hbaf af kristall. Så massiv är luften, att när den
begynner att röra sig, slänger den omkring stora
skepp såsom leksaker, och bortsopar i sin ödeläg-)
gande fart städer och skogar, likt snöflingor. Dock
är den så rörlig, att vi lefvat deri hela år innan vil
kunna öfvertygas a!t den ens existerar, och den
stora hopen af menniskor erfar aldrig sanningen
att de födas i ett lutbaf, Dess vigt ärså ofantlig,
alt: jern splittras deraf likt glas, men såpbubblor
segla derigenom ostraffadt, och de minsta insekter
flägta den undan med vingen.: Den tjener alla våra
sinnen i ymnigt mått. Vi röra den ej, men den
vidrörer oss. Dess varma sunnanvindar återgeffär-
gen åt sjuklingens bleka anlete; dess svala vestan-
vindar förfiiska den brännheta pannan, och komma
blodet a:t hölja vår kind; sjelfva dess nordanstor-
mar stälsätta med ny kraft vårt klimats härdade
barn. Ögat har lufien att tacka för den uppgående
solens prakt, middagens fulla glans, den molnhöljda
solens dämpade sken och molnen som lägra sig vid
so!ens nedgång. Funones icke luften, så :kulle regn-
bågen sakna sit triumfhva!f och vindarne ej ut-
skicka sina bevingade bud ,kring hisomelen. Den
kalla ethern skulle icke sprida sina snöflaskor på
jorden, eller dsggdroppar samas på blomman. Det
upplifvande regnet skulle bvarken falla, etler hagel
och dimma göra bimlens anblick omvexlande. Vårt
nakna klot skulle v:nda sin brända panna mot so-
len, och en fruktinsvärd, enformig låga af ljus och
hetta förblinda och sveda allt, Fusnes ingen lufi,
skul!e aftonsolen i ett ögonblick nedgå oh, u:an
varning, fö:sänka jorden i mörker. Men luften
håller i sin band en knippa af dess strålar, och
släpper dem bio:t längsamt igenom; så att aftonens
skuggor småningom samlas, och blommirna få tid
att böja sit hufvud och alla varelser tillfälle att
finna en hviloplat:. . Om morgonen, skulle den glit-
trande solen i ett ögonblick frambryta ur nattens
sköte, och flamma öfver synkretsen: men luften be-
vakar dess ankomst, och sänder först en liten stråle
att förkunna den, och sedan efie-hand elltfera, lyf-
ter sakta nattens förhänge, och låter ljuset lång-
samt falla på den slumrande jordens amnlete, tills
bon öppar sina ögonlock, och, likt menniskan, åter
framgår till sitt arbe:e intill aftonen. (D. A.)
— ELEKTROMAGNETISKA TELEGRAFEN emellan
Berlin och Kol?, samt Fransfurt am Mein, som
så ofta varit i försteg, kommer nu verkligen att in-
rättas, Kontrakter derom med vederbörande jern-
vägsbolag äro redan framlagde och deras afslutande
otvifvelaktigt. Da telagrafiska hufvudstationerna
blifva Potsdam, Magdebu:g,- Braunschweig, Han-
nover, Miaden, Dortmund och Köln. På Frank-
furterlinierna förekomma stationerna Jute:bogk, Cö-
then, Halle, Weimar, Gotha, Eisenccb, Kassel,
Marburg och Frankfurt. Sidogrenar äro påtankte
till Dzesdeo och Haslie samt Dessau och Witten-
berg, Ledningstråden kommer icke, såsom vanligt,
att spännas genom öppna luften mellan höga stol-
par, utan skall löpa genom rör af gutta percha,
som nDedgräfvas i jorden. Förslagets utföranse be
räknäs till något öfver 200 000 rdr; kostnaden be-
strides af staten, som äfven eger den fullståndiga
förvaltniogen öfver telegrafer och deras begsgaoan-
de. Jerobansbosgen inrymma plats under banan
åt trådarne och upplåta tj-nliga rum för stationer-
na, mot befogenhet att med telegrafen ombesörja
bud, angåenge jernvägstjensten, så vidt sådant är
förenligt med statens ändamål. — -
— I Farmers? Magazine, läses följande:
Växters instinkt. Om ett vattenkärl stäles inom
sex tums afständ på sidan om stammen afen ung
pumpa eller melon, skall den under natten naikas
kärlet, och om morgonen befinnas med et af sina
blad flytande på vattnet, Detta experiment kan
förnyas hvarje natt, imill dess plantan begynner
att få frukt. Om ett stöd ställes ioom sex tum
irin en ung binda (convslvulus purpureus), skal!
det söka stödet, om ock detta degligen omflyttas.
Om, sedan den slingrat sig ett stycke upp på sö-
det, den lindas upp och viras i motsatt rigining,
skall den återgå will sin ursprungliga ställning, el-
ler dö ut vid försöket; imedålertid om två af dassa
plantor vexa nära hvarandra, och icke hafsa något
stöd, kring hvilket da kunna omslingrs, skallen af
dem : förändra sin spiralriktning, och de skola siin-
gra sig om hvarardra. Dubamel satte några turki-
ska bönor i en cylinder med saftig jord; efter en
kort tid började de att gro, vändande grodden
uppåt dagen och roten nad i mullen. Eftar några
dagar vändes cylindern en fjerd2del orskring, och
detta förnyades, intill dess eylindern kvilils om-
kring ett helt hvar? Då togos bönorna ur jorden,
hvervid det befanns, awvt såväl broddan som rot-
skottet sökt att lämpa sig efter hvarja omhvälfving,
och att den ena, under bemödandet att uppresa sig
lodrätt, dn andra att sänka sig, bildat en full-
komlig spiral. Men oaktadt rötternas naturliga fal-
lenhet att gå nedåt, ser man likväl, att om jorden
under dem är torr, och deremot något fuktigt
ämne är ofvanför, söka rötterna att nå detsamma.