning till förvåning, om man just nu, under ev pe riod, då den reguliera styrkan nyss behöft, och kanske ännu behöfver anlitas, bade fått se nationalförsamlingen plötsligt och på en gång öfverga från ett så utbildadt system till ett annat. Detta må, i få ord, utgöra vårl svar i anseende till den punkten. Men ett är, hvad som kan er-1s fordras under serskilda omständigheter; ett an-Is nat, huruvida kommitteen kan hafva rätt i dett allmänna vresonnemanget om stående härarsl nodvändighet; och här komma vi in på detli andra kapitlet, eller på den konservativa pres-li sens taktik emot Aftonbladet med afseende påli de franska förhållanderna öfverhufvud. Post-Je S I S 1 a m— -——mm — — em M mm s AA AA D mm MM MM — pen tidningen har i detta afseende, likasom Tiden och några andra, varit slug nog att begagna en fint, hvarigenom den skapat sig sjelf en för: delaktig utgångspunkt, nemligen att låtsa och föregifva, som om Aftonbladet hade framställt Frankrike såsom ett mönsterland för alla andra — det stora mönsterlandet,, heter det, såsom läsaren här ofvan sett, i den nu omnämda artikeln; och derefter faller det sig så väl i stycke, att vid ett eller annat tillfälle utropa: se der huru det står till i Aftonbladets mönsterland!, — Uti Tiden har på samma sätt förekommit en hel serie af bref till Aftonbladet, hållna i den dumdrygaste ton af öfversitteri, och alla utgående ifrån den förutsättningen, att Aftonbladet skulle anse Frankrike eller den Fransyska republiken för ett non plus ultra at förträffligbet, hvarpå den omtalta brefförfattaren brakat lös, — vi kunne kvapt begagna något annat uttryck — med ett genom den halfkollriga energien i sina öfverdrilfter, stundom verkligen komiskt skroderi emot allt hvad som tilldragit sig i Frankrike sedan Fez bruarirevolutionen. Vi hafve med mycket lugn, fastän icke utan löje, betraktat i synnerhet detta sistnämnda åbäkande; emedun det måste väl märkas, att Af. tonbladet aldrig kallat eller ansett Frankrike såsom ett mönsterland. Det är ganska lätt att bekämpa en motståndare, när man sålunda, så-la som de konservative gjort; får upptaga till vederläggning icke hvsd han yttrat eller gjort, utan hvad man sjelf påbördar honom. Se här ungefär hvad Aftonbladet har att försvara i detta hänseende. Vi hafve sagt, au Fransmännen äro en storsinnad och hjeltemodig nation, full af bjerta och förmåga att offra sig för en id; vi hafve skänkt vår beundran åt den exemplariska och moraliska hållning som Pariserfolket visade under Februarirevolutionen och flere månader efieråt; och denna beundran delades af många andra, Vi ansågo, att det måste ligga en viss storhet och nobless hos en hufvudstads befolkning, som väpnad till ett antal af flere hundra tusen, lät sig i flere månåder styras af ordets makt, samt derigenom praktiskt vederlade de rykten, som beställsamma brefskrifvare voro tillhands att utsprida om mord och plundringar; och vår tanke i dettal afseende bar otvifvalaktigt varit lik den ojemnförligt största delens af allmänheten. Vihafvel vidare bedömt valsättet till nationalförsamlingen såsom en klok inrättning för alt, under allmän valätt, erhålla landets utmärktaste män till deputerade, Slutligen hafve vi äfven yttrat den öfvertygelsen — och detta är twoligen det, som egentligen stött de konservative för hofvudet — att kungadömets tid i Frankrike är förbi och att dess återförande torde höra till omöjligheterna. Men å andra sidan yttrade vi äfven, omedelbart efter Februarirevolutionen, något som de konservative aldrig vilja vidröra, emedan det skulle betaga dem deras hufvudsakliga anfallspunkt emot Aftonbladet; nemligen att det väl kunde sättas i fråga, huruvida det icke hade varit klokare handladt den 24 Februari, att utropa grefven af Paris till konung under ett förmyuderskap, än att proklamera republiken. Detta ådagalade, att Aftonbladet icke var blindt för de vådor, som den. plötsliga öfvergängen kunde åstadkomma, om också de omedelbart påföljande händelserna sedan syntes undanrödja alla farhågor och väckte vår, likasom många andras, enthusiasm, då folkets uppförande öfverallt öfverträffade de djerfvaste förhoppningar, ända tills nationaltörsamlingens sammanträde: Och när de olycksaliga och hufvudlösa dröm marna om industriens öfverflyttning på staten, hvilket kallades arketets organisation, började framträda med anspråk att göra sig gällande, hvem har här förr eller oftare än Aftonbladet, i de mest afgjorda uttryck karakteriserat dessa vilseledande och olycksdigra läror så som de förtjenade och så som erfarenheten, sedan visat alt de borde bedömas? Man måste utan tvifvel häpna, att få se föreställningar om arbetets och utbytenas natur framträda, sådana, att man skulle trott dem fo -—Åm — mm ee mm ge mm me mr As — AA —— Å m— a ) Märkvärdigt är här i alla fall Posttidningens räsonnemang. Den frågar, hvad Frankrike nu kunde hafva att frukta af andra makter, och hvad skäl af Europas ställning nu hemtas till