trygga sig för allt som kan hota dess lugn el-
ler bestånd, vare sig från inre eller ytre fien-
der; och, såsom man ser, har sakernas närva-
rande ställning och hvad som kan hända i den
närmaste framtiden utgjort kommitteens huf
vudsakliga utgångspunkt. Det är godt och väl
att säga, att Frankrike icke kan botas af nå-
gon utländsk koalition; denna mening kosta
naturligtvis ingenting att framställa, men bäst
torde likväl vara, att icke göra sig alltför sä-
ker). Med det strängt utpräglade och öfvervä-
gande militärsystem, och den militäriska esprit,
som är ett hufvuddrag i den fransyska sam-
hällsorganismen och med den ofantligt betydande
roll, som armeen spelar der i landet, hade
det således snarare skolat utgöra en anledning
till förvåning, om man just nu, under ev pe
riod, då den reguliera styrkan nyss behöft, och
kanske ännu behöfver anlitas, bade fått se national-
församlingen plötsligt och på en gång öfverga
från ett så utbildadt system till ett annat. Detta
må, i få ord, utgöra vårl svar i anseende till
den punkten. Men ett är, hvad som kan er-1s
fordras under serskilda omständigheter; ett an-Is
nat, huruvida kommitteen kan hafva rätt i dett
allmänna vresonnemanget om stående härarsl
nodvändighet; och här komma vi in på detli
andra kapitlet, eller på den konservativa pres-li
sens taktik emot Aftonbladet med afseende påli
de franska förhållanderna öfverhufvud. Post-Je
S
I
S
1
a
m— -——- mm — —
em M mm s AA AA
D mm MM MM — pen
tidningen har i detta afseende, likasom Tiden
och några andra, varit slug nog att begagna en
fint, hvarigenom den skapat sig sjelf en för:
delaktig utgångspunkt, nemligen att låtsa och
föregifva, som om Aftonbladet hade framställt
Frankrike såsom ett mönsterland för alla an-
dra — det stora mönsterlandet,, heter det,
såsom läsaren här ofvan sett, i den nu om-
nämda artikeln; och derefter faller det sig så
väl i stycke, att vid ett eller annat tillfälle ut-
ropa: se der huru det står till i Aftonbla-
dets mönsterland!, — Uti Tiden har på samma
sätt förekommit en hel serie af bref till Af-
tonbladet, hållna i den dumdrygaste ton af öfver-
sitteri, och alla utgående ifrån den förutsätt-
ningen, att Aftonbladet skulle anse Frankrike
eller den Fransyska republiken för ett non plus
ultra at förträffligbet, hvarpå den omtalta bref-
författaren brakat lös, — vi kunne kvapt be-
gagna något annat uttryck — med ett genom
den halfkollriga energien i sina öfverdrilfter,
stundom verkligen komiskt skroderi emot allt
hvad som tilldragit sig i Frankrike sedan Fez
bruarirevolutionen.
Vi hafve med mycket lugn, fastän icke utan
löje, betraktat i synnerhet detta sistnämnda åbä-
kande; emedun det måste väl märkas, att Af.
tonbladet aldrig kallat eller ansett Frankrike
såsom ett mönsterland. Det är ganska lätt att
bekämpa en motståndare, när man sålunda, så-la
som de konservative gjort; får upptaga till ve-
derläggning icke hvsd han yttrat eller gjort,
utan hvad man sjelf påbördar honom.
Se här ungefär hvad Aftonbladet har att
försvara i detta hänseende. Vi hafve sagt, au
Fransmännen äro en storsinnad och hjeltemo-
dig nation, full af bjerta och förmåga att offra
sig för en id; vi hafve skänkt vår beundran
åt den exemplariska och moraliska hållning som
Pariserfolket visade under Februarirevolutionen
och flere månader efieråt; och denna beun-
dran delades af många andra, Vi ansågo, att
det måste ligga en viss storhet och nobless hos
en hufvudstads befolkning, som väpnad till ett
antal af flere hundra tusen, lät sig i flere må-
nåder styras af ordets makt, samt derigenom
praktiskt vederlade de rykten, som beställsam-
ma brefskrifvare voro tillhands att utsprida om
mord och plundringar; och vår tanke i dettal
afseende bar otvifvalaktigt varit lik den ojemn-
förligt största delens af allmänheten. Vihafvel
vidare bedömt valsättet till nationalförsamlin-
gen såsom en klok inrättning för alt, under
allmän valätt, erhålla landets utmärktaste män
till deputerade, Slutligen hafve vi äfven yt-
trat den öfvertygelsen — och detta är twoli-
gen det, som egentligen stött de konservative
för hofvudet — att kungadömets tid i Frank-
rike är förbi och att dess återförande torde
höra till omöjligheterna. Men å andra sidan
yttrade vi äfven, omedelbart efter Februarire-
volutionen, något som de konservative aldrig
vilja vidröra, emedan det skulle betaga dem de-
ras hufvudsakliga anfallspunkt emot Aftonbla-
det; nemligen att det väl kunde sättas i fråga,
huruvida det icke hade varit klokare handladt
den 24 Februari, att utropa grefven af Paris
till konung under ett förmyuderskap, än att
proklamera republiken. Detta ådagalade, att
Aftonbladet icke var blindt för de vådor, som
den. plötsliga öfvergängen kunde åstadkomma,
om också de omedelbart påföljande händelserna
sedan syntes undanrödja alla farhågor och väckte
vår, likasom många andras, enthusiasm, då fol-
kets uppförande öfverallt öfverträffade de djerf-
vaste förhoppningar, ända tills nationaltörsam-
lingens sammanträde:
Och när de olycksaliga och hufvudlösa dröm
marna om industriens öfverflyttning på staten,
hvilket kallades arketets organisation, började
framträda med anspråk att göra sig gällande,
hvem har här förr eller oftare än Aftonbladet,
i de mest afgjorda uttryck karakteriserat dessa
vilseledande och olycksdigra läror så som de
förtjenade och så som erfarenheten, sedan visat
alt de borde bedömas?
Man måste utan tvifvel häpna, att få se fö-
reställningar om arbetets och utbytenas natur
framträda, sådana, att man skulle trott dem
fo -—Åm — mm ee mm ge
- mm me mr As — AA
—— Å m— a
) Märkvärdigt är här i alla fall Posttidningens
räsonnemang. Den frågar, hvad Frankrike nu
kunde hafva att frukta af andra makter, och
hvad skäl af Europas ställning nu hemtas till