Haparanda förtallade 7,767 lisp. smör, allt det öftiga smöret, som sagde år derifrån afsändes, äfven var utländskt, dä det mäturligtvis på oloflig väg inkommit ti!l riket; så har ju detta betydliga smörqvantom år 1844 blifvit tullförsnilladt, oaktadt tullafgiften då endast utgjorde 32 sk. pr lisp., och då ligger häruti ett ovedersägligt bevis på riktigheten af den sats jag städse försvarat, att man må göra en tullbestämmelse buru låg som heldst, så skall den dock aldrig blifva något värn emot det af vinstbegäret framkal!ade smugleriet. En värd talare, hr, Wästfelt, har ansett den ökade smörtillverkningen inom landet icke så mycket härröra ifrån de höga tullarne å viktualievaror, som icke fastmera ifrån ett ordnadt jordbruk. Om jag vu medgifver, aut det ligger en viss grad af sanning häri, så får jag dock anmärka, det hr Wästfelt sjelf e:känt, att den högre tullen å viktualievaror, hvaribland smör är den förnämsta, också kan i någon mån bidraga till den högre produktion, som i sednare tider skett af denna vara. Hvarföre ej då till detta lyckliga förhållande låta de båda orsakerna fortfarande verka gemensamt såsom hittills, cnär de begge til!sammans utgöra det säkraste medlet till ladugårdsskötselns förkofran? Eller ligger det något ondt deri, om man på detta sätt skulle lyckas bringa saken derhän, att smörimporten inom cn aflägsen framtid kommer att alldeles upphöra? Hr Aminoff synes hafva ställt sitt sednaste yttrande egentligen till mig, då han omtalat huruledes jag skulle hafva medverkat till den, såsom hr Aminoff utirycker sig, omåttligt höga tullafgift, som vid sednaste riksdag blef bestämd å smör. Men om mitt minne icke felar, så fanns den der så omåttliga tullafgiften redan bestämd i 1844 års tulltaxa. Blott ett undantag var gjordt för Finland, och när undantaget upphörde, så trädde äfven emot detta land den allmänna tullbestämmelsen å smör i gällande kraft. Jag har således icke genom 1845 års bevillningsutskott medverkat till den tull, som vid den riksdagen åsattes smöret, utan endast dertill, att den förut befintliga blef bibehållen. Hvad beträffar frågan om tullens måtuighet, så äro begreppen om hvad som är måttligt eller ej, icke blöt subjektiva, och i följe deraf ganska ofta skiljaktiga, utan äfven understundom beroende af yttre förhållanden. Den, t. ex., som blir öfverlastad af 2 supar bränvin, kan väl med skäl sägas vara omåltlig om han förtär detta qvantum; men följer väl deraf, att man med fog kan beskylla den för omåttlighet, som, då han förtär de tvenne supaine, deraf icke har den ringaste olägenhet? Med hänsigt till betofret af skydd för den inhemska industrien, anser jag icke 2 rdr, icke ens 2 rdr 24 sk. vara en omåttlig tull på smör. Hr Amiroff kan ingen förneka att vara af motsatt tanka; och hvem som har rätt lärer ingen af oss kunna afgöra. Hr von TROIL, S. G.: Jag tillhör antalet af dem, som i allmänhet tro, att man med försigtighet bör tillvägagå med nedsättning af tullsatser på de produkter, som utgöra föremål för jordbrukets produktioner. Jag tror det egentligen derföre, att det är först på sednare tider, som vårt jordbruk: börjat taga en ändamålsenligare rigtning i afseende på boskapsskötsel o. s. v.; men iförenämnde fråga delar jag de åsigters som af Bevillningsutskottet blifvit framställda. Jag tror mig) så mycket mer. böra göra det, som smörtullens nedsättning till 4 rdr 24 sk. per I är nyttig både i afseende på den statsinkomst, den kommer att bereda, och i afseende på förekommande af det sedeförderf, som, är en ovilkorlig följd af nuvarande höga tullsats. Afven tror jag att man vid detta tillfälle bör taga i betraktande den fattige arbetarens intresse, som nödvändigt fordrar, att man icke uppsätter priset på hans oundgängligaste lefnadsbehof. Grefve Lagerbjelke har redan visat, att t. o. m. landtbruket icke är i behof af så omåttligt hög tullsats, som vid sista riksdagen åsattes smör, uppgående till emellan 40 och 50 procent af varans I värde, då man nemligen tillägger öfriga umgälder för smörets införsel; och då den nu föreslagna tullen. tillsammans med nyssnämnda umgälder, öfverstiger 235 procent af detta värde, så skulle jag för min del tro, att det är allt hvad man i detta: afseende kan önska eller fordra. Man behöflver endast kasta ögonen på Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer i detta afseende, för att finna, att den minskning i qvantiteten afinförtulladt smör, som under de sednare åren egt rum, icke härledt sig ensamt af ökad produktion, då nemliged år 1844 endast 7767 I smör förtullades öfver Haparanda, i stället för 28,000, som förut varit förtullade, och året derpå förtullades endast 414!V, 18. Vid Stockholms tullkammare har förhållandet varit enahanda, då nemligen före den nya tulltaxan 429,423 , 18 dit införtullades, hvaremot året derefter endast 901 1 till Stockholm förtullades. Man behöfver endast fästa uppmärksamheten på dessa siffror för att finna, att denna större qvantitet smör blifvit tullförsnillad unvder den tid den högre tullsa:sen varit gällande. Man bör icke lemna åsido alla de beslag som i följe deraf egt rum under sednare tider och de för svenska rättskänstan så föga angenäma uppträden, som deraf blifvit en följd. För min del tror jag, att den som vill fråndraga statskassan en betydlig inkomst och äfven befrämja tullförsnillningen, dån bör bibehålla nuvarande höga tullsats eller ock det framkastade förslaget af 2 rdr... Den som deremot vill förskaffa statskassan en god inkomst, och tillika i någon mån, om icke fullkomligt, motverka det förderfliga lurendrejeriet, han bör äfven motsätta sig förhöjning af tullarne. Hr RIBBING: Jag får endast förena mig med dem, som icke tro att en nedsättning af tullen till 4 rår 24 sk. verkar tillräckligt i afseende på den minskning i lurendrejeriet, som äfven jag önskar af själ och hjerta, utan jag tror att-ett skydd: som skulle vara tillräckligt, måste bestämmas till. 4 rdr. Om man aldrig; så litet besinnar hvad 4 rdr i tull, med tillägg af öfrige omkostnader, gör på ett 1 smör, så skall man finna att den föreslagna nedsättningen icke minskar kostnaden så betydligt, att icke de, som vilja tullförsnilla varan, derpå skola hafva en ganska betydlig vinst. Det är klart och tydligt att med det lurendrejeri som faktiskt vitsordas af tullspecialer och längder, samt af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, som här blifvit åberopad, att den orimligt höga tullen endast ökar tullförsnillnipgen och att man således icke kan göra något värre för att undergräfva landtmannanäringen och förstöra den, än att sätta så höga tullar, och detta är ändock en småsak emot det.sedeförderf, som derigenom ästadkommes. Det synes mig högst besynnerligt, att man tyckes hafva glömt denna sak ifrån början vid tullagstiltningen. Det är förunderligt att man talar om att stifta sådana lagar mL DL, fn Lala OO ETT