också tullbevakningen vid Hapsranda är förbätt-
rad och förstärkt, så kan den långa gräns, som
finnes vid Torneå elf, :aldrig så bevakas att tull-
försnillning derigenom förhindras. Alltså kommer,
om rean fortfar att bibehålla den ösxade tullen,
statsinkomsten bestämdt stt betydligen minskas,
enär det är en gifven följd att ändock smör måste
inom landet förtäras.
Man har påstått att det skydd, som uppkommit
genom den nya tullen, skulle befordrat produktio-
nen. Detta kunde likväl icke hafva skett i så hög
grad under två års tid, emedan den ladugårds-
förbättring, som derföre varit nödvändig, icke kun-
nat på så kort tid tillvågabringas.
Nu kommer jag till konsumenternas rätt, och
för den anhåller jag också att få fälla nägra ord.
Man måste väl finna att smör är en nödvändtg-
hetsvara, som förtäres nästan mer, eller åtminsto-
pe lika mycket, af den fattigare befolkniogen, som
af den förmögnare, och man miste väl göra afse-
ende på dess rätt.
Hr von Hartmansdorff bar anört till stöd för
sina satser en petition af Eskilstuna manuskturi-
ster om bibehållande af de höga tullsatserna. Jag
anhåller att såsom stöd för mina satser om kon-
sumeaternes rätt och fördel få åberopa en i dessa
dagar öfverlemnad petition af des. k. fria arbe-
tarne, derutinnan de visserligen yrkade höga tullar
å allt hvad som skulle förskaffa dem arbete, men
låg tull på nödvändighetsvaror. Således måste man
äfven göra afseende på konosumenternes rätt, och
ehuru den tullagift som utskottet föreslagit
är tillräckligt hög, kanske för hög för att förekom-
ma tullförsoiilning, och derjemte t. o. m. för hög
i afs, på konsumenterne, så vill jag gerna begifra
mig dertill, pi det man åtminstone må kunna
komma ifrån den orimliga tull, som ru är lagd
på smöret. Jag anhåller således att Utskottets för-
slag måtta blifva antaget. (Forts.)