hbaf af kristall. Så massiv är luften, att när den begynner att röra sig, slänger den omkring stora skepp såsom leksaker, och bortsopar i sin ödeläg-) gande fart städer och skogar, likt snöflingor. Dock är den så rörlig, att vi lefvat deri hela år innan vil kunna öfvertygas a!t den ens existerar, och den stora hopen af menniskor erfar aldrig sanningen att de födas i ett lutbaf, Dess vigt ärså ofantlig, alt: jern splittras deraf likt glas, men såpbubblor segla derigenom ostraffadt, och de minsta insekter flägta den undan med vingen.: Den tjener alla våra sinnen i ymnigt mått. Vi röra den ej, men den vidrörer oss. Dess varma sunnanvindar återgeffärgen åt sjuklingens bleka anlete; dess svala vestanvindar förfiiska den brännheta pannan, och komma blodet a:t hölja vår kind; sjelfva dess nordanstormar stälsätta med ny kraft vårt klimats härdade barn. Ögat har lufien att tacka för den uppgående solens prakt, middagens fulla glans, den molnhöljda solens dämpade sken och molnen som lägra sig vid so!ens nedgång. Funones icke luften, så :kulle regnbågen sakna sit triumfhva!f och vindarne ej utskicka sina bevingade bud ,kring hisomelen. Den kalla ethern skulle icke sprida sina snöflaskor på jorden, eller dsggdroppar samas på blomman. Det upplifvande regnet skulle bvarken falla, etler hagel och dimma göra bimlens anblick omvexlande. Vårt nakna klot skulle v:nda sin brända panna mot solen, och en fruktinsvärd, enformig låga af ljus och hetta förblinda och sveda allt, Fusnes ingen lufi, skul!e aftonsolen i ett ögonblick nedgå oh, u:an varning, fö:sänka jorden i mörker. Men luften håller i sin band en knippa af dess strålar, och släpper dem bio:t längsamt igenom; så att aftonens skuggor småningom samlas, och blommirna få tid att böja sit hufvud och alla varelser tillfälle att finna en hviloplat:. . Om morgonen, skulle den glittrande solen i ett ögonblick frambryta ur nattens sköte, och flamma öfver synkretsen: men luften bevakar dess ankomst, och sänder först en liten stråle att förkunna den, och sedan efie-hand elltfera, lyfter sakta nattens förhänge, och låter ljuset långsamt falla på den slumrande jordens amnlete, tills bon öppar sina ögonlock, och, likt menniskan, åter framgår till sitt arbe:e intill aftonen. (D. A.) — ELEKTROMAGNETISKA TELEGRAFEN emellan Berlin och Kol?, samt Fransfurt am Mein, som så ofta varit i försteg, kommer nu verkligen att inrättas, Kontrakter derom med vederbörande jernvägsbolag äro redan framlagde och deras afslutande otvifvelaktigt. Da telagrafiska hufvudstationerna blifva Potsdam, Magdebu:g,Braunschweig, Hannover, Miaden, Dortmund och Köln. På Frankfurterlinierna förekomma stationerna Jute:bogk, Cöthen, Halle, Weimar, Gotha, Eisenccb, Kassel, Marburg och Frankfurt. Sidogrenar äro påtankte till Dzesdeo och Haslie samt Dessau och Wittenberg, Ledningstråden kommer icke, såsom vanligt, att spännas genom öppna luften mellan höga stolpar, utan skall löpa genom rör af gutta percha, som nDedgräfvas i jorden. Förslagets utföranse be räknäs till något öfver 200 000 rdr; kostnaden bestrides af staten, som äfven eger den fullståndiga förvaltniogen öfver telegrafer och deras begsgaoande. Jerobansbosgen inrymma plats under banan åt trådarne och upplåta tj-nliga rum för stationerna, mot befogenhet att med telegrafen ombesörja bud, angåenge jernvägstjensten, så vidt sådant är förenligt med statens ändamål. — — I Farmers? Magazine, läses följande: Växters instinkt. Om ett vattenkärl stäles inom sex tums afständ på sidan om stammen afen ung pumpa eller melon, skall den under natten naikas kärlet, och om morgonen befinnas med et af sina blad flytande på vattnet, Detta experiment kan förnyas hvarje natt, imill dess plantan begynner att få frukt. Om ett stöd ställes ioom sex tum irin en ung binda (convslvulus purpureus), skal! det söka stödet, om ock detta degligen omflyttas. Om, sedan den slingrat sig ett stycke upp på södet, den lindas upp och viras i motsatt rigining, skall den återgå will sin ursprungliga ställning, eller dö ut vid försöket; imedålertid om två af dassa plantor vexa nära hvarandra, och icke hafsa något stöd, kring hvilket da kunna omslingrs, skallen af dem : förändra sin spiralriktning, och de skola siingra sig om hvarardra. Dubamel satte några turkiska bönor i en cylinder med saftig jord; efter en kort tid började de att gro, vändande grodden uppåt dagen och roten nad i mullen. Eftar några dagar vändes cylindern en fjerd2del orskring, och detta förnyades, intill dess eylindern kvilils omkring ett helt hvar? Då togos bönorna ur jorden, hvervid det befanns, awvt såväl broddan som rotskottet sökt att lämpa sig efter hvarja omhvälfving, och att den ena, under bemödandet att uppresa sig lodrätt, dn andra att sänka sig, bildat en fullkomlig spiral. Men oaktadt rötternas naturliga fallenhet att gå nedåt, ser man likväl, att om jorden under dem är torr, och deremot något fuktigt ämne är ofvanför, söka rötterna att nå detsamma.