minsta anledning, anföll den danska armeen,
hvilken hade befallning att förhålla sig passivt
och så vidt möjligt undvika ett slag. Med
några modifikationer afslutades dock - konven-
tionen den 2 Juli, och ratificerades först af
Danmark, hvarefter baron Manderström åter
sändes till Berlin, der konventionen likaledes
ratificerades af Preussen, med förbehåll af några
obetydliga tillsatser, som af Danmark genast
godkändes.
Nu inträdde det tredje och märkvärdigaste
stadium. Vid möte i Kolding den 45 Juh
förklarade grefve Pourtales — till ej mindre
förlägenhet för sig sjelf, än öfveraskning för
danska underhandlaren kammarherren Reedtz,
att general Wrangel icke ville samtycka till
insurgentarmeens upplösning m. fl. andra vil-
kor. Likväl förnyades åter underhandlingarne
den följande dagen, då de preussiske under-
handlarne framkommo med en mängd nya for-
dringar, som stodo i uppenbar strid emot kon-
ventionens vigtigaste bestämmelser. Konun-
gen af Danmark skulle erkänna upprorsrege-
ringens anordningar.s — Förbundshären skulle,
om fiendtligheter icke ifrågakommo, återtagå
den ställning den emellan d. 27 och 530 Juni,
genom ett föga lojalt infall, midt under un-
derhandlingasne intagit. — Lauenburg skulle
icke befrias, från det der påtvungna uppror,
utan skulle blott i diplomatisk väg verkas till
ändamålet. Slutligen skulle hela konventioren
underställas den tyska riksföreståndarens — en
ännu icke konstituerad auktoritets — ratifika-
tion; och detta allt ehuru det tyska förbun-
det gifvit Preussen oinskränkt fullmakt at
leda detta ärende: en fullmakt, som icke alle-
nast aldrig blifvit återtagen, utan dertill ut-
tryckligen stadfästad af den sedermera i Frank-
furt sammanträdande nationalförsamlingen.
Då Konungen af Sverige och Norge, som
naturligtvis måste se ett förnärmande emot de
förenade Rikenas anseende, uti det sätt hvarpå
en under hans auspicier afslutad öfverenskom-
melse skulle kasseras yrkade, att ännu ett för-
sök skulle göras, skedde det. General Oxholm
och kammarherren Reedz sändes med en yt-
terligare ambassad, hvari baron Lagerheim och
sir Wynn deltogo, men detta uträttade icke
j heller något.
Sålunda har den, efter långvariga förhand-
lingar af lord Palmerston tillvägabragte, efter
Englands förordande och under Rysslands till-
styrkan, under Sveriges fortfarande uppmanin-
gar, af den preussiska regeringen. antagna, af
Danmark efter alla vänskapliga och allierade
makters enhälliga råd, ratificerade konvention,
strandat emot den preussiska kavallerigenera-
lens invändningar, som skulle fullgöra den-
samma, och fiendtligheterna skola åter börja.
— Det berättas att demoiselle Henrictte
Nissen, som återkommit på besök till fäder-
neslandei, för någon tid engagerat sig såsom
primadonna vid det nu härstädes vistande ita-
lienska operasällskapet. Detta kommer att gifva
en ökad anledning att besöka detta sällskaps
representationer, hvilka redan med skäl äro
ganska mycket en vogue. — För några dagar
sedan gafs der, för fjerde gången, Kärleksdryc-
ken, dervid publiken, med de otvetydigaste
bevis, tillkännagaf sin belåtenhet.
— Ett nöje, som den rätta Stockholmsboen
aldrig afsäger sig sommartiden, är att då och
då besöka Djurgårdsspektaklerna. Man får
också medge, att detta nöje hör till de få verk-
ligt roliga, då man har tillfälle att se hr Fr.
Delands ypperliga spel i en sådan roll som
herr Tappermans, hvilken nu fortfar att draga
en talrik publik till Djurgårdsteatern. I sön-
dags gafs denna pjes 3:dje gången för fullt
bus. Vi hafve redan i korthet omnämnt pje-
sens motiv, och upprepa således blott, att det
är förloradt, att icke uli densamma se herr
Deland, som i sin roll skapat en af de kost-
ligaste typer af en riktigt beskedlig och under-
gifven äkta man. Hans förmåga att deri in-
lägga det komiska elementet, under bibehållan-
det: af en väl beräknad måtta och natursan-
ning, lika fri från stelnadt mandår, som från
karrikatur, är någonting verkligt lifvande och
gör, i förening med de invflätade täcka och
sångbara melodierna det lilla eljest obetydliga
stycket ganska underhållande. Hvad de sed-
nare beträffar, så kunde man kanske invända,
att de äro satta snarare i operettens än våde-
villens stil, och att de till karakter och håll-
ning synas stå något öfver den anspråkslösa
texten, äfvensom att de sjungande böra fästa
sin uppmärksamhet så noga som möjligt der-
På, att orden må tydligt höras, Musiken
deruti är en ganska nätt komposition af hr
Dannström. Ett annat stycke, som äfven har
sina rätt roliga pointer och spelas med ganska
god ensemble, är De första sommardagarne,
en lokaliserad pjess som innehåller en bitande,
på några ställen något burlesk satir.
tf
Hr DAVIDSONS TRÄDGÅRDS-KONSERTER.
Den första af de förut omtalade Harpf-
ska konserterna gafs i förgår afton uti träd-
gårdsföreningens lokal, och var besök! af mer
än 4,000 personer. Det bifall, som egnades
tillställningen, var odeladt och serdeles lifligt,
och man kan säga, att musikpersonalen i hvarje
hänseende rättfärdigade det fördelaktiga rykte,
som föregått densamma. Ensemblen var ej
blott god, utan verkligen i sällsynt grad ut-
märkt, äfven i stundom förekommande tempi
av IA LR 9 hh
Mm Jo AR - -