vore i besittning af den öfvervägande rösträtter vid valen och således af allt inflytando inom kam rarne. Med insigt af allt detta skulle jag handla i stri mot min pligt såsom medborgare och representan för svenska allmogen, om jag gaf min röst åt et förslag, som åsyftar att nedsätta det från dess e genskap af riksstånd till den af vasall under ari. stokratien, byråkratien och penningemakten, och som man hädanefter tänker förbebålla den nes liga rolen, att få vara med och höra på hvad des sa besluta, — sjelft saknande all förmåga att hin dra det. Jag yrkar således memorialets hänvisande til konstitutionsutskottets vidare behandling. och till styrker antagandet af medbrodren Bengt Gudmunds sons förslag till ny representation. Anders Persson från Örebro län yttrade, att bar funnit vid första genomläsandet sådana skäl til anmärkningar mot förslaget, att han anser des antagande knappt möjligt. Sjelfva valsättet är si inveckladt och deruti är ett sådant reglemente rande, att split och tvister deraf oundvikligen skol: uppkomma, och hvarföre skall man antaga en sådar lag, hvaruti dylika brister redan på förhand kunn: förutses? Arbetsordningen är icke heller ända målsenlig. Den är så ställd att ett ringa antal a riksförsamlingens ledamöter kunna hindra anta gandet af föreslagne nyttiga förändringar. Så kunne lagfrågor af 61 ledamöter, emot de öfriges sam. manstämmande vilja, motvägas; och för den hän delse att !,;:del af representanternas antal är från. varande, kan sådant af 44 medlemmar i tvennt riksdagar förhindras. Desse äro så stora grundfel att de ensamt äro tillräckliga för afslag. För der händelse att återremiss af ärendet kan beviljas oc ega rum, så önskar jag att Bengt Gudmundsson: förslag måtte såsom ett alternativt förslag antaga till grundlagsenlig behandling. Anders Jönsson frår Östergöthland och Apbders Jönsson från Westerå län instämde. — Nils Strindlund från Westernorrlands län be klagade, att saken var kommen på den punkt, at det ej lärer vara värdt att deri yttra sig, ty 29 Riksdagsordningen och 81 Regeringsformen lägge hinder i vägen för återremiss och förhindra tal mannen att framställa proposition på en sådan åtgärd. ) Han hyste ingen sympati för Kongl. Majts förslag, och trodde det vid nästa riksdag röna et! afslag. Så skulle det äfven komma att gå med Bengt Gudmundssons förslag, om detsamma kunde bringas derhän, att det till grunodlagsenlig behandling blef antaget, ty det är för mycket radikalt och skulle, synnerligen hos de privilegierade stånden röna ett afgjordt motstånd. Vi få väl således dra: gas med detta gamla intill dess folket blir utled: set och då man får antaga en förändring, som in. gen kan blifva belåten med. Det hufvudsakligast fel den Kongl. propositionen innehåller, är att der på folkets bekostnad lagt för mycken magt i em. betsmännens och förmögenhetens händer. Om der varit grundad på en lämplig valcensus, beräknar efter hvars och ens bidrag till staten, med nödiga modifikationer samt icke lemnat företräde åt första kammaren, hade han, då förslaget borttage: sjelfskrifvenheten bland representationen, varit böjd att antaga detsamma. Svea land är, liksom hvarje annat samhälle, icke annat än ett bolag, och i den mån man skattar och lemnar bidrag till statens uppehållande, måste man äfven om dess angelägenheter få tala och bestyra. Sådan var hans mening och åsigt, och i den händelse proposition på återremiss gjordes, bad han talmannen fråga ståndet om detsamma ej ville ingå på denna mening som gemensam tanke. Han fruktade dock att saken vore kommen derhän, att den nu icke kunde bjelpas. Erik Carlsson från Stockholms län, samt Johan Pehrsson och Gustaf Johansson från Kronobergs län, Erik Persson från Gefleborgs och Johan Bergström från Skaraborgs län instämde. Förre talmannen Anders Eriksson: Som jag varit ledamot af utskottet, då ifrågavarande ämne der behandlades och med min röst tillstyrkt sakens utgång, anser jag mig uppfordrad af pligt att redogöra för de motiver, som dertill föranledt mig. Jag har tagit i betraktande huru frågan att vinna en förändring i representationssättet fortgått. Vid 1840 års riksdag vanns uti förstärkt Konstitutionsutskott ett förslag, som dock vid påföljande riksdag, genom de tvenne första ståndens ätgöranden, föll och förkastades. Sedermera hafva vi sett huru så kallade reformsällskaper, hvilka haft nationalrepresentationens ombildning till syftemål, uppstått så väl i Stockholm: som i landsorterna, huru petitioner från dessa sällskap afgått till Kongl. Maj:t, på det Kongl. Maj:t skulle aflemna förslag i ämnet, sedan nationen städse misstänkt att de fyra stånden aldrig skulle kunna sluta sig till hvarandra uti denna vigtiga sambhällsfråga. Jag har äfven med mitt namn biträdt en sådan petition, men den åsyftade ett förslag på andra grunder, än det Kongl. Maj:ts innehåller. Då efter dessa försök det Kongl. förslaget ankom, var uti utskottet ett annat förslag utarbetadt och färdigt, hvilket grundade sig på klassval, och är detsamma hvilket såsom reservation medföljer memorialet. Om Kongl. Maj:ts proposition blifvit afslagen, hade man haft endast detta förslag i stället. Man hade då kommit in på gamla fältet. Olika tankar hade inom stånden sig yppat. Desse skulle sammanjemkas, hvilket dock, efter mitt förmenande, varit som att förena eld och vatten. Om bondeståndets mening kunnat segra i förstärkt utskott, och ett liberalare förslag gjort sig gällande, så hade detsamma icke fått någon framgång, utan man kan vara säker att det fallit vid nästa riksdag. Kongl. Maj.ts förslag har dock tvenne stora fördelar, nemligen borttagandet af sjelfskrifvenheten och stånds) Vi hafva redan erinrat om det misstag några ledamöter begått att begära återremiss å det Kongl. förslaget, i stället att blott begära att ståndets gemensamma tankar skulle, enligt 356 S Regeringsformen, till utskottet hänvisas. Man ser af Strindlunds yttrande, buru detta misstag begagnats af reformens motståndare, och vi få sedan se det begagnas af sekreteraren vid proPositionens uppsättande. Red. anm.