BLANDADE ÄMNEN:
FRANSKA LANDTMANNENS MATERIELLA TILLSTÅNI
FÖRR OCH NU. Med anledning af de i fransk
nationalförsamlingen föreslagna åke: brukskoionierna
vid hvilsa man hoppas kunna anställa en del a
den. arbetslösa stadsbefolkningen, anföra fransk
tidningar en nyligen i franska yctenskapsakademici
föredragen jemförelse, af Bouchardvit, öfver landt
mannens materiella tillstånd förr och ru, hvara
man finner, att det nu är i mångfaldiga hänseen
den längt bättre. .
Veubanp — säger författaren — har i sin sta
tistik öfver Vezeley i Yonne erinrat, att landtfol
ket derstädes icke smakade kött tre gånger om ä
ret; nu äter föresommer fläsk ett par gångeri vec.
kan på de flesta jordbrutares och vinzårdsmän
bord, i samma ort, Fordom var hvetebröd nästar
okändt hos landtfolket; brödet bakades f en b!and-
ning skrädt korn- och hbafremjöl. Nu bakes dei a
en siktad blandaing hvete- och rågmjö!; bröd a!
hyetemjöl ensamt är icke sällsynt på landsbygden.
Till korn- och hafrebrödet hade franska bonden
förr icke annat säfvel än dålig frukt, mest afvilda
fruktträd, eller litet grönsaker ur sin tri:gårds-
täppa, afredda med valnötoija eller rofvija, och
merände!s utan salt. Nu odlar han de mest valda
trädfrukter; han äger en icke mindre väl tt och
rikhaltig köksträdgärd; och utom kött och fläsk
anvägder han nu i sitt hushåll, jemt2 de fordna
oljslagen, äfven smör och grädda. — Motsvarande
förbättriogar hafya ägt rum i boningshusen och be-
klädnaden. Förut sågs bondfotket i hvardsgslag
knappest skyldt i en trasig hampyväfsdrägt; nu be-
gagnas efter årstiden passanda kläder, af starka, i
landet förfärdigade tyger, till stor del yle, och
qvinfolkens drägt tilltager synbarligen med hyart år
i omvexling och urval. Bernen gå cj mera half-
nakna under den kyliga och våta årstiden. I all
mänhet gäller att der 8485 invånare förr k:msade
mot köld och svalt om eit uscit lif, der lefva nu
47,126 invånare, i ev tilistånd, som kan kallas
beundransvärdt i jemförelse med deras förfäders
för 450 år sedan.
,e FÖRRÄDISKET UNDERSTÖD. Vid sista upp-
roreti Paris eröfrade upprorsmännen skansen Mon-
treuil, ett af de beryktade fästena, som Ludvig Fi-
lip låtit uppföra kring den franska hufvudstaden.
Besättningen var alitör svag för att uthå!la anfal-
Jet, och vid första tecken att den hotades med ett
sådant, afsände den en af kamraterna, klädd i blus,
till Yincennes, att begära förstärkning, samt be-
gynte urder tiden att anlägga ett slags skanskorgar
af uppstaplade madrasser innanför dörrarne, till
skydd emot skott. Men medan dessa försvarsanstal-
ter ännu anordnades och förstärkningar väntades,
anlände insurgenterna i ofantligt öfvervägande an-
tal, till fästets ena sida. Besättningen fann då
rådligast att hoppa utför vallen på den motsatta
och sätta sig i säkerhet genom flykten; innan hela
fästet hann kringrännas, och följden var att insur-
genterna icke mötte ringaste motstånd, utan kunde
obehindradt skrida till portarnes inslående. In-
komna, funno de hela skansen alldeles tom på för-
svarare, och det enda byte af värde, som erbjöd sig,
bestod i 2000 par nya skor, bestämda för armeen;
mot dessa utbytte de genast sina egna, som voro
utslitna. Kort derefter anlände likväl förstärknin-
gar från Vincenno, jemte en bataljon af mobila
gardet; och ordniogen att fly kom nu till insur-
genterna. De flesta gjorde så, och kastade ifrån
sig sina vapen; endast några få blefvo gripna.
Längre fram på dagen grep man likväl nästan alia
de öfriga, än här, än der; det understöd de för-
skaffat sig i sin garderob, genom de eröfiade skorna,
förrådde dem; ty alla dessa skor voro stämplade
med kronstämpela för de regementen, åt hvilka de
voro ämnade. I