lör deras förhandlingar.
Bremen d. 48 Juli. I gårdagens köpmans-
konvent afgafs berättelse öfver den kommission,
som blifvit nedsatt för att öfverlägga om han-
dels- och tullförhållanden. Under diskussionen
meddelade senatorn Duckwitz intressanta upp-
lysningar öfver grannstaternas ställning och ut-:
sigter i detta hänseende. Deraf inhemtades, ;
att man i Hamburg ännu alltid söker göral:
frihandelssystemet gällande, under det i Libeck
Jåsigterna voro delade om entrepötsystemet, eller
fribamnar; i Mecklenburg och Slesvig-Holstein
önskade man göra de större sjöstäderna till!
frihamnar; Hannover och Oldenburg slöto sig
till Bremen, för att gemensamt sträfva till sjö-
handelns befrämjande, samt att genom fri och
obehindrad trafik höja den tyska industrien..
Tullfrihet önskades på åtskilliga föremål, hvar-
ibland materialier för skeppsbyggnad. Tvenne;
motioner antogos såsom församlingens enhälli-
ga beslut, nemligen: 4:o Alt, huru än Frank-
furter-nationalförsamlingens beslut må ut-!
falla, handeln, såsom ett af dess lifsvilkor,
garanterås den största möjiiga fria rörelse.)
2:o Alt en fullkomlig jemnlikhet bland Tysk-
lands hamnplatser, utan den enas företräde.
framför den andra, må äga rum.
Den konstituerande nationalförsamlingen i
Frankfurt.
Uti tyska nationalförsamlingens session den.
44 dennes förevar en särdeles animerad debatt, i
i anledning af den kongl. hannoverska rege-!
ringens skrifvelse till hannoverska ständerför-
samlingen. Konung Ernsts hotelse, att derest
ej hans anspråk godkändes af hannoverska!
ständerna och den tyska nationalförsamlingen,
afträda från regeringen, synes hafva i Frank-
furt gjort motsatt verkan mot den åsyftade.
Skrämskottet har alldeles förfelat sin verkan på
nationens män, och fråga har väckts om ingen-!
ting mindre än att, enligt d:r Zits amende-
ment, ,låta konungariket Hannovers regering
nöfvergå i centralstyrelsens händer och, ge-
nom folkets suveränitet, träffa vidare beslut,
noch åtgärder angående Hannovers blifvande)
förfaltningr. I
I Motion bade blifvit väckt i frågan af We-
Isendonk, som ville se en högeligen opassande
Thotelse uti konungens af Hannover förbehåll,
luti sitt vilkorliga erkännande af centralstyrel-
Isemyndigheten. — Uti hannoverska ministeriets
Iskrifvelse innefattades ingentiog mindre än en
luppstudsighet mot nationalförsamlingens beslut, !
som ej borde lemnas obeifrad. Stor förbitt-
ring hade väckts deraf; pressen hade uppträdt
Ideremot, och då Europas blickar voro riktade
Ipå nationalförsamlingen, måste en så grof för-
lolämpning genast tillrättavisas. Motionären
l väckte derföre följande proposition : Riksföre-
I ståndaren anmodas att vederbörligt tillrätta-
lIvisa Hannovers otillständiga anspråk. Denna
proposition vore så mildt affattad, att motio-
-Jnären ej ansåg lång öfverläggning vara af nö-
elden, för att genast bringa frågan till afgörande.
(Allmänt bravo).
Lang från Verden yttrade: att, om Hanno-
vers förklaring vore cen hotelse, så vore dock
denna ingenting annat än följande: om natio-
Inalförsamlingen skulle fatta beslut, som icke
Ikonungen ville godkänna, så skulle han, ko-
nungen, abdikera. Men talaren kunde ej der-
uli se något skäl till bekymmer för national-
Iförsamlingen, om konungen af Hannover ab-
dikerade. (Bravo! bravo!).
Mesendonk begärde ånyo ordet. Den 7
Juli synes spela en egen roll i hannoverska
historien. För 44 år sedan på denna dag
! upphäfdes grundlagen af år 4833, och nu af-
låter Hannover en skrifvelse, som innefattar
rlingenting mindre än en uppresning emot na-
Itionalförsamlingens suveränitet. Heckscher har,
flaf konungens af Sachsen, storbertigens af Wei-
-I mar och hans sons, samt hertigens af Gotha
Iberedvillighet att bringa alla offer för realise-
Irandet af Tysklands enhet, gjort sig den för-
hoppning, att andra furstar snart skulle följa
Idem. Konungens af Hannover förklariog står
i strid häremot. Han förbehåller sig beslut i
inre angelägenheter; vi besluta nu här, såväl
öfver yttre, som inre angelägenheter, och skulle
TIsåledes i detta hänseende icke vara sjelfstän-
-Idiga, Hvad kan ej hänföras under klassifika-
rltionen inre angelägenheter? t. ex. pressen!
-IHuru lätt kunde det ej falla konungen in att,
-Isåsom vinre angelägenhet, göra hvarje fråga
-Iberoende af sitt erkännande? Om nu hvarje
- liten stat ville göra likaså, hvad skulle vi väl
då uträtta med våra beslut? Det lider vis-
-serligen intet tvifvel, att ju enskilda lands-
- högheter, blifva inskränkta, och att deras pri-
- vilegier komma att uppgå i det förenade tyska
- fäderneslandets suveränitet. Hvad skulle väl då
. lett dylikt förbehåll innebära? Jo, deraf kan
förutsättas, att konungen af Hannover måhända
lämnar en gång afsöndra sig från tyska för-
Ibundet. Konungen af Hannover är ganska
,lhårdnackad; han har redan bevisat det ; man
har att vänta energi af honom, och derföre
måste äfven vi här uppträda energiskt. Cen-
liralstyrelsen är befogad och förpligtad att ge-
- nast taga denna sak om händer, och national-
-församlingen måste visa, att den i detta bän-
a lseende kraftigt understöder densamma. Bifal-
len derföre propositionen, och ingen furste skall
s hädanefter våga motsätta sig edra beslut!
. l(Skallande m,bravo!s). — Von Leo anmärkte:
I lvatt det står hvarje tysk furste fritt att ab-
-Idikeran. (Skratt och bravo). — Schuselka såg
-lengelskt inflytande i konungens af Hannover
-Ibeteende, och yrkade: att konungens af Han-
2
Nn
Dn
FP Ao