minsta anledning, anföll den danska armeen, hvilken hade befallning att förhålla sig passivt och så vidt möjligt undvika ett slag. Med några modifikationer afslutades dock konventionen den 2 Juli, och ratificerades först af Danmark, hvarefter baron Manderström åter sändes till Berlin, der konventionen likaledes ratificerades af Preussen, med förbehåll af några obetydliga tillsatser, som af Danmark genast godkändes. Nu inträdde det tredje och märkvärdigaste stadium. Vid möte i Kolding den 45 Juh förklarade grefve Pourtales — till ej mindre förlägenhet för sig sjelf, än öfveraskning för danska underhandlaren kammarherren Reedtz, att general Wrangel icke ville samtycka till insurgentarmeens upplösning m. fl. andra vilkor. Likväl förnyades åter underhandlingarne den följande dagen, då de preussiske underhandlarne framkommo med en mängd nya fordringar, som stodo i uppenbar strid emot konventionens vigtigaste bestämmelser. Konungen af Danmark skulle erkänna upprorsregeringens anordningar.s — Förbundshären skulle, om fiendtligheter icke ifrågakommo, återtagå den ställning den emellan d. 27 och 530 Juni, genom ett föga lojalt infall, midt under underhandlingasne intagit. — Lauenburg skulle icke befrias, från det der påtvungna uppror, utan skulle blott i diplomatisk väg verkas till ändamålet. Slutligen skulle hela konventioren underställas den tyska riksföreståndarens — en ännu icke konstituerad auktoritets — ratifikation; och detta allt ehuru det tyska förbundet gifvit Preussen oinskränkt fullmakt at leda detta ärende: en fullmakt, som icke allenast aldrig blifvit återtagen, utan dertill uttryckligen stadfästad af den sedermera i Frankfurt sammanträdande nationalförsamlingen. Då Konungen af Sverige och Norge, som naturligtvis måste se ett förnärmande emot de förenade Rikenas anseende, uti det sätt hvarpå en under hans auspicier afslutad öfverenskommelse skulle kasseras yrkade, att ännu ett försök skulle göras, skedde det. General Oxholm och kammarherren Reedz sändes med en ytterligare ambassad, hvari baron Lagerheim och sir Wynn deltogo, men detta uträttade icke j heller något. Sålunda har den, efter långvariga förhandlingar af lord Palmerston tillvägabragte, efter Englands förordande och under Rysslands tillstyrkan, under Sveriges fortfarande uppmaningar, af den preussiska regeringen. antagna, af Danmark efter alla vänskapliga och allierade makters enhälliga råd, ratificerade konvention, strandat emot den preussiska kavallerigeneralens invändningar, som skulle fullgöra densamma, och fiendtligheterna skola åter börja. — Det berättas att demoiselle Henrictte Nissen, som återkommit på besök till fäderneslandei, för någon tid engagerat sig såsom primadonna vid det nu härstädes vistande italienska operasällskapet. Detta kommer att gifva en ökad anledning att besöka detta sällskaps representationer, hvilka redan med skäl äro ganska mycket en vogue. — För några dagar sedan gafs der, för fjerde gången, Kärleksdrycken, dervid publiken, med de otvetydigaste bevis, tillkännagaf sin belåtenhet. — Ett nöje, som den rätta Stockholmsboen aldrig afsäger sig sommartiden, är att då och då besöka Djurgårdsspektaklerna. Man får också medge, att detta nöje hör till de få verkligt roliga, då man har tillfälle att se hr Fr. Delands ypperliga spel i en sådan roll som herr Tappermans, hvilken nu fortfar att draga en talrik publik till Djurgårdsteatern. I söndags gafs denna pjes 3:dje gången för fullt bus. Vi hafve redan i korthet omnämnt pjesens motiv, och upprepa således blott, att det är förloradt, att icke uli densamma se herr Deland, som i sin roll skapat en af de kostligaste typer af en riktigt beskedlig och undergifven äkta man. Hans förmåga att deri inlägga det komiska elementet, under bibehållandet: af en väl beräknad måtta och natursanning, lika fri från stelnadt mandår, som från karrikatur, är någonting verkligt lifvande och gör, i förening med de invflätade täcka och sångbara melodierna det lilla eljest obetydliga stycket ganska underhållande. Hvad de sednare beträffar, så kunde man kanske invända, att de äro satta snarare i operettens än vådevillens stil, och att de till karakter och hållning synas stå något öfver den anspråkslösa texten, äfvensom att de sjungande böra fästa sin uppmärksamhet så noga som möjligt derPå, att orden må tydligt höras, Musiken deruti är en ganska nätt komposition af hr Dannström. Ett annat stycke, som äfven har sina rätt roliga pointer och spelas med ganska god ensemble, är De första sommardagarne, en lokaliserad pjess som innehåller en bitande, på några ställen något burlesk satir. tf Hr DAVIDSONS TRÄDGÅRDS-KONSERTER. Den första af de förut omtalade Harpfska konserterna gafs i förgår afton uti trädgårdsföreningens lokal, och var besök! af mer än 4,000 personer. Det bifall, som egnades tillställningen, var odeladt och serdeles lifligt, och man kan säga, att musikpersonalen i hvarje hänseende rättfärdigade det fördelaktiga rykte, som föregått densamma. Ensemblen var ej blott god, utan verkligen i sällsynt grad utmärkt, äfven i stundom förekommande tempi av IA LR 9 hh Mm Jo AR