ledamöter från Östergötbland hade ingifvit ett an-
förande, deri vissa menliga följder för derås pro-
vins emotsågos, föranledda af tvånget att med pen-
ningar lösa naturaprestationerna, i synnerhet som
Östergöthland emot de öfriga landskaperna skattar
i spanmål såsom 3 till 49. Det nu brukliga mar-
kegångssättet skulle medföra kännbara förluster.
De yrkade derföre optionsrättens bibehållande för
sin provins. — Pelter Persson, Sandstedt och P.
J. Pettersson från Jönköpings län hade äfven ett
anförande, hvari förslaget erkändes såsom ett mä-
sterstycke, men, bibehållande af uppsägningsrätten
påyrkades. — Östman önskade att man ej måtte
sönderplocka utlåtandet, utan bifalla det i sin hel
het. Många instämde. — Erik Andersson, Anders
Ersson och Bergström från Kopparbergs lån hade
anföranden, åsyftande att begära likbet vid skatte-
förvandlingen äfven för deras ort, särdeles i afse-
ende på skattekolen m. fl. prestationer. Magnus
Hallberg från Halland önskade att enskilda intres-
sen ej borde söka söndersplittra förslaget, utan att
det måtte i sin helhet antagas. — Sahlström genv-
dref de östgöthske reservanternes påståenden, såsom
att deras provins hade brist på afsättning, låga
priser på spanmål o. s. v., och tröstade kopparber-
garne dermed, att K. M., som vid denna riksdag
gjort proposition om skattekolens lösning, säkert
icke skulle lemna den frågan å sido. Talaren yr-
kade bifall åt det hela. — Rulberg medgar, att då
landet välsignas med flera göda år, leverering in
patura blir fördelaktig för de skattskyldige, men
som förslaget ginge ut på att undanrödja de icke
utan skäl öfverklagade prejerier, ville han för sin
del bifalla.
Diskussionen afbröts kl. half 40 på qvällen, för
att i nästa plenum fortsättas