ni stämda, oklara och mystiska, som låg i socia.
-Ilismen, men, som man var på den bästa väg
-lattoöfvergifvas i vv os ar 5 !
Från det yttraädet i en af Sit Simons skrif.
fl ter, att. menniskorna , borde . föranstalta en sub-
-Iskription vid Newtons graf och utvälja de vi-
-Jsaste och bästa till att berrska, samt att qvin-
-Inor kunde subskribera och väljas,, härledde
-lEnfantin det påståendet, att qvinnans emanci:
pation var en af socialismens hufvudlärdomar.
-loch att samhällets teokratiska inrättning borde
-Jordnas sålunda, att i spetsen för densamma
;Istode ett prestepar, man och qvinaa. Han
tlsjelf blef af den fraktion, som delade hans å-
I sigter, vald till prest eller fader i det instif-
iltade College, derför att han var den vackra-
ste karl,, och man sökte nu en passande qvin-
rna, som vid hans sida kunde göra regeringen
fullständig och medverka till den nya pånytt-
-Ifödelsen. Man införde mystiska former och
1 fantastiska klädedrägter, och dessa tokerier bragte
snart hela läran i misskredit, eller uppväckte
den farligaste af alla de fiender hon kunde få
Ii Frankrike: löjets Regeringen blandade sig i
,Isaken, Enfantin och flere blefvo dömda till an
Isvar för öfverträdelse af associationslagen, och
;Iskolan upplöste sig ).
Hvarje rent politisk lära — vare sig abso-
lutistisk, konstitutionell eller republikansk —
Imöter fiender och sårar interessen; men på det
;hela kunna likväl medborgrarne försona sig med
lett sådant system, eller åtminstone med tåla-
.Imod afböra det, emedan dess oväder söker de
högre platserna och för det att man i yttersta
nödfall kan taga skydd i sitt hus. Men en
lära, som rör vid eganderätten, som vill om-
störta eller blott förändra den, den intränger
Ji hvarje hus, i den undangömdaste vrå, vidrö-
trer medborgarens ömtåligaste interessen, och
blotta talet derom förvirrar honom. Den säger
bestämdt och tydligt hvad den vill borttaga
från hvarje enskild, som eger något, men den
Igaranterar honom icke hvad den lofvar att
sätta i stället. Det är således lät att före-
ställa sig det bat, socialismen ådrog sig hos
bourgeoisien, när denna efter julirevolutionen
var ånyo kommen till makten och det politi-
Iska inflytandet rättade sig efter förmögenheten;
den tog med glädje fast på lärans utsväfningar
och framställde dessa såsom socialismen sjelf,
och namnet socialist blef liktydigt med kom-
munism: en menniska, som med våld vill upp-
häfva eganderätt och familj, göra qvinnan till
gemensam egendom och inspärra verlden i
tvungna arbetsinrättningar.
Socialismens utsväfningar höra onekligen till
dess natur; de voro icke en blott nyck af En-
fantin, utan skulle hafva visat sig äfven ho-
nom förutan, om än sednare. Ty syste-
mets grundfel är dess hat mot kapitalet,
dess syftning att binda detta såsom stats-
egendom; och för att sätta denna syftning
i verkställighet kommer man alltid tillbaka till
att vilja ordna hela samhället på ett. fabelak-
tigt sätt, .göra det till en familj med en fa-
der) 1 spetsen och genomträngd af idel Kkär-
lek. Men för den oväldige iakttagaren erbju-
der socislismens öde den höga synen af en
frambrytande id6, Den skall förlossas af men-
niskans ande och först höljas i mensklig drägt,
och samtiden ser blott drägten. Individen blir
trött och utsliten; men idgen lockar en annan
med -hemlighetsfullt hopp om rika lidanden och
rik glädje; slutligen bryter den fram i strå-
lande höghet, och alla menniskor skynda till
och säga att de alltid hafva erkänt den.
Den socialistiska skolan blef upplöst; men
nya krafter fattade uti åtskilliga sidor af den,
dess sanningar och dess brister. Bland desse
nye män anföra vi här, alt börja med, presten
Lamennais, som med glödande entusiasm vände
sig till den religiösa sidan af lifvet, den blida
och uppoftrande filosofen P. Leroux, och Proud-
hon, hvars kritiska, sönderdelande genius i so-
cialismens tjenst vände sig mot den äldre stats-
ekonomien och dess villfarelser ). Vidare bi-
storikern Louis Blanc, som icke blott sökte
bilda framtiden, utan gick tillbaka till fornti-
den och böjde den gynnsamt för sina åsigter.
Slutligen Buchez, Victor Considerant, m. 4.
publicister och journalister.
Men den kraftigaste bundsförvandt som lä-
ran fick, var kanhända i en makt, af bvilken
man minst bade väntat det, och hvars betydelse
man i början icke gaf akt på: poesien. Skal-
derne, nemligen de verkliga, äro mäktigare än
man tror; de umgås i hemlighet med framti-
dens andar, fastän många hålla före att deras
y Enfantin begaf sig till Egypten, hvarest hans so-
cialistiska åsigter om qvinnan måhända lättare
läto realisera sig; en annan af S:t Simons disciplar,
M. Chevalier, gick med sina förvärfvade natio-
nalekonomiska kunskaper till regeringen och blef
julidynastiens statsekonom, samt har på den sed-
naste tiden bekämpat socialisten Louis Blanc; en
tredje lärjunge, Carnot, slöt sig till republika-
nerre och blef vid februarireyvolutionen minister
under den provisoriska regeringen.
) Oaktadt Proudhon icke är kommunist, finner man
i hans Philosophie de la misere ett märkligt för
svar för den kommunistiska åsigtsn om fullstän-
dig jemmlikhet, äfven i menniskonaturen. Han
håller före, att i ett på jemnlikhet baseradt sam-
hälle skola de menskliga förmågorna småningom
blifva jemnlika.
———————— AA esse RR
Der Tharfrne ång da afhene samtal van Ra )