Främlingarne ingingo i trädgården och miss Susanna gick sakta emot dem, ty en saabb gång skulle hafva tillkännagifvit en viss känslans liflighet, som stridde mot allt bruk, och som dessutom var okänd i hennes bjertes iskällare. God afior, tant Susanna, hur står det till? Alltid god och bjertlig! ropade Robert till henne på afstånd. Tant Susanna svarade intet, utan riktade sin brittiskt mönstrande blick på det amerikanska fruntimrets majestätiska gostalt, som visade sig v!d den gamle enklingens arm, åtföljd af Achilles och Corinna. Det unga fruntimrets rika, svarta, glänsande hår var uppenbarligen icke miss Fanny Walkers mindre mörka hår. Hvad djefyulen är detta? mumlade hon för sig gjelf; kan jag hafva förlorat miaa sinnen? Hur står det till, miss Sussanna? ropade äfven berr Thomson. bTack för det du skickade vagnen. Jag har den äran att presentera dig sennora Isabella Campana, min systerson Roberts fästmö, hvilken han bortfört med sig från Buenos Ayres. Sennora Isabella vill passera för vår systerdotter, tills vi erhållit hennes föräldrars samtycke. Märk det! och håll mun på dig. Du förstår mig, miss Susanna? Ochövar nu vänlig och gif din blifvande slägting din hand.p ;8 Sennora Dolores neg med den eleganta värdighet, som var hennes natur egen. Miss Susanna siräckte icke sin hand emot henne. Siål var elit hvad hennes mörkblåa läppar efter en lång paus yttrade, Hon stod framför den landsflyktiga från La Plata lik en saltstod. Det var icke en hvardaglighet, detta möte; det var en evenement i hennes torr:, torftiga fyratioåriga lif — ea evenement, som skakade hennes knappt lefvande nerver till en grad, hvarpå ingen tilldragelse på denna planet någonsin hade skakat miss Thomson. -Iatet i verlden intresserade henne utom baronen, sedan han hade beundrat hennes verkligen vackra, ehuru snarare breda tänder. Intet kunde göra något intryck på henne, utom en visit af baronen, och den tillfälliga underrättelsen, att ett ungt fruntimmer af hennes bekanta, några veckor, månader eller år yngre än hon sjelf, var förlofvad, skulle gifta sig, eller tilljochi med redan hade passerat den qvinliga bestämmelsens linea. Med en föraktfu!l blick, hvars svaga stråle, det är sannt, icke utströmmade mer.än tre tum, från hennes nässpets, såg hon på den. vagkre,.ståtlige. ynglingen, och derpå åter på den förlägna fästmön, somräckte ut sia hand för att möta der väntade tryckningen des enas. Yaglingen fattade i stället sin tro!ofvastil och a den:rätt bjertligt 1 god engelsk Kom in, sennora Isabella! Morbror George vill