ni stämda, oklara och mystiska, som låg i socia. -Ilismen, men, som man var på den bästa väg -lattoöfvergifvas i vv os ar 5 ! Från det yttraädet i en af Sit Simons skrif. fl ter, att. menniskorna , borde . föranstalta en sub-Iskription vid Newtons graf och utvälja de vi-Jsaste och bästa till att berrska, samt att qvin-Inor kunde subskribera och väljas,, härledde -lEnfantin det påståendet, att qvinnans emanci: pation var en af socialismens hufvudlärdomar. -loch att samhällets teokratiska inrättning borde -Jordnas sålunda, att i spetsen för densamma ;Istode ett prestepar, man och qvinaa. Han tlsjelf blef af den fraktion, som delade hans åI sigter, vald till prest eller fader i det instifiltade College, derför att han var den vackraste karl,, och man sökte nu en passande qvinrna, som vid hans sida kunde göra regeringen fullständig och medverka till den nya pånytt-Ifödelsen. Man införde mystiska former och 1 fantastiska klädedrägter, och dessa tokerier bragte snart hela läran i misskredit, eller uppväckte den farligaste af alla de fiender hon kunde få Ii Frankrike: löjets Regeringen blandade sig i ,Isaken, Enfantin och flere blefvo dömda till an Isvar för öfverträdelse af associationslagen, och ;Iskolan upplöste sig ). Hvarje rent politisk lära — vare sig absolutistisk, konstitutionell eller republikansk — Imöter fiender och sårar interessen; men på det ;hela kunna likväl medborgrarne försona sig med lett sådant system, eller åtminstone med tåla.Imod afböra det, emedan dess oväder söker de högre platserna och för det att man i yttersta nödfall kan taga skydd i sitt hus. Men en lära, som rör vid eganderätten, som vill omstörta eller blott förändra den, den intränger Ji hvarje hus, i den undangömdaste vrå, vidrötrer medborgarens ömtåligaste interessen, och blotta talet derom förvirrar honom. Den säger bestämdt och tydligt hvad den vill borttaga från hvarje enskild, som eger något, men den Igaranterar honom icke hvad den lofvar att sätta i stället. Det är således lät att föreställa sig det bat, socialismen ådrog sig hos bourgeoisien, när denna efter julirevolutionen var ånyo kommen till makten och det politiIska inflytandet rättade sig efter förmögenheten; den tog med glädje fast på lärans utsväfningar och framställde dessa såsom socialismen sjelf, och namnet socialist blef liktydigt med kommunism: en menniska, som med våld vill upphäfva eganderätt och familj, göra qvinnan till gemensam egendom och inspärra verlden i tvungna arbetsinrättningar. Socialismens utsväfningar höra onekligen till dess natur; de voro icke en blott nyck af Enfantin, utan skulle hafva visat sig äfven honom förutan, om än sednare. Ty systemets grundfel är dess hat mot kapitalet, dess syftning att binda detta såsom statsegendom; och för att sätta denna syftning i verkställighet kommer man alltid tillbaka till att vilja ordna hela samhället på ett. fabelaktigt sätt, .göra det till en familj med en fader) 1 spetsen och genomträngd af idel Kkärlek. Men för den oväldige iakttagaren erbjuder socislismens öde den höga synen af en frambrytande id6, Den skall förlossas af menniskans ande och först höljas i mensklig drägt, och samtiden ser blott drägten. Individen blir trött och utsliten; men idgen lockar en annan med -hemlighetsfullt hopp om rika lidanden och rik glädje; slutligen bryter den fram i strålande höghet, och alla menniskor skynda till och säga att de alltid hafva erkänt den. Den socialistiska skolan blef upplöst; men nya krafter fattade uti åtskilliga sidor af den, dess sanningar och dess brister. Bland desse nye män anföra vi här, alt börja med, presten Lamennais, som med glödande entusiasm vände sig till den religiösa sidan af lifvet, den blida och uppoftrande filosofen P. Leroux, och Proudhon, hvars kritiska, sönderdelande genius i socialismens tjenst vände sig mot den äldre statsekonomien och dess villfarelser ). Vidare bistorikern Louis Blanc, som icke blott sökte bilda framtiden, utan gick tillbaka till forntiden och böjde den gynnsamt för sina åsigter. Slutligen Buchez, Victor Considerant, m. 4. publicister och journalister. Men den kraftigaste bundsförvandt som läran fick, var kanhända i en makt, af bvilken man minst bade väntat det, och hvars betydelse man i början icke gaf akt på: poesien. Skalderne, nemligen de verkliga, äro mäktigare än man tror; de umgås i hemlighet med framtidens andar, fastän många hålla före att deras y Enfantin begaf sig till Egypten, hvarest hans socialistiska åsigter om qvinnan måhända lättare läto realisera sig; en annan af S:t Simons disciplar, M. Chevalier, gick med sina förvärfvade nationalekonomiska kunskaper till regeringen och blef julidynastiens statsekonom, samt har på den sednaste tiden bekämpat socialisten Louis Blanc; en tredje lärjunge, Carnot, slöt sig till republikanerre och blef vid februarireyvolutionen minister under den provisoriska regeringen. ) Oaktadt Proudhon icke är kommunist, finner man i hans Philosophie de la misere ett märkligt för svar för den kommunistiska åsigtsn om fullständig jemmlikhet, äfven i menniskonaturen. Han håller före, att i ett på jemnlikhet baseradt samhälle skola de menskliga förmågorna småningom blifva jemnlika. ———————— AA esse RR Der Tharfrne ång da afhene samtal van Ra )