Haparanda förtallade 7,767 lisp. smör, allt det öf-
tiga smöret, som sagde år derifrån afsändes, äfven
var utländskt, dä det mäturligtvis på oloflig väg in-
kommit ti!l riket; så har ju detta betydliga smör-
qvantom år 1844 blifvit tullförsnilladt, oaktadt
tullafgiften då endast utgjorde 32 sk. pr lisp., och
då ligger häruti ett ovedersägligt bevis på riktighe-
ten af den sats jag städse försvarat, att man må
göra en tullbestämmelse buru låg som heldst, så
skall den dock aldrig blifva något värn emot det
af vinstbegäret framkal!ade smugleriet.
En värd talare, hr, Wästfelt, har ansett den ö-
kade smörtillverkningen inom landet icke så myc-
ket härröra ifrån de höga tullarne å viktualieva-
ror, som icke fastmera ifrån ett ordnadt jordbruk.
Om jag vu medgifver, aut det ligger en viss grad
af sanning häri, så får jag dock anmärka, det hr
Wästfelt sjelf e:känt, att den högre tullen å vik-
tualievaror, hvaribland smör är den förnämsta,
också kan i någon mån bidraga till den högre pro-
duktion, som i sednare tider skett af denna vara.
Hvarföre ej då till detta lyckliga förhållande låta
de båda orsakerna fortfarande verka gemensamt så-
som hittills, cnär de begge til!sammans utgöra det
säkraste medlet till ladugårdsskötselns förkofran?
Eller ligger det något ondt deri, om man på detta
sätt skulle lyckas bringa saken derhän, att smör-
importen inom cn aflägsen framtid kommer att all-
deles upphöra?
Hr Aminoff synes hafva ställt sitt sednaste ytt-
rande egentligen till mig, då han omtalat hurule-
des jag skulle hafva medverkat till den, såsom hr
Aminoff utirycker sig, omåttligt höga tullafgift,
som vid sednaste riksdag blef bestämd å smör.
Men om mitt minne icke felar, så fanns den der
så omåttliga tullafgiften redan bestämd i 1844 års
tulltaxa. Blott ett undantag var gjordt för Finland,
och när undantaget upphörde, så trädde äfven emot
detta land den allmänna tullbestämmelsen å smör
i gällande kraft. Jag har således icke genom 1845
års bevillningsutskott medverkat till den tull, som
vid den riksdagen åsattes smöret, utan endast der-
till, att den förut befintliga blef bibehållen.
Hvad beträffar frågan om tullens måtuighet, så
äro begreppen om hvad som är måttligt eller ej,
icke blöt subjektiva, och i följe - deraf ganska
ofta skiljaktiga, utan äfven understundom be-
roende af yttre förhållanden. Den, t. ex., som
blir öfverlastad af 2 supar bränvin, kan väl med
skäl sägas vara omåltlig om han förtär detta qvan-
tum; men följer väl deraf, att man med fog kan
beskylla den för omåttlighet, som, då han förtär de
tvenne supaine, deraf icke har den ringaste olä-
genhet? Med hänsigt till betofret af skydd för
den inhemska industrien, anser jag icke 2 rdr,
icke ens 2 rdr 24 sk. vara en omåttlig tull på
smör. Hr Amiroff kan ingen förneka att vara af
motsatt tanka; och hvem som har rätt lärer ingen
af oss kunna afgöra.
Hr von TROIL, S. G.: Jag tillhör antalet af
dem, som i allmänhet tro, att man med försigtig-
het bör tillvägagå med nedsättning af tullsatser på
de produkter, som utgöra föremål för jordbrukets
produktioner. Jag tror det egentligen derföre, att
det är först på sednare tider, som vårt jordbruk:
börjat taga en ändamålsenligare rigtning i afseende
på boskapsskötsel o. s. v.; men iförenämnde fråga
delar jag de åsigters som af Bevillningsutskottet
blifvit framställda. Jag tror mig) så mycket mer.
böra göra det, som smörtullens nedsättning till 4
rdr 24 sk. per I är nyttig både i afseende på den
statsinkomst, den kommer att bereda, och i afse-
ende på förekommande af det sedeförderf, som, är
en ovilkorlig följd af nuvarande höga tullsats. Af-
ven tror jag att man vid detta tillfälle bör taga i
betraktande den fattige arbetarens intresse, som
nödvändigt fordrar, att man icke uppsätter priset
på hans oundgängligaste lefnadsbehof.
Grefve Lagerbjelke har redan visat, att t. o. m.
landtbruket icke är i behof af så omåttligt hög
tullsats, som vid sista riksdagen åsattes smör, upp-
gående till emellan 40 och 50 procent af varans I
värde, då man nemligen tillägger öfriga umgälder
för smörets införsel; och då den nu föreslagna tul-
len. tillsammans med nyssnämnda umgälder, öf-
verstiger 235 procent af detta värde, så skulle jag
för min del tro, att det är allt hvad man i detta:
afseende kan önska eller fordra. Man behöflver en-
dast kasta ögonen på Kongl. Maj:ts nådiga propo-
sition till Rikets Ständer i detta afseende, för att
finna, att den minskning i qvantiteten afinförtulladt
smör, som under de sednare åren egt rum, icke
härledt sig ensamt af ökad produktion, då nemli-
ged år 1844 endast 7767 I smör förtullades öf-
ver Haparanda, i stället för 28,000, som förut va-
rit förtullade, och året derpå förtullades endast
414!V, 18. Vid Stockholms tullkammare har för-
hållandet varit enahanda, då nemligen före den nya
tulltaxan 429,423 , 18 dit införtullades, hvaremot
året derefter endast 901 1 till Stockholm förtullades.
Man behöfver endast fästa uppmärksamheten på
dessa siffror för att finna, att denna större qvan-
titet smör blifvit tullförsnillad unvder den tid den
högre tullsa:sen varit gällande. Man bör icke lemna
åsido alla de beslag som i följe deraf egt rum un-
der sednare tider och de för svenska rättskänstan
så föga angenäma uppträden, som deraf blifvit en
följd. För min del tror jag, att den som vill från-
draga statskassan en betydlig inkomst och äfven
befrämja tullförsnillningen, dån bör bibehålla nu-
varande höga tullsats eller ock det framkastade
förslaget af 2 rdr... Den som deremot vill förskaffa
statskassan en god inkomst, och tillika i någon
mån, om icke fullkomligt, motverka det förderfliga
lurendrejeriet, han bör äfven motsätta sig förhöj-
ning af tullarne.
Hr RIBBING: Jag får endast förena mig med
dem, som icke tro att en nedsättning af tullen till
4 rår 24 sk. verkar tillräckligt i afseende på den
minskning i lurendrejeriet, som - äfven jag önskar
af själ och hjerta, utan jag tror att-ett skydd: som
skulle vara tillräckligt, måste bestämmas till. 4 rdr.
Om man aldrig; så litet besinnar hvad 4 rdr i tull,
med tillägg af öfrige omkostnader, gör på ett 1
smör, så skall man finna att den föreslagna ned-
sättningen icke minskar kostnaden så betydligt, att
icke de, som vilja tullförsnilla varan, derpå skola
hafva en ganska betydlig vinst. Det är klart och
tydligt att med det lurendrejeri som faktiskt vits-
ordas af tullspecialer och längder, samt af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition, som här blifvit åbero-
pad, att den orimligt höga tullen endast ökar tull-
försnillnipgen och att man således icke kan göra
något värre för att undergräfva landtmannanäringen
och förstöra den, än att sätta så höga tullar, och
detta är ändock en småsak emot det.sedeförderf,
som derigenom ästadkommes. Det synes mig högst
besynnerligt, att man tyckes hafva glömt denna sak
ifrån början vid tullagstiltningen. Det är förun-
derligt att man talar om att stifta sådana lagar
mL DL, fn Lala OO ETT