också tullbevakningen vid Hapsranda är förbättrad och förstärkt, så kan den långa gräns, som finnes vid Torneå elf, :aldrig så bevakas att tullförsnillning derigenom förhindras. Alltså kommer, om rean fortfar att bibehålla den ösxade tullen, statsinkomsten bestämdt stt betydligen minskas, enär det är en gifven följd att ändock smör måste inom landet förtäras. Man har påstått att det skydd, som uppkommit genom den nya tullen, skulle befordrat produktionen. Detta kunde likväl icke hafva skett i så hög grad under två års tid, emedan den ladugårdsförbättring, som derföre varit nödvändig, icke kunnat på så kort tid tillvågabringas. Nu kommer jag till konsumenternas rätt, och för den anhåller jag också att få fälla nägra ord. Man måste väl finna att smör är en nödvändtghetsvara, som förtäres nästan mer, eller åtminstope lika mycket, af den fattigare befolkniogen, som af den förmögnare, och man miste väl göra afseende på dess rätt. Hr von Hartmansdorff bar anört till stöd för sina satser en petition af Eskilstuna manuskturister om bibehållande af de höga tullsatserna. Jag anhåller att såsom stöd för mina satser om konsumeaternes rätt och fördel få åberopa en i dessa dagar öfverlemnad petition af des. k. fria arbetarne, derutinnan de visserligen yrkade höga tullar å allt hvad som skulle förskaffa dem arbete, men låg tull på nödvändighetsvaror. Således måste man äfven göra afseende på konosumenternes rätt, och ehuru den tullagift som utskottet föreslagit är tillräckligt hög, kanske för hög för att förekomma tullförsoiilning, och derjemte t. o. m. för hög i afs, på konsumenterne, så vill jag gerna begifra mig dertill, pi det man åtminstone må kunna komma ifrån den orimliga tull, som ru är lagd på smöret. Jag anhåller således att Utskottets förslag måtta blifva antaget. (Forts.)