kade bifall åt det hela. — Rulberg medgar, att då
landet välsignas med flera göda år, leverering in
patura blir fördelaktig för de skattskyldige, men
som förslaget ginge ut på att undanrödja de icke
utan skäl öfverklagade prejerier, ville han för sin
del bifalla.
Diskussionen afbröts kl. half 40 på qvällen, för
att i nästa plenum fortsättas
—
DISKUSSIONER I TULLFRÅGAN HOS RID-
DERSKAPET OCH ADELN.
(Forts. fr. Lördagsbl.)
På e. m. den 2 Juni förekom artikeln fläsk.
Dervid yttrade sig först hr v. Hartmansdorff,
hvars yttrande icke kan meddelas, emedan det
är uttaget till justering. Hufvudinnehållet deraf
var, att som svinhandteringen på de sednarel
åren stigit genom den förhöjda tullen; somli
det bär sig, oaktadt densamma, att importera
fläsk från Finland, och som stadsmannanärin-
garne, om de blifva skyddade, kunna betala
landtmannens produkter; så yrkade hr von
Hartmansdorff förkastande af utskottets förslag
till nedsättning i tullen.
Herr ROSENBLAD: Utaf alla viktualievaror
är väl artikeln fläsk den minst betydliga, eller den
har icke den vigt för tulltaxan, som artikeln kött,
och isynnerhet smör. Nuvarande tullen är imed-l:
lertid ganska betydlig vid jemförelse af den inför-
sel som förut ägt rum, och af den tull, som före
finska traktatens upphörande fanns. Detta synesl:
af de tryckta tabellerne, som finnas i kommerse-
kollegii sednaste årsberättelse, och som visa, att
införseln 1844 utgjort 42,000 IE, och 4843, 13,000
Deremot är hr von Hartmansdorffs sats, att genom
denna förhöjning skall svenska produktionen af fläsk
gjort synnerligt stora framsteg, enligt min tanka,
oriktig. Bevisningen häraf är han likväl skyldig.
Jag tviflar visserligen icke derpå att svin och bo-
skapsskötseln inom vårt fädernesland börjat i sed-
nare tider göra framsteg. Jag tror att, genom
den kommunikation, som blifvit öppnad inom rikets
landamären, såsom Götha kanal, m. m., denna bo-
skapsskötsel blifvit utvidgad; men deremot tror jag
icke att ett lyckligare förhållande framkallats ge-
nom den finska traktatens upphörande. Jag an-
håller att hvad artikeln fläsk angår Bevillningsut-
skottets förslag måtte bifallas, och får erinra, att
fläsk är ett ganska vigtigt födoämne för en stor
del af den arbetande folkklassen inom hufvudstaden.
Hr AMINOFF: En värd talare har yttrat, att,
äfven med bibehållande af nuvarande tulltaxa för
fläsk, denna vara likväl kan med fördel från Fin--
land hitföras och försäljas. Detta påstående måste
jag bestrida. Det är numera en allmänt känd san-
ning, bevittnad af erfarenheten, att den vid sista
riksdagen åsatte höga tullen på lifsförnödenhbetsar-
tiklar verkat derhän, att ganska ringa qvantiteter
af desamma hit inkommit från Finland, på denl
lofliga vägen. Finnarne hafva i allmänhet genom
den högre tullbestämmelsen blifvit tvungne att flytta
sin handel från Sverge till Ryssland. Och hvad
Stockholms invånare derpå förlorat, ligger i öppen
dag, likasom den vinst Petersburg derigenom skör-
dat. Sannerligen man kunnat göra Ryssland en
större ekonomisk tjenst, än då man förhöjde tul-
len på lifsförnödenheter. Det återstår för att göra
förlusten komplett att förbjuda all införsel af dy-
lika varor, och jag börjar frukta, att sådant är
meningen hos dem, som yrka höga tullbestämmelser.
Det säkraste är nu, att prisen på förnödenhets-
varor stigit till den grad, att den fattiga och ar-)
betande klassen snart kommer i den belägenhet,
att den kappast kan förskaffa sig mer för dagenl.
att lefva utaf, än sill och bröd. Har då icke sven-
ska folkets ombud förbindelser i detta afseende till
andra än producenterne, hvilkas antal otvifvelak-
tigt är ringare än konsumenternes? Jag tror det.
Do förras fördel bör kunna vinnas genom måttliga
tullbestämmelser, utan att de sednare derigenom
för mycket blifva lidande.
På grund af hvad jag nu anfört, tillstyrker jag
bitall till Utskottets förslag i denna punkt.
Grefve LAGERBJELKE: Jag anhåller att få
förena mig med hr Rosenblad samt, såsom ett be-
vis derpå, att den förkofran svinafveln i sednare tider
vunnit icke är att härleda från den. högre tullen,
tillägga att då den finska traktaten var gällande,
var tullen i ett progressivt stigande, dock så att
den icke skulle öfverstiga 32 sk. bko. Under denna
tid steg likväl ifrågavarande afvel högst betydligt.
Hr PRINTZENSKÖLD: Om Sverge, såsom hr
Aminoff nyligen anfört, gjort Ryssland en väsent-
lig tjenst genom att förhöja införseltullen å fläsk,
så vill det, å andra sidan, synas mig, som skulle
Sverge genom denna åtgärd hafva gjort sig sjelf
den störsla tjensten, ty att den högre tullafgiften
framkallat en förökad svinafvel inom vårt land, är
ett faktum, som ingen skall med framgång kunna
bestrida, likasom det med visshet kan förutses, att!
denna afvel, i fall nu gällande tullbestämmelse å :
fläsk får fortfara, skall innan kort uppdrifvas der-
4
bän att den inhemska konkurrensen ensam skall
blifva tillräcklig för att nedsätta priset på denna
förnödenhetsartikel till hvad det var för några få
år tillbaka. Att för öfrigt vilja från den klandrade
tullafgiften uteslutande härleda det höga pris å:
fläsket, som under den sednast förflutna tiden va-
rit rådande, är ett fullkomligt misstag, som vittnar
att man icke gjort sig mödan att närmare under-l:
söka förhållandet. Med 4843 års slut hade den s.j!
k. finska traktaten upphört att vara gällande. Pri-l!
set å fläsk under det påföljande året 1244 under-!!
gick, oansedt den högre tullen derå, ingen märk-!
bar förändring. Så hade också säkerligen, under!
lika omständigheter, händelsen blifvit år 4845.
Men då inträffade en svår missväxt, som för landt-
mannen gjorde det omöjligt att kunna det äret
öda rågra kreatur till afsalu, utan han nödgades
i stället att slagta en betydlig del af dem till eget
behof. År 4846 var väl skörden här i landet i
allmänhet god; men jemte det att sädespriserne
voro sedan det föregående året betydligt stegrade
blefvo de det ännu mer genom de stora spanmåls-
reqvisitioner, som ingingo både från England och
flera länder på kontinenten, i följd af den miss-
växt, som år 1846 der hade inträffat, så att landt-
mannen fann större uträkning vid att sälja sin säd,
än att med den göda svin och andra kreatur till
försäljning. Det var då helt naturligt, att den af
dn orsaker i hög grad minskade tillförsela af fläsk.
SR e derå verka en betydlig förhöjning i priset.
Aruti ligger således det egentliga skälet till fläs-
kets, icke utan fog, öfverklagade dyrhet. Men sc-
dan orsaken härtill numera lyckligen upphört, blir
det också klart att verkningen måste försvinna och
fläsket sålunda nedgå till sitt fordna, visst icke ö-
verdrifna pris, utan att för detta ändamål nägra
konstlade åtgärder behörfya vidtagas.
Frih. von SCHWERIN: Jag har trott mig finna