D:r Thorfins inträda afbröt samtalet. Han väntade, tills vännerna hade lagat sig i ordning att gå ut. Alla fyra lemnade hotelet, eburu Alvarez icke hade nägot bagage att tega hand om. De gingc till tullhuset, dit kapitenen hade skickat alla passagerarpes reseeffekter. De hade koappt funnit de sökta föremålen, innan Robert Walker, enligt aftalet, likaledes inträdde för att öppna sina egna och sin systers koffertar och lådor, hvilka nu visiterades. Hopsn af funktionärer, bandlande och bärande oegrer i da rymliga gårdar och rum, som tjente till tullmagasiner, rörde sig kring fråmlingarna. Tusende föremål från främmande länder ådrogo sig här den enes och den andres uppmärksamhet. pDer är den elegante negern med sina bvita tjenarev, hviskade Horatio till sin vän Hinango, densamme 80 2 Dyligen passerade vårt botel med det unga fruntimret. Ett intressant sansigtel svarade Hinango. Teckna honom med svartkrita, utan all färgläggning: och hvarje odlad europ6 skulle erkänna. honom för sin liks och beundra hans intellektuella Uuppsyn. Hvad är i denna lådan? frågade en tulltjensteman unga Walker, vidrörande en betydlist bred, flat låda, hvilksn just öppnades. En gammal familjemålning,-svarade Robert, :tt porträtt af en af mina slägtingar. Det måste -batala tull; ramen äffen; målningen 25, ramen 400 procent af värdet. Konsten synes här behandisas som en hatsd främling, hviskade Horatio. Äfven om ett-sådant system. skulle uppamma konst i Braxilien, ör det åtminstone svårt att förskeffa Unga artister. goda orlgiaaler af de garmia mästarne att stuiera, anmärkte Hinango. Lådan öppnades, och man såg den lefvande bilden af Dolores, men i gammalmodig drägt. Det var ett porträt af hannes aflidna moder, måladt i Madrid kort före hennes giftermål, under dat. hon å(öljde sin fader, då han for till Europa, som ambassadör från den spanska kolonien. Målningens och ramens värde spocificerades, och dst undföll många, att den utmärkte negern förenade gig med gruppes, och observerade taflan med uppenbärligt stigande interesse.