lör deras förhandlingar. Bremen d. 48 Juli. I gårdagens köpmanskonvent afgafs berättelse öfver den kommission, som blifvit nedsatt för att öfverlägga om handelsoch tullförhållanden. Under diskussionen meddelade senatorn Duckwitz intressanta upplysningar öfver grannstaternas ställning och ut-: sigter i detta hänseende. Deraf inhemtades, ; att man i Hamburg ännu alltid söker göral: frihandelssystemet gällande, under det i Libeck Jåsigterna voro delade om entrepötsystemet, eller fribamnar; i Mecklenburg och Slesvig-Holstein önskade man göra de större sjöstäderna till! frihamnar; Hannover och Oldenburg slöto sig till Bremen, för att gemensamt sträfva till sjöhandelns befrämjande, samt att genom fri och obehindrad trafik höja den tyska industrien.. Tullfrihet önskades på åtskilliga föremål, hvaribland materialier för skeppsbyggnad. Tvenne; motioner antogos såsom församlingens enhälliga beslut, nemligen: 4:o Alt, huru än Frankfurter-nationalförsamlingens beslut må ut-! falla, handeln, såsom ett af dess lifsvilkor, garanterås den största möjiiga fria rörelse.) 2:o Alt en fullkomlig jemnlikhet bland Tysklands hamnplatser, utan den enas företräde. framför den andra, må äga rum. Den konstituerande nationalförsamlingen i Frankfurt. Uti tyska nationalförsamlingens session den. 44 dennes förevar en särdeles animerad debatt, i i anledning af den kongl. hannoverska rege-! ringens skrifvelse till hannoverska ständerförsamlingen. Konung Ernsts hotelse, att derest ej hans anspråk godkändes af hannoverska! ständerna och den tyska nationalförsamlingen, afträda från regeringen, synes hafva i Frankfurt gjort motsatt verkan mot den åsyftade. Skrämskottet har alldeles förfelat sin verkan på nationens män, och fråga har väckts om ingen-! ting mindre än att, enligt d:r Zits amendement, ,låta konungariket Hannovers regering nöfvergå i centralstyrelsens händer och, genom folkets suveränitet, träffa vidare beslut, noch åtgärder angående Hannovers blifvande) förfaltningr. I I Motion bade blifvit väckt i frågan af WeIsendonk, som ville se en högeligen opassande Thotelse uti konungens af Hannover förbehåll, luti sitt vilkorliga erkännande af centralstyrelIsemyndigheten. — Uti hannoverska ministeriets Iskrifvelse innefattades ingentiog mindre än en luppstudsighet mot nationalförsamlingens beslut, ! som ej borde lemnas obeifrad. Stor förbittring hade väckts deraf; pressen hade uppträdt Ideremot, och då Europas blickar voro riktade Ipå nationalförsamlingen, måste en så grof förlolämpning genast tillrättavisas. Motionären l väckte derföre följande proposition : RiksföreI ståndaren anmodas att vederbörligt tillrättalIvisa Hannovers otillständiga anspråk. Denna proposition vore så mildt affattad, att motio-Jnären ej ansåg lång öfverläggning vara af nöelden, för att genast bringa frågan till afgörande. (Allmänt bravo). Lang från Verden yttrade: att, om Hannovers förklaring vore cen hotelse, så vore dock denna ingenting annat än följande: om natioInalförsamlingen skulle fatta beslut, som icke Ikonungen ville godkänna, så skulle han, konungen, abdikera. Men talaren kunde ej deruli se något skäl till bekymmer för nationalIförsamlingen, om konungen af Hannover abdikerade. (Bravo! bravo!). Mesendonk begärde ånyo ordet. Den 7 Juli synes spela en egen roll i hannoverska historien. För 44 år sedan på denna dag ! upphäfdes grundlagen af år 4833, och nu aflåter Hannover en skrifvelse, som innefattar rlingenting mindre än en uppresning emot naItionalförsamlingens suveränitet. Heckscher har, flaf konungens af Sachsen, storbertigens af Wei-I mar och hans sons, samt hertigens af Gotha Iberedvillighet att bringa alla offer för realiseIrandet af Tysklands enhet, gjort sig den förhoppning, att andra furstar snart skulle följa Idem. Konungens af Hannover förklariog står i strid häremot. Han förbehåller sig beslut i inre angelägenheter; vi besluta nu här, såväl öfver yttre, som inre angelägenheter, och skulle TIsåledes i detta hänseende icke vara sjelfstän-Idiga, Hvad kan ej hänföras under klassifikarltionen inre angelägenheter? t. ex. pressen! -IHuru lätt kunde det ej falla konungen in att, -Isåsom vinre angelägenhet, göra hvarje fråga -Iberoende af sitt erkännande? Om nu hvarje liten stat ville göra likaså, hvad skulle vi väl då uträtta med våra beslut? Det lider vis-serligen intet tvifvel, att ju enskilda landshögheter, blifva inskränkta, och att deras privilegier komma att uppgå i det förenade tyska fäderneslandets suveränitet. Hvad skulle väl då . lett dylikt förbehåll innebära? Jo, deraf kan förutsättas, att konungen af Hannover måhända lämnar en gång afsöndra sig från tyska förIbundet. Konungen af Hannover är ganska ,lhårdnackad; han har redan bevisat det ; man har att vänta energi af honom, och derföre måste äfven vi här uppträda energiskt. Cen liralstyrelsen är befogad och förpligtad att genast taga denna sak om händer, och national-församlingen måste visa, att den i detta bäna lseende kraftigt understöder densamma. Bifallen derföre propositionen, och ingen furste skall s hädanefter våga motsätta sig edra beslut! . l(Skallande m,bravo!s). — Von Leo anmärkte: I lvatt det står hvarje tysk furste fritt att ab-Idikeran. (Skratt och bravo). — Schuselka såg -lengelskt inflytande i konungens af Hannover -Ibeteende, och yrkade: att konungens af Han2 Nn Dn FP Ao