vore i besittning af den öfvervägande rösträtter
vid valen och således af allt inflytando inom kam
rarne.
Med insigt af allt detta skulle jag handla i stri
mot min pligt såsom medborgare och representan
för svenska allmogen, om jag gaf min röst åt et
förslag, som åsyftar att nedsätta det från dess e
genskap af riksstånd till den af vasall under ari.
stokratien, byråkratien och penningemakten, och
som man hädanefter tänker förbebålla den nes
liga rolen, att få vara med och höra på hvad des
sa besluta, — sjelft saknande all förmåga att hin
dra det.
Jag yrkar således memorialets hänvisande til
konstitutionsutskottets vidare behandling. och till
styrker antagandet af medbrodren Bengt Gudmunds
sons förslag till ny representation.
Anders Persson från Örebro län yttrade, att bar
funnit vid första genomläsandet sådana skäl til
anmärkningar mot förslaget, att han anser des
antagande knappt möjligt. Sjelfva valsättet är si
inveckladt och deruti är ett sådant reglemente
rande, att split och tvister deraf oundvikligen skol:
uppkomma, och hvarföre skall man antaga en sådar
lag, hvaruti dylika brister redan på förhand kunn:
förutses? Arbetsordningen är icke heller ända
målsenlig. Den är så ställd att ett ringa antal a
riksförsamlingens ledamöter kunna hindra anta
gandet af föreslagne nyttiga förändringar. Så kunne
lagfrågor af 61 ledamöter, emot de öfriges sam.
manstämmande vilja, motvägas; och för den hän
delse att !,;:del af representanternas antal är från.
varande, kan sådant af 44 medlemmar i tvennt
riksdagar förhindras. Desse äro så stora grundfel
att de ensamt äro tillräckliga för afslag. För der
händelse att återremiss af ärendet kan beviljas oc
ega rum, så önskar jag att Bengt Gudmundsson:
förslag måtte såsom ett alternativt förslag antaga
till grundlagsenlig behandling. Anders Jönsson frår
Östergöthland och Apbders Jönsson från Westerå
län instämde.
— Nils Strindlund från Westernorrlands län be
klagade, att saken var kommen på den punkt, at
det ej lärer vara värdt att deri yttra sig, ty 29
Riksdagsordningen och 81 Regeringsformen lägge
hinder i vägen för återremiss och förhindra tal
mannen att framställa proposition på en sådan åt-
gärd. ) Han hyste ingen sympati för Kongl. Majts
förslag, och trodde det vid nästa riksdag röna et!
afslag. Så skulle det äfven komma att gå med
Bengt Gudmundssons förslag, om detsamma kunde
bringas derhän, att det till grunodlagsenlig behand-
ling blef antaget, ty det är för mycket radikalt och
skulle, synnerligen hos de privilegierade stånden
röna ett afgjordt motstånd. Vi få väl således dra:
gas med detta gamla intill dess folket blir utled:
set och då man får antaga en förändring, som in.
gen kan blifva belåten med. Det hufvudsakligast
fel den Kongl. propositionen innehåller, är att der
på folkets bekostnad lagt för mycken magt i em.
betsmännens och förmögenhetens händer. Om der
varit grundad på en lämplig valcensus, beräknar
efter hvars och ens bidrag till staten, med nödiga
modifikationer samt icke lemnat företräde åt för-
sta kammaren, hade han, då förslaget borttage:
sjelfskrifvenheten bland representationen, varit böjd
att antaga detsamma. Svea land är, liksom hvarje
annat samhälle, icke annat än ett bolag, och i den
mån man skattar och lemnar bidrag till statens
uppehållande, måste man äfven om dess angelägen-
heter få tala och bestyra. Sådan var hans mening
och åsigt, och i den händelse proposition på åter-
remiss gjordes, bad han talmannen fråga ståndet
om detsamma ej ville ingå på denna mening som
gemensam tanke. Han fruktade dock att saken
vore kommen derhän, att den nu icke kunde bjelpas.
Erik Carlsson från Stockholms län, samt Johan
Pehrsson och Gustaf Johansson från Kronobergs
län, Erik Persson från Gefleborgs och Johan Berg-
ström från Skaraborgs län instämde.
Förre talmannen Anders Eriksson: Som jag
varit ledamot af utskottet, då ifrågavarande ämne
der behandlades och med min röst tillstyrkt sa-
kens utgång, anser jag mig uppfordrad af pligt att
redogöra för de motiver, som dertill föranledt mig.
Jag har tagit i betraktande huru frågan att vinna
en förändring i representationssättet fortgått. Vid
1840 års riksdag vanns uti förstärkt Konstitutions-
utskott ett förslag, som dock vid påföljande riks-
dag, genom de tvenne första ståndens ätgöranden,
föll och förkastades. Sedermera hafva vi sett huru
så kallade reformsällskaper, hvilka haft national-
representationens ombildning till syftemål, uppstått
så väl i Stockholm: som i landsorterna, huru peti-
tioner från dessa sällskap afgått till Kongl. Maj:t,
på det Kongl. Maj:t skulle aflemna förslag i äm-
net, sedan nationen städse misstänkt att de fyra
stånden aldrig skulle kunna sluta sig till hvaran-
dra uti denna vigtiga sambhällsfråga. Jag har äf-
ven med mitt namn biträdt en sådan petition, men
den åsyftade ett förslag på andra grunder, än det
Kongl. Maj:ts innehåller. Då efter dessa försök
det Kongl. förslaget ankom, var uti utskottet ett
annat förslag utarbetadt och färdigt, hvilket grun-
dade sig på klassval, och är detsamma hvilket såsom
reservation medföljer memorialet.
Om Kongl. Maj:ts proposition blifvit afslagen,
hade man haft endast detta förslag i stället. Man
hade då kommit in på gamla fältet. Olika tankar
hade inom stånden sig yppat. Desse skulle sam-
manjemkas, hvilket dock, efter mitt förmenande,
varit som att förena eld och vatten. Om bonde-
ståndets mening kunnat segra i förstärkt utskott,
och ett liberalare förslag gjort sig gällande, så hade
detsamma icke fått någon framgång, utan man kan
vara säker att det fallit vid nästa riksdag. Kongl.
Maj.ts förslag har dock tvenne stora fördelar, nem-
ligen borttagandet af sjelfskrifvenheten och stånds-
) Vi hafva redan erinrat om det misstag några
ledamöter begått att begära återremiss å det
Kongl. förslaget, i stället att blott begära att
ståndets gemensamma tankar skulle, enligt 356
S Regeringsformen, till utskottet hänvisas. Man
ser af Strindlunds yttrande, buru detta misstag
begagnats af reformens motståndare, och vi få
sedan se det begagnas af sekreteraren vid pro-
Positionens uppsättande. Red. anm.