BLANDADE ÄMNEN: FRANSKA LANDTMANNENS MATERIELLA TILLSTÅNI FÖRR OCH NU. Med anledning af de i fransk nationalförsamlingen föreslagna åke: brukskoionierna vid hvilsa man hoppas kunna anställa en del a den. arbetslösa stadsbefolkningen, anföra fransk tidningar en nyligen i franska yctenskapsakademici föredragen jemförelse, af Bouchardvit, öfver landt mannens materiella tillstånd förr och ru, hvara man finner, att det nu är i mångfaldiga hänseen den längt bättre. . Veubanp — säger författaren — har i sin sta tistik öfver Vezeley i Yonne erinrat, att landtfol ket derstädes icke smakade kött tre gånger om ä ret; nu äter föresommer fläsk ett par gångeri vec. kan på de flesta jordbrutares och vinzårdsmän bord, i samma ort, Fordom var hvetebröd nästar okändt hos landtfolket; brödet bakades f en b!andning skrädt kornoch hbafremjöl. Nu bakes dei a en siktad blandaing hveteoch rågmjö!; bröd a! hyetemjöl ensamt är icke sällsynt på landsbygden. Till kornoch hafrebrödet hade franska bonden förr icke annat säfvel än dålig frukt, mest afvilda fruktträd, eller litet grönsaker ur sin tri:gårdstäppa, afredda med valnötoija eller rofvija, och merände!s utan salt. Nu odlar han de mest valda trädfrukter; han äger en icke mindre väl tt och rikhaltig köksträdgärd; och utom kött och fläsk anvägder han nu i sitt hushåll, jemt2 de fordna oljslagen, äfven smör och grädda. — Motsvarande förbättriogar hafya ägt rum i boningshusen och beklädnaden. Förut sågs bondfotket i hvardsgslag knappest skyldt i en trasig hampyväfsdrägt; nu begagnas efter årstiden passanda kläder, af starka, i landet förfärdigade tyger, till stor del yle, och qvinfolkens drägt tilltager synbarligen med hyart år i omvexling och urval. Bernen gå cj mera halfnakna under den kyliga och våta årstiden. I all mänhet gäller att der 8485 invånare förr k:msade mot köld och svalt om eit uscit lif, der lefva nu 47,126 invånare, i ev tilistånd, som kan kallas beundransvärdt i jemförelse med deras förfäders för 450 år sedan. ,e FÖRRÄDISKET UNDERSTÖD. Vid sista upproreti Paris eröfrade upprorsmännen skansen Montreuil, ett af de beryktade fästena, som Ludvig Filip låtit uppföra kring den franska hufvudstaden. Besättningen var alitör svag för att uthå!la anfalJet, och vid första tecken att den hotades med ett sådant, afsände den en af kamraterna, klädd i blus, till Yincennes, att begära förstärkning, samt begynte urder tiden att anlägga ett slags skanskorgar af uppstaplade madrasser innanför dörrarne, till skydd emot skott. Men medan dessa försvarsanstalter ännu anordnades och förstärkningar väntades, anlände insurgenterna i ofantligt öfvervägande antal, till fästets ena sida. Besättningen fann då rådligast att hoppa utför vallen på den motsatta och sätta sig i säkerhet genom flykten; innan hela fästet hann kringrännas, och följden var att insurgenterna icke mötte ringaste motstånd, utan kunde obehindradt skrida till portarnes inslående. Inkomna, funno de hela skansen alldeles tom på försvarare, och det enda byte af värde, som erbjöd sig, bestod i 2000 par nya skor, bestämda för armeen; mot dessa utbytte de genast sina egna, som voro utslitna. Kort derefter anlände likväl förstärkningar från Vincenno, jemte en bataljon af mobila gardet; och ordniogen att fly kom nu till insurgenterna. De flesta gjorde så, och kastade ifrån sig sina vapen; endast några få blefvo gripna. Längre fram på dagen grep man likväl nästan alia de öfriga, än här, än der; det understöd de förskaffat sig i sin garderob, genom de eröfiade skorna, förrådde dem; ty alla dessa skor voro stämplade med kronstämpela för de regementen, åt hvilka de voro ämnade. I